Dan för dan

Jag kraxar vidare, förkylningen vill inte riktigt ge med sig. Visst har det blivit lite bättre, men det är långt ifrån bra. Jag var på Maxi igår och handlade och jag blev så matt att jag trodde att jag skulle svimma där jag stod med vagnen full av varor, och på det drog jag igång med en symfoni av rethosta. Det kommer dröja innan jag är redo för löpning igen. När tröttheten/mattheten sköljer över mig är det som att någon vrider ur energin ur mig som om jag vore en disktrasa. Energin tar slut på ett kick! Tuggar i mig järntabletterna och tänker på maten, jag lovar.

Det jag tycker är mest tråkigt just nu är att jag missar Tomtejoggen med VLK imorgon bitti. Jag får väl kanske åka ner och säga god jul till mina löpande vänner i alla fall, och så får jag ta en morgonpromenad istället.

Jag längtar efter att få träna!!

Blodvärden

Igår fick jag ett brev från läkaren, jag har järnvärden som ligger i underkant. Jag har tydligen lätt blodbrist p.g.a. lätt järnbrist. Så måste jag fylla på med extra järn via tabletter, och tänka lite extra på maten. Inte konstigt att jag varit så trött och känt mig yr senaste tiden...

Fortsätter leka tysta leken idag.

Krax

Så mycket mer säger jag inte idag....

Tappat rösten. Förkyld. Inget jobb. Ingen träning.

Hrrrmpf!

Dubba dojjor eller dubbade dojjor?

Frågan är om jag ska köpa dubbar och dubba mina befintliga skor, eller om jag ska köpa nya dubbade löparskor. Jag hade ett par Icebugs som jag kasserade efter förra vintern. De skorna hade fått vara med tre vintrar och var så slut som de kunde bli. De luktade skunk och dessutom var den modellen som jag hade blytung på fötterna. Skon satt annars bra på foten. Nu verkar Icebugs ha kommit med nya modeller som är hyfsat lätta.

Jag får nog fundera lite..... Drar ut på en löprunda under tiden...

Pepp på lopp

Idag känns benen oförskämt fräscha, trots att låren storprotesterade i lördags. Jag känner inget av skadan, och kände inget av den under loppet heller. Det bådar gott! Så nu sitter jag och dreglar på listan med lopp - Karlstad 6h, Skövde 6h, Borlänge 6h, Lapland Ultra. TEC är jag ju redan anmäld till.... *host* *harkel* ...och Stockholm Marathon.

Karlstad 6h är ju så klart fulltecknad, så jag fick lov att skicka ett mail och ställa mig på reservlistan.

Sen är jag ju sugen på en träningsvecka utomlands i vår också... Ja ja, vi får se hur det blir med det.

Det vattnas i alla fall ordentligt i munnen och suger i löpartarmen!

Luciamarathon

Igår var det dags för Luciamaran i Bovallstrand. I och med att det var andra året vi sprang den, så är det numer en årlig tradition.

Här är en bild på det taggade gänget innan start i marathon/halvmarathon.




Jag och Maja följdes åt till en början och jag fick verkligen hålla igen för att inte springa för fort. Kroppen kändes pigg och efter ca 12K sprang jag före Maja. När jag sedan kommit dryga 25K började det kännas lite tungt och det dröjde inte länge innan jag fick börja gå i vissa backar, och ett tag kändes det som att jag bara fick gå hela tiden. Mina lår saknade kräm och jag var på väg att bryta flera gånger. Jag försökte lura kroppen med socker utan större resultat och vid sista varvningen meddelade jag, med tårar i ögonen, att jag skulle bryta. Som tur var kom Maja ikapp mig precis här och jag begav mig ut på sista varvet med Maja som draghjälp. Utan henne hade jag inte orkat slutföra maran.

Vi kom i mål på 4h 5min och Maja tog sig i mål några sekunder före mig.

Kvällen avslutades på Tanumstrands hotell med julmiddag och show.

Vilken underbar dag!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Det kommer och går...

Senaste veckorna har jag inte tränat så mycket, förkylning och en otroligt trött kropp har satt stopp. Några enstaka pass har jag i alla fall tagit mig ut på, varav en tisdagspanna med ryggsäck idag. Det är länge sedan jag har sprungit med ryggsäck och det var tungt att springa, kroppen klagade på soppatorsk och jag fick stanna en del och mata lite energi och sedan fortsätta. Det som är bra med ett sånt här "tungt" pass är att det bygger pannben och man vet att det inte kan bli så mycket jobbigare.

Jag fick hur som helst ett par härliga timmar ute i sol och med lite lite pudersnö på backen. Gött!

Träning träning

Härligt värre!

Igår blev det ett löppass med VLK. Tusingar efter Rocklundaspåret och då gick mycket av den tusingen i uppförsbacke - eller så kändes det i alla fall. Jag hade ingen klocka med mig så jag kunde inte avgöra avståndet och fick höfta på tusingen. Körde fyra snabba intervaller och en nedvarvningstusing. Det var precis lagom för kroppen, och jag fick väl ihop strax under 15km i skorna igår.

Ikväll blev det ytterligare ett pass i skorna och nu bjöds det på ett soft löppass. Vilken tur att jag hade med mig min (hrrmm) "bromskloss". Det blev ett riktigt skönt pass i prattempo.

Underbart att det börjar kännas som att jag kommit igång med löpningen igen. Jag börjar se en liten utvecklingskurva, och kroppen svarar fint. Försöker ta det så långsamt jag bara kan...

Börjar komma igång igen

Ser att det gått bra lång tid sen jag skrev något senast. Jag hade tänkt att jag skulle komma igång med skrivandet så smått igen, får se hur det går.

Nu har jag i alla fall börjat komma igång och det känns ganska bra. Lite sliten i kroppen har jag varit och har därmed lyckats med att få halsont efter varje löppass jag varit ute på. Men, ta i trä, så har det inte varit så de senaste gångerna. Skönt!

Jag känner av min skada lite grann, men det är ingen egentlig smärta. Kanske är det så att det känns i ärrvävnaden mer!?

Börjar så smått tordas planera för att springa tävling också, och inte vilken som helst. I veckan anmälde jag mig till TEC. Nu ska jag ta revansch. I vår ska jag inte vara skadad, då ska jag starta!

Nu ska jag packa löparryggan för ett långpass och dra iväg i lufstempo.

Bjuder på en bild från när mina föräldrar var nere på snabbvisit för ett par veckor sedan och vi sprang Björnömilen. Härligt!

Lördagskul

Idag blev det luftning av benen. Jag har haft träningsvila sedan klubbträningen i tisdags och nu behövde benen rastas igen.

Sol = Korta tights. (Sorry Kirunabor! Jag vet att ni har snö på backen nu.)

Jag hade egentligen ingen plan mer än att jag skulle springa minst 10km, och när jag efter dryga 3km närmade mig Rocklundaspåret blev det in i skogen och en milrunda för att sedan vända hemåt igen. Benen matade på bra, men jag hade problem att hålla igen på tempot. Pulsen svarade med att hålla sig hög under hela passet, men ljumske/baksida lår kändes väldigt lite.

Nu längtar jag efter att kunna springa längre distanser igen. Ska bara släppa av viktvästen som jag dragit på mig pga skadan.

Jag lever!!

Jag lever, har inte alls gått under jorden om det nu skulle vara någon som trott det. Det har blivit lite sporadiskt med träning p.g.a skadan och jag har känt att det inte varit värt att skriva klagande om den. Nu börjar jag dock få rätsida på mina bekymmer, och med det börjar jag kunna träna så smått igen. Jag känner av min ljumske/baksida lår när jag börjar springa, men det blir inte värre - det är snarare så att jag känner mindre av det när jag blivit varm. Jag kan springa på asfalt igen. Igår var jag faktiskt iväg på ett 16km-pass och det kändes riktigt bra efteråt, för att inte tala om att det kändes bra under tiden jag var ute och sprang.

Jag har en bra bit för att komma tillbaks, men jag är på väg. Jag är rejält taggad. Nu måste jag försöka hålla igen och skynda långsamt. För om sanningen ska fram så började läkningen av skadan först när jag började totalvila. Med andra ord måste jag trappa upp långsamt för att hålla ihop också.

Mer härliga semesterdagar

Vilken underbar sommar! Sol, bad, cykling och paddling, yoga, slackline - aktivitet och lata dagar. Precis vad som behövs för att ladda batterierna. Njuter för fulla muggar!

Umeåsemester

Nu börjar min semestervecka i Umeå lida mot sitt slut. Det har blivit lite träning, lite simskola, lite klättring och träffa vännerna. Jag har då inte hunnit träffa alla, men det kan man ju knappast räkna med heller. Önskemålet från mig innan jag drar söderut är kött och palt, och det har jag fått igenom som middagsönskemål till i morgon. Yey!
Imorgon blir det morgonyoga, (löpning/)simning och lunchdate med söta löparkompisen Em.

Just nu klagar mina tår över att ha varit i klätterskor hela dagen. Det är nog ett år sen jag klättrat senast, men inte kommer jag ihåg att det gjorde så ont att ha på sig frickisarna.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Semester

Det har varit lite dött här på bloggen ett tag, och det lär inte bli bättre heller. Nu är jag på väg norröver med min äventyrsbil packad med träningsleksaker. Ska hälsa på hos vänner och leka lite.
Trevlig semester på er alla!

Så länge får ni hålla till godo med lite Foo Fighters från konserten i Stockholm som jag var på för en vecka sedan.

I Kiruna

Jag har börjat testa mina löparben. I morse körde jag tredje passet. Det känns ungefär som tandvärk i ljumsken, men jag har ingen huggande känsla. När jag blir varm avtar molandet, även om det inte försvinner helt. Pulsen är dock ett kapitel för sig, den åker upp på en gång. Det är som om jag aldrig hade konditionstränat tidigare.

Kan man se gladare ut?
Jag vill springa mer!

Svalka

Nä, inte en tillstymmelse till svalka är det just nu. Men jag väntar, hoppas på att det blir lite svalare senare i kväll så jag kan dra iväg ut med cykeln en sväng. Planen är att köra ett cykelpass ikväll och ett imorgon bitti. Jag längtar efter att träna. Men just nu svettas jag av att bara sitta still...




Edit: Jag cyklade till affären och köpte jordgubbar istället. Nu ska jag svulla! ;-)

Kul med jobbet

Igår hade jag skoj med mina kollegor. Vi åkte RIB-båt på Mälaren, softade i solen utanför Sjökrogen med en god öl och åt supergod trerättersmiddag på Björnögården. Smarresmaskens! Sen avslutade vi med lite soft kvällshäng på Varda. Tack för en kanondag mina kära vänner och kollegor. Ni är fantastiska!

Svetto

Hej det är jag som är Svetto! Idag på cykelrundan var det varmt som tusan. Tur i oturen att det var sådan motvind som fläktade och svalkade något. Stannade vid ett tillfälle och då sprutade svetten från kroppen. Det var i Kärsta, precis bredvid en tomt som hade en vattenspridare på gräsmattan. Jag kan meddela att jag var grymt sugen att slänga ifrån mig cykeln och ställa mig alldeles bredvid spridaren för svalka. Sedan blev det medvind på hemvägen vilket innebar lite sämre avkylning, men å andra sidan var det mer lättrampat. Det höll på att bli en rejäl runda med nästan ytterligare två mil, men benen tyckte att de fått nog för idag med dryga 50km i värmen. Jag avslutade med att dricka en stor hink med vatten, törstig som en kamel var jag!
Svetto har gjort sitt för idag!

Nu ska man bara hitta på något att äta i värmen...

Längtar

Tvättstuga, morgonkaffe, drömmar om löpning. Jag kör en favorit i repris.
Jag vill springa!!!

Lite längre

För helgen hade jag planerat en lite längre cykeltur på springaren. Åtminstone 8-10 mil skulle avverkas på sadeln. Planen var att cykla på lördag, men när lördagen kom var vinden stark och solen väldigt varm, och kroppen var sliten. Det var bara att skjuta långcyklingen framför sig och vänta in lite mer gynnsamma förhållanden. Det innebar att cyklingen blev av igår istället.

Jag gav mig av strax efter kl 9 för att möta upp cykelsällskapet och så bar det av norrut i maklig takt. Jag hade bestämt att tempot skulle vara lite lugnare för att kroppen min skulle orka hela vägen och för att jag inte skulle känna av skadan. Efter ca 43km kom vi upp till Västerfärnebo och då hade jag haft kramp i musklerna baksida lår och rumpa ett tag så vi stannade för att stretcha ett litet tag på en liten gräsplätt vid vägen. Jag fick slåss lite grann med myrorna som ville envisas med att krypa på mina ben när jag satt ner på gräsmattan och stretchade. Plockade även fram cykelkartan för att se om det fanns något fikaställe på hemvägen- det närmade sig ju 11-kaffet och Salbohed såg lämpligt ut. På med hjälmar och fast med fötterna i pedalerna och trampa vidare.
I Salbohed passerade vi dock bara en butik och sen var vi ute ur byn. Ja ja, så det kan gå - egentligen var det nog ganska bra, eftersom vi sen kom till Sätra brunn och kurorten där. Stannade till vid restaurangen, och försökte få oss lite fika men blev hänvisade vidare till Broarnes café. Ett riktigt mysigt litet café med hembakt och gulliga damer. Solen värmde gott och fikat satt bra i magen. Sen forstatte vi vidare mot Västerås och tempot höjdes lite grann. Jag var tvungen att testa hur benen kändes och det är ju alltid lättare när man vet att man är på hemväg och distansen hem är kortast möjliga. Det kändes riktigt bra efter att jag fått göra den tidigare stretchingen, lite krampkänning visst - men fullt hanterbart.
Det blev en fin tur på 95km i helt perfekt väder och med strålande sällskap.

Vilar i värmen

Idag jobbade jag halvdag, och sen kom käraste bror till Västerås. Det blev en tur ut till Björnön och en soft eftermiddag i solen med en god bok. Ingen träning för mig idag, men igår cyklade jag dryga 63 km. Jag måste erkänna att jag har lite träningsvärk från gårdagens träning, men imorgon ska jag vara tillräckligt fräsch för att kunna köra ett långpass på min springare.

Nu svalkar jag mig med en ale i värmen.

Insåg precis...

Jag har haft min vita springare i tre och en halv vecka nu, och jag har avverkat 667km på den.
Det är inte illa....

Nu, eller NU!

Oj, vilken lång kortdag det blev i dag. Jobbade full arbetsdag idag och vi hade behandlingsdag så det var full rulle på kliniken. I morgon blir det ledigt och sen jobbar jag halvdag på fredag.
Nu drar jag ut på hojen! ....och jag låtsas som att jag inte känner något av ljumsken (blev värre efter att jag sprang några meter med mor i lördags under Stockholm Marathon - och sen har jag varit dålig på att stretcha).
Planen är alltså ut på cykel och sen stretcha...
Jag lovar!

Skrattmuskler

Ikväll efter jobbet blev det inställd cykeltur till förmån för tränande av skrattmuskulatur. Det är nog länge sen sist jag skrattat så mycket! Tänk att man kan ligga dubbelvikt av att bli fotograferad med en op-mössa. Jag har verkligen skrattat så tårarna sprutat! Det kan man kalla träning. ;-)

Imorgon ska jag ta mig ut med cykeln igen!

It´s a tough job

Det må vara jobbigt att springa ett marathon, men det är inte enkelt att vara supporter heller. Fast jag lovar att jag helst av allt skulle kunnat springa själv...

Efter frukost på hotellet, och ha hållit min mor sällskap medan hon avverkade frukost nummer två begav vi oss mot Östermalms IP. Det blev verkligen sista minuten, och jag hann inte lyckönska andra innan - mer än via telefon och sms. Jag och brorsan klättrade upp på en mur mitt emot Stadion för att se starten. Härifrån är det också lättare att se de som startar och jag kunde ropa ut lite pepp åt passerande "kändisar", dvs vänner och klubbkompisar.

När båda startgrupperna kommit iväg promenerade vi iväg för att titta på loppet utefter banan, och vi rörde oss bort mot slutet av Odengatan/början av Karlavägen. Det var ett perfekt ställe att stå på då det dels inte vara så mycket folk och det var även en lite smalare passage vilket innebar att det var hyfsat lätt att få överblick på de passerande löparna.
Först dök ledarklungan upp och sen passerade det glesa led med löpare, och det var ganska lätt att få syn på klubbkompisar som passerade i hög hastighet. De var dock svårare att få fast på bild. När farthållarna började dyka upp blev klungorna med löpare rätt stora och det var betydligt svårare att få syn på vänner och bekanta. När mor hade passerat började vi röra oss bort mot Humlegården, eftersom det var blåsigt och kallt. Till och med jag hade börjat frysa vid detta laget, trots flera lager tröjor och en jacka. Lite rörelse gjorde susen och vi hann inte stå länge innan ledaren, Shumi Gerbaba, dök upp. På andra sidan Karlavägen fortsatte folk på första varvet passera förbi.




Brorsan gick iväg ner till strandvägen för att hinna heja på mor ytterligare en gång, medan jag bestämde mig för att bli kvar och försöka heja fram folk den sista dryga kilometern av loppet. Ojoj, vad jag hejade! Det blev framhejande av en massa VLK:are (snabba rackare det där), folk som jag sprungit med i Portugal, Kiruna- och Umefolk, bloggfolk och så morsan så klart (ingen nämnd - ingen glömd). När morsan passerade blev det bråttom och jag och brorsan skyndade oss till utsidan av Stadion för att heja på henne sista biten in. Jag sprang till och med en liten bit, det gick helt ok, men det känns i ljumsken så jag ska nog inte räkna med att springa så mycket än.

Efteråt mötte jag och brorsan upp med mor på ÖIP och hon gratulerades till sin tionde genomförda Stockholm Marathon, och sprang dessutom på sin snabbaste tid och dessutom exakt samma tid som hon gjorde år 2000 4h 46min 3 sek.

Grattis alla till kanonprestationer! Jag har sett en massa människor sätta nya personliga rekord och göra helt otroliga lopp. Jag är så imponerad!

Nästa år ska jag inte supporta, då ska kroppen vara hel och då är det min tur att sätta nytt PB!

Stockholm Marathon anno 2011

En supporterrapport av dagen kommer så snart jag har tid att skriva!

Nummerlappar och pastaparty

I förmiddags begav jag mig till den kungliga huvudstaden för att möta upp med min mor. Det blir ju, som sagt, supportande för hela slanten. Efter några timmars lugnt vallande runt stan av min kompasslösa mor begav vi oss mot Östermalms IP för nummerlappsutdelning, marathonexpo och pastaparty. Det var fantastiskt roligt att träffa person på person på person som jag inte sett på länge. Dels Kirunafolk som är nere för att springa maran, folk från KUL-helgen, men även folk från Portugalresan och klubbmedlemmar. Det blev mycket kramar och skratt. Helt fantastiskt! Provade sedan på pastapartyt och jag måste säga att det var den bästa pastan jag smakat, och då har jag provat några år. Mycket bra pasta - som omväxling!



Efter hallaballot på Östermalms IP drog jag och en klubbkamrat som jag vill hålla anonym, men vi kan kalla henne J, iväg till Bishops för uppladdningsöl. Det satt finfint! Nu väntar sängen och en ny dag med många löpare att heja på!

Det är tur (i oturen) att jag känner av min skada fortfarande, då är det inte lika svårt att inse att jag inte ska springa Stockholm Marathon själv i år.

Stockholm Marathon

Imorgon drar jag till Stockholm. Det blir enbart som support, mitt rackarns ben kan jag ju inte springa på. Jag kommer definitivt att dyka upp på Östermalms IP på eftermiddagen i tid kring pastapartyt för att förhoppningsvis få heja och peppa lite vänner. Men jag tänkte att jag även skulle stå utefter banan på lördag och peppa alla er som springer.
En fördel är att veta vilket startnummer och vilka kläder ni kommer att ha. Skriv i kommentaren så ska jag försöka leta efter er under loppet på lördag. Jag ska göra mitt allra bästa för att peppa dig när just DU springer förbi!

Jag erkänner!

Jag vet inte hur eller vad man gör när man inte tränar. Jag vet att jag måste vila idag, och benen säger att det är dags för vila. Men skallen säger att jag vill träna...
Är jag riktigt frisk eller??

Uppdrag genomfört

Idag avslutade jag min streakcykling. Jag har fixat fem dagar med minst 50km cykling, eller minst 120 minuter. Egentligen tjuvstartade jag redan i torsdags med 42km - så den dagen räknas inte riktigt, men den känns i benen. Streakcyklingen gav 285km på 5 dagar (328km på 6 dagar).
Om det blåste igår så blåste det än värre idag, och vinden var inte alls lika varm. Kollade på nätet innan jag drog iväg - SSV 9m/s (14m/s i byarna - Yey!). Vi var tre stycken som drog iväg och jag kan säga att det var grymt skönt att få ligga bak på rulle och försöka återhämta sig mellan vindbyarna. Mellan Örtagården och Askökorsningen hängde en stackare på och fick lite draghjälp för att ta sig hem från jobbet. Mina ben protesterade rejält i uppförsbackarna, men jag försökte tänka bort dem. När vi kom till Eskilstunavägen bestämde vi oss för att fortsätta till Strömsholm, och där tog vi av vid slottet. Vilken härlig miljö, vacker skog och en kalasfin raksträcka där vi låg i upp emot 50km/h under en stund. Det gav ett riktigt lyckorus! Sen fortsatte vi tillbaks till Västerås via Dingtuna. Idag kände jag att det räckte precis som rundan var, jag hade verkligen inget extra att ge. Men jag är otroligt nöjd nu. Imorgon blir det vilodag, och jag blir lite konfunderad - Vad ska jag hitta på en kväll som jag inte tränar? Jag har ju suttit på cykeln 6 dagar i rad nu. Hade tänkt gå på bio, men så klart gick filmen sista dagen idag... Ja ja, får väl se vad det blir!

Så kan man också göra!

Planen för imorgon, när jag ska ha vilodag... ut och trixa lite med springaren kanske!?

Nu drar jag ut och stångas med vinden igen - SSV 9m/s. Dvs som igår - och det blir något av en reprisrunda. Idag får jag två stycken som får dra mig i motvinden. Det ska faktiskt bli skönt med en vilodag imorgon, mina ben är lite småtrötta nu.

Streakcykling

I kväll var det dags för fjärde passet på över 50km av fem stycken. Eftersom jag inte kan springa så kör jag cykling istället och då är det minst två timmars cykling som gäller, eller minst 50km.

När jag klev ut genom dörren från jobbet insåg jag att det blåste en hel del. Inte optimalt för cykling - men vad ska man göra? Det är bara att ge sig ut och hoppas att man väljer rätt runda.

Som tur var hade jag bra sällskap på rundan och vi kunde turas om att dra i motvinden. För det var en ordentlig motvind ut förbi Rytterne, och det var inte chans till mikrovilor någonstans. Det var bara att trampa på för att ta sig framåt. Men när vi vände fick vi skjuts i ryggen och kunde köra på ordentligt tillbaks mot stan. Nu blev det inte riktigt samma väg hem, för då hade rundan blivit för kort - istället blev det en extra runda som tillslut gav mig 61km cykling. På slutet var jag ordentligt sur i benmusklerna i uppförsbackarna. Det spelade ingen roll hur lätt jag trampade, men ack så härligt det är med endorfinerna i kroppen. Jag älskar det!

Motvinden var väl inte roligast idag, men medvinden var underbar. Motvinden ger bra träning, och vinden var varm - då kan man inte klaga heller. Och sen har jag kommit på att benen inte har en aning om när det är motvind eller när det är uppförsbacke - det är bara skallen som spelar en ett spratt.

I morgon är det dags för sista och femte dagen i min streakcykling. Hoppas på lite lugnare vind då! Sen blir det vilodag!

Söndagscykling

Idag blev det en cykeltur med Västerås CK. Jag for till mötesplatsen vid Djäknebergsskolan, och rackarns så mycket folk det var. Hoppades innerligt att det fanns några långsammare själar som man kunde cykla med - och se, det fanns det. Jag la mig i den långsammaste gruppen för att inte riskera att behöva pressa på för mycket, och för att inte riskera att börja känna av låret. Vi började med lugn transport till Hälla, och därifrån ökade vi tempot något. Började med att köra in klungan, och det var en helt ny upplevelse för mig. Visst har jag försökt ligga bakom på rulle, men att köra kedja var helt nytt. Så det blev en del tankekraft som gick åt för att komma ihåg att flytta sig i kedjan, och att komma ihåg att inte öka när man gick upp först för att dra. Jag tror nog att det gick ganska bra till slut. Idag hade jag problem med att få fast klossen i pedalen efter stopp - något jag inte haft problem med tidigare. Säkert bara ett resultat av att köra i grupp. Hur som helst trampade iväg mot Ängsö och sedan mot Målhammar och vidare mot Orresta, Kärsta och Tortuna. När vi kommit en bit från Tortuna var det fri fart som gällde och jag teamade upp med en tjej från gruppen och vi turades om att dra i motvinden. Vi hade ändå relativt bra fart måste jag säga. När vi kom till Anundshög svängde vi upp mot Badelunda och det blev ett fikastopp i klubbstugan. Kul att se så mycket människor samlade för att träna, och sen var ju vädret underbart också. Klubben sålde dessutom cykelkartor över närområdet där de markerat ut grusvägar (och fikaställen), så nu ska jag inte behöva vända p.g.a den orsaken i alla fall.

Det blev 6 mil idag inklusive transporter, så jag har gjort mitt idag vad gäller min streakcykling! Härligt!

Uppdatering Nove Colli

Jag fick sms av Kerstin som berättade att backarna var helt sanslösa, och att hon tog sig 10 mil innan hon klev av. Detta innebär att hon får en sluttid, och gjorde det som tvåa bland damerna på deletappen. Hon hade antagligen fixat några mil till, men hade ordentliga problem med sina benhinnor. Micke gick i mål på 22h 15min på 20,2 mil (3600 höjdmeter) och tog hem bronsplatsen. Vilka grymma löpare de är!!! Grattis till er båda! Jag är så imponerad!

Mosigt

Min oplanerade soppatorsk idag på slutet av cykelpasset tog ordentligt på kroppen. Har matat in energi, men kroppen säger att den är lite trött. Skulle egentligen farit iväg på fest ikväll, men det får bli en lugn kväll hemma istället. Mosig är rätta ordet för hur jag känner mig just nu. Men planen för i morgon är att ha en pigg kropp och köra 50 nya fräscha UTAN soppatorsk.

I morgon blir det att testa köra med Västerås CK.

En fundering jag har är om min hjälm är osymmetrisk, eller om det är mitt huvud som är det. Varje gång jag tar på mig en hjälm och tycker att det känns som att den sitter rakt så sitter det ordentligt snett. Nu så här när jag funderar på det så är det inte bara min cykelhjälm utan även min klätterhjälm. Däremot sitter skidhjälmen rätt - fast det kanske beror på att den går längre ner på sidan av huvudet.

Om det är någon som tror att tjejer alltid luktar hallontårta, och som är känslig för diverse kroppsfunktioner. Sluta läsa nu! Stäng ner sidan och gå och gör något annat!

Förresten, när jag cyklar känner jag mig inte som världens fräschaste brud. Jag tror jag aldrig har snorat och snörvlat så mycket som när jag cyklar (jo, när jag åker längdskidor). Det finns ett litet problem med det. Jag har svårt att hålla för ena näsborren och fräsa ur den andra. Jag får liksom ingen fräs på det! Så hänger allt härligt halvvägs utanför och så hamnar det i ansiktet. Usch!

Ja, jag sa ju det - inte världens fräschaste = jag på cykel. Måste träna på det där med att tömma näsan snyggt...

Bortblåst

Jag kände mig bortblåst idag. Det blåste ordentligt större delen av cykelturen idag. Kammade ändå ihop 55km på sadeln, men på slutet fick jag total soppatorsk och var tvungen att stanna för att klämma en Runekaka innan jag cyklade hem. Vad är det för fågel som cirkulerar över åkrarna? Rovfågel - ja, men sen då? Jag vill veta, men jag är ju urkass på pippifåglar.

Nove Colli

Idag kl 12.00 italiensk tid startade Nove Colli Running 200km. Jag håller tummarna för Kerstin och Micke och skickar en virtuell lyckospark i baken. Det är en riktigt kuperad bana och tajta tider för att få fortsätta vidare i loppet.

Jag drar ut på min vita springare och planerar att riva av 50km idag igen.

Streak

Nu när löparvännerna kört igång med 20km*5ggr så håller jag mig till cykeln. Jag har räknat med ca 2 timmar för ett löppass på 20km och om man översätter det till mitt cykelspråk handlar det om ca 50km landsvägscykling. Därför drog jag ikväll ut på ett 50km-pass på cykel efter landsvägarna. Jag körde ett träningspass på min vita springare igår också, men då blåste det rackarns mycket. Ikväll var det lite lugnare, även om det var en det vind på sina ställen. Hur som helst drog jag ihop dryga 53km ikväll. Det var härligt ute och solen sken - Jag kan säga att jag sken med den. Nästan varje gång jag har varit ute på cykel har jag sett rovfågel - så också i kväll. Tyvärr är jag fruktansvärt dålig på fågel, så jag kan inte säga mer än så. Nån som kan lära mig?

Imorgon blir det 50 nya fräscha kilometrar på min springare. Underbart! Jag hoppas att vädret är med hela vägen.

Susande

I kväll susade jag äntligen runt på min vita springare. Det var dock inte bara jag som susade, även vinden ville vara med och leka. Jag hade rejäl motvind ut till Skultuna och sedan var det lite mer lättcyklat bort mot Tillberga, lite sidvind men aldrig någon riktig motvind. Däremot fick jag värsta motvinden från Tillberga, och när jag närmade mig Finnslätten kunde jag ändå inte förmå mig att cykla hem riktigt än. Så det blev en tur bort till Anundshög också innan jag styrde kosan hemåt. Det var bara att inse att solen var på väg att gå ner. Jag fick ihop dryga 42,5km i kväll, så det får jag vara nöjd med. Imorgon startar min utmaning, då börjar jag cykla 50km och det har jag tänkt göra i 5 dagar. Med en liiiiten reservation för att jag känner av adduktorerna sen gruscyklingen i söndags. Jag hade först tänkt cykla ett cykellopp på lördag - men det får bli cykling i egen regi istället.

Så här ser inte min vita springare ut.....

Vart tar veckan vägen?

Detta är en vecka som känns som att den flyger iväg. Jag hinner absolut ingenting. Hur hade det varit om jag hade haft en familj att ta hand om? Hjälp! Då hade det varit ännu jobbigare. I måndags tog jag en vilodag - nu så här i efterhand kanske jag borde ha tränat i måndags eftersom det inte blev någon träning igår och det inte blir någon träning idag.
Igår for jag hem efter jobbet, slängde i mig en snabb middag och trampade iväg till Lidingöloppet On Tour-föreläsningen som var på Rocklunda. Det var väldigt intressant, men tyvärr höll den på för länge och när jag kom till badhuset strax efter åtta på kvällen hade de stängt. Så det blev ingen vattenlöpning som jag hade tänkt mig. Idag blev det en sen dag på jobbet, och nu har jag precis tryckt middag. Ingen träning idag heller eftersom det finns en tvättstuga som väntar på mig, och jag är i stort behov av att utnyttja den tiden. Annars hade jag hoppat tiden och slängt mig på cykeln för några mil trampande.

På fejjan är en utmaning upplagd som startar vid midnatt natten till fredag - Streakrunning 5 * 20 km (dvs fre t.o.m tis). Jag hade ju planerat att köra den utmaningen, men jag kanske får göra en variant på cykel. Det kanske är lagom om jag kör 5*50km, då får jag ju ungefär samma cykeltid som om jag skulle ha sprungit 20km. Ja, det är en utmaning som tål att tänkas på....




Förresten är det helt underbart ute nu - Syrenen blommar, och det doftar ju helt ljuvligt! I morgon måste jag cykla!

Vilodag

Ojdå! Jag cyklade visst inte så lite förra veckan, det blev precis under 19 mil. Då köpte jag ju min nya fina cykel i måndags, och dessutom så har jag ju inte tränat precis supermycket på ett antal veckor. Det blev lite annat förra veckan, och jag kan meddela att jag idag känner mig lite trött, men egentligen mest i skallen. Hade det inte varit för att det kom nån regnskur på kvällskvisten så hade jag säkert dragit ut på min springare idag igen. Det är nog bra med en vilodag idag.

Imorgon är det Lidingöloppet On Tour-föreläsning som jag tänkte åka på, och sen blir det nog ett cykelpass för mig om det inte regnar och annars får det bli ett vattenlöppass på Kristiansborgsbadet.

Det gäller att fylla på med energi så man orkar!

Uppladdad

I helgen har jag laddat för fullt. Cykling både på lördag och söndag. Lördagens cykling blev 57 km härlig cykling och söndagens kvällstramp gick till Ransta, 30 km, varav 12 km var äventyrscykling efter grusväg. Sista biten var inte optimal för min fina springare. Annars har jag haft besök av min fina vän Sussie och hennes son. Så roligt att träffa dem, det blir alldeles för sällan. Hoppas att jag hinner träffa dem en sväng i mitten av juni när jag kör en blixtvisit till Kiruna för att delta vid min kusins bröllop.
Nu är det ny vecka på G. Mer cykling på schemat. Promenad känns fortfarande i adduktorerna, det fick jag erfara idag. Ska försöka ta mig ut på ett rullskidpass också så jag får träna överkropp, och kanske blir det ett vattenlöppass också. Den som lever får se, men träna ska jag definitivt göra hela veckan!

Förresten så spanade jag in cykelpolarna i söndags som stod i vägrenen i närheten av Rytterne, med nån i gruppen som tydligen inte mådde så bra. Tydligen hade personen återhämtat sig senare och kunde trampa vidare. Inte långt därifrån spanade jag in en långlöpande klubbkamrat från VLK. Spaningen bedrev jag från bilen så klart eftersom jag, Sussie och hennes son varit på sightseeing under dagen.

Endorfinlycka

Jag var lite orolig i morse att det skulle börja regna, att det inte skulle bli någon cykling. Molnen hotade med regndroppar, men mer än så blev det inte. Stämde träff vid Hässlörondellen med Bjarne och Peter, som tränar inför Vätternrundan, Slänged med kartan i cykelväskan för att ha koll på orienteringen under cyklingen. Var lite orolig att grabbarna skulle trampa på i hejdundrandes fart och att jag inte skulle hänga med, men farten anpassades bra. Det var i uppförsbackarna som jag fick hänga av dem och sen fick jag försöka ta igen deras försprång i nedförsbackarna. När vi kom upp till Tortuna gjorde vi en liten paus innan vi fortsatte vidare, och vi passade på att fylla på energi i form av glass. Det var vårens första glass för mig - vanlig strutglass från GB. Smakade gott i solen! Sen trampade vi vidare mot Tillberga och jag tror att jag blev kär i vägen mellan Tortuna och Tillberga - den var jämn och fin, nylagd asfalt helt enkelt och lite småkuperad. Från Tillberga hade vi värsta motvinden - Ovanligt? Nej, jag tror inte det. Det har i alla fall alltid varit motvind tidigare när jag sprungit hem från Tillberga.
Det blev 57km lycka för mig. Det är underbart att få träna, och att kunna hålla på ett längre tag och helst med tanke på att jag knappt kunnat träna nåt alls på ett ett gäng veckor. Det känns riktigt bra i adduktorerna vid cyklingen, dvs de protesterar inte alls.

Vilken tur att jag köpte mig en vit springare, när jag inte själv kan springa.

Fredag

Avslutade min långa arbetsdag på BMB med AW och billig öl. Sen blev det Bishops och god öl. Nu avslutar jag dagen genom att få lite god sömn. Imorgon ska jag trampa med min vita springare! Lovely!

Förresten... tänk vad mycket man hinner planera över en smarrig ale. Både löpning, cykling och paddling. Det finns så mycket leksaker i denna värld att sysselsätta sig med. Tänk om det fanns lika mycket tid för att leka!
Ja, jag vet - Jag är barnslig och jag tycker om att leka! Utan lek blir livet alldeles för allvarligt. - Det finns nog mycket allvar ändå i denna värld.

Glöm inte bort att leka - och skratta! MYCKET!

Kvällstramp

I kväll efter jobbet for jag iväg för att fixa växlarna på racern, de behövde verkligen justeras efter gårdagens cykling. Inte kunde jag fixa växlarna och trampa hemåt igen - Nej, jag var ju tvungen att dra ut på en runda efteråt. Tänkte att det inte skulle bli så långt, typ 30-40km fick räcka bra. Måste ju ta det lugnt så jag får se hur mina adduktorer reagerar på cykelträningen. Men musklerna protesterade inte speciellt mycket efter passet igår, så jag tordes testa cykla idag också. Det är så skönt att tordas träna två dagar i rad och inte känna nämnvärt av musklerna. Däremot gör minsta lilla för lång promenad att adduktorerna protesterar big time, så det får jag hålla mig undan ett tag till.

Idag cyklade jag via Anundshög upp till Tillberga och Hökåsen, och funderade hur jag skulle ta mig över till Skultuna. Kom inte på det så jag cyklade ner mot stan igen och via Önsta-Gryta (där jag så klart cyklade vilse och irrade runt ett tag) innan jag började röra mig hemåt igen. Klockan dog, eftersom jag inte hade tillräckligt med batteri, men jag fick ihop ungefär 40km idag.

Det var hur som helst fantastiskt att susa efter vägarna och det luktar så underbart av häggen som står i blom. Jag kan lugnt säga att jag trampar på för fullt och så slår dofterna emot mig och jag blir alldeles överväldigad, jag bara andas in djupt och njuter. Sen dröjer det inte länge innan hela proceduren upprepas. Vilken njutning för en "sniffare" som jag!

I morgon blir det vilodag, och på lördag blir det nog ett cykelpass innan min vän hemifrån Kiruna (och hennes son) kommer på eftermiddagen.

Extrem Skottkärra

Om du inte har hittat ditt ultimata intresse så kan jag tipsa om denna sport. Jag har själv funderat på att testa det nån gång!

Glädjetjut

Ikväll premiärkörde jag min vita springare. Jag skulle fått sällskap av två cyklande grabbar, men det blev bara en - den andre prioriterade tydligen pokerturnering framför träning. Konstigt tycker jag! Planen var att cykla ut till Rytterne och tillbaks, vilket vi också gjorde. Cykeln kändes kanonbra, men rumpan är ovan och domnade en del. Det var bara att lyfta på baken och låta den få en liten mikrovila innan man fortsatte trampa. Allt eftersom vi cyklade så satte sig växlarna mer och mer, och jag måste få växlarna fixade pronto för att kunna utnyttja dem maximalt. Cykeln monterades när jag köpte den och hade inte blivit provcyklad över huvud taget, så det är kanske inte så konstigt att växlarna måste justeras på en gång. Det blir att rusha iväg efter jobbet med cykeln för att få det åtgärdat.

När jag springer brukar jag få endorfinkick vid var 8:e km, nu vet jag inte var och när jag fick det - Men jag var då helt klart tvungen att tjoa lite grann. Så härligt att få pressa på lite i alla fall. Snittempot blev väl inte så högt, men när vi trampade på som mest (jag var begränsande faktorn) så låg vi på 36-37 km/h. Det blev drygt 51km på sadeln för mig ikväll, och jag var ju tvungen att svänga förbi härliga träningskompisen Jenny och visa upp min nya skönhet, min vita springare.

Väntan på premiär

Jag går på tårna nu. Väntar på imorgon kväll, då jag ska ut och trampa med min fina vita springare. Jag ska susa efter vägarna och låta pulsen gå upp och endorfinerna kicka in. Ojoj, vad jag längtar. Jag är som ett barn på julafton! Kan det inte bli imorgon kväll snart?

Mosig

I kväll var jag iväg till badhuset med goaste Kerstin. Vi skulle ta oss an uppgiften att få folk att skratta åt oss när vi skulle försöka oss på vattenlöpning. Vi lyckades dåligt med att få andra att skratta, men vi hade grymt kul själva. Kerstin paddlade på som en liten bäver och jag vred mig i skratt som värsta uttern. Jepp, vi är riktiga blötdjur! En timme senare halade vi oss ur bassängen, lagom möra och sega i kroppen. Bastun gjorde inte saken bättre. Jag tror nog att det kanske kommer att kännas lite grann i morgon, och jag kommer definitivt sova gott i natt.

Får se om jag klarar av att hålla i ett bowlingklot i morgon kväll när VLK firar 2-årsjubileum...

Hjääälp!

Vad har jag nu gått och gjort.....
Det är farligt att vara ledig, då kan allt möjligt konstigt hända - och plånboken blev väsentligt tunnare....


Det är mycket lättare att köpa leksaker än att inreda ett hem, så mycket kan jag säga.

Svea rike

En dag som denna känns Sverige väldigt avlångt. Jag har varit ute och rullat på mina rullskidor i värmen idag. Det blev 29km, med en hel del motvind på hemvägen och jag fick kämpa för varje meter jag tog mig framåt. Det var otroligt jobbigt och kilometertiderna var inte de bästa, men det doftade underbart av häggen som står i blom. Så fick jag några mms från norr när jag kom hem - av föräldrarna som varit uppe i Torneträsk och åkt skidor på sjön, och tydligen så är det ett riktigt lämmelår också, för jag fick även en bild på en upprörd lämmel.

Man kan väl i alla fall säga att jag anammar vintern med mina rullskidor - även om jag lätt skulle ge min högra arm för att få dra på mig löpardojorna och springa en lång runda i skogen nu.

I morgon blir det ett nytt besök hos naprapaten. Gött!

LU50K

Idag skulle jag ha sprungit Lidingö Ultra 50km, men skadan sätter stopp för det. Det var inte oväntat, men lika tråkigt är det ju ändå. Stockholm marathon närmar sig med stormsteg och jag börjar inse att jag troligtvis inte kommer att kunna starta då heller.
Nåväl, jag får ta en dag i taget och så får jag hoppas på en massa andra roliga lopp senare i år i stället....

Minns med glädje förra årets LU50K. Så klart var jag en glad endorfinstinn ekorre hela vägen! ...och så hade jag underbart sällskap också!

SM 100K Tibro

SM 100K Tibro, a set on Flickr.

Lite sent kanske, men nu har jag lagt ut bilderna från SM-premiären av 100 km i Tibro. Håll till godo!

Läser in mig på området

Ju längre tiden går med denna smärta som inte vill gå över, desto otåligare blir jag. Igår tog jag ju en promenad och idag gör det mer ont. Promenerade till en kompis och sen fick jag skjuts hem. Tur var väl det, hur hade det annars känts idag?
Idag hade jag planerat in ett rullskidpass men när jag cyklade hem från jobbet blåste det på rätt ordentligt, eller i alla fall tillräckligt för att jag mest troligt inte skulle klara av rullskidpasset som ett stakpass. Jag fick ställa in det träningspasset.
Smart - Ja!
Tråkigt - Ja, svindrygt!

Funderingarna snurrar i skallen över hur lång tid det ska ta innan jag kan börja träna som vanligt igen. Som det känns just nu är det långt bort innan jag kommer kunna ta ett löpsteg igen. Jag fixar ju inte att promenera som vanligt. Rullskidor funkar rätt bra med enbart stakning, men cykling verkar vara det som fungerar bäst. Har inte provar simning än, men snart är det väl dags för det också.



Drömmer mig tillbaks till ett varmt Portugal med underbara löparvänner. På bilden ovan har jag ont som tusan, men jag är lycklig över att få springa - OCH jag fick oerhört bra support av bästa Johanna.

Förlåt att jag är lite neggo just nu. Jag lovar att jag ska bryta ihop och komma igen!