I förmiddags begav jag mig till den kungliga huvudstaden för att möta upp med min mor. Det blir ju, som sagt, supportande för hela slanten. Efter några timmars lugnt vallande runt stan av min kompasslösa mor begav vi oss mot Östermalms IP för nummerlappsutdelning, marathonexpo och pastaparty. Det var fantastiskt roligt att träffa person på person på person som jag inte sett på länge. Dels Kirunafolk som är nere för att springa maran, folk från KUL-helgen, men även folk från Portugalresan och klubbmedlemmar. Det blev mycket kramar och skratt. Helt fantastiskt! Provade sedan på pastapartyt och jag måste säga att det var den bästa pastan jag smakat, och då har jag provat några år. Mycket bra pasta - som omväxling!
Efter hallaballot på Östermalms IP drog jag och en klubbkamrat som jag vill hålla anonym, men vi kan kalla henne J, iväg till Bishops för uppladdningsöl. Det satt finfint! Nu väntar sängen och en ny dag med många löpare att heja på!
Det är tur (i oturen) att jag känner av min skada fortfarande, då är det inte lika svårt att inse att jag inte ska springa Stockholm Marathon själv i år.
6 kommentarer:
Du ser! Man KAN ha kul utan att bli svettig! ;)
SÅ roligt att se dig idag! Det värmde gott att höra någon ropa mitt namn vid 41 km - jobbigt läge... Fantastiskt bra igenkänningsförmåga dessutom! KRAM
Håkan: Visst kan man! Men sen får man träna andra dagar - då det inte är Stockholm marathon, och man har sin vita springare till hands! ;-)
Petra: Det samma! Grymt bra jobbat på maran igår! Kram
Hur går det med fot och adductorer (vad det inte så de hette?)
Ja, hur känns musklerna? Springa måste ju vara roligare än cykel...
Karin: Adduktorerna är bättre, men mitt ben är inte löpbart än. Får nog hålla mig till cyklingen ett tag till.
Fina: Jag håller absolut med om att löpningen är roligare än cyklingen, men jag får endorfinkickar av cyklingen också - Så jag får vara väldigt nöjd över det!
Skicka en kommentar