Glädjetjut

Ikväll premiärkörde jag min vita springare. Jag skulle fått sällskap av två cyklande grabbar, men det blev bara en - den andre prioriterade tydligen pokerturnering framför träning. Konstigt tycker jag! Planen var att cykla ut till Rytterne och tillbaks, vilket vi också gjorde. Cykeln kändes kanonbra, men rumpan är ovan och domnade en del. Det var bara att lyfta på baken och låta den få en liten mikrovila innan man fortsatte trampa. Allt eftersom vi cyklade så satte sig växlarna mer och mer, och jag måste få växlarna fixade pronto för att kunna utnyttja dem maximalt. Cykeln monterades när jag köpte den och hade inte blivit provcyklad över huvud taget, så det är kanske inte så konstigt att växlarna måste justeras på en gång. Det blir att rusha iväg efter jobbet med cykeln för att få det åtgärdat.

När jag springer brukar jag få endorfinkick vid var 8:e km, nu vet jag inte var och när jag fick det - Men jag var då helt klart tvungen att tjoa lite grann. Så härligt att få pressa på lite i alla fall. Snittempot blev väl inte så högt, men när vi trampade på som mest (jag var begränsande faktorn) så låg vi på 36-37 km/h. Det blev drygt 51km på sadeln för mig ikväll, och jag var ju tvungen att svänga förbi härliga träningskompisen Jenny och visa upp min nya skönhet, min vita springare.