Streakcykling

I kväll var det dags för fjärde passet på över 50km av fem stycken. Eftersom jag inte kan springa så kör jag cykling istället och då är det minst två timmars cykling som gäller, eller minst 50km.

När jag klev ut genom dörren från jobbet insåg jag att det blåste en hel del. Inte optimalt för cykling - men vad ska man göra? Det är bara att ge sig ut och hoppas att man väljer rätt runda.

Som tur var hade jag bra sällskap på rundan och vi kunde turas om att dra i motvinden. För det var en ordentlig motvind ut förbi Rytterne, och det var inte chans till mikrovilor någonstans. Det var bara att trampa på för att ta sig framåt. Men när vi vände fick vi skjuts i ryggen och kunde köra på ordentligt tillbaks mot stan. Nu blev det inte riktigt samma väg hem, för då hade rundan blivit för kort - istället blev det en extra runda som tillslut gav mig 61km cykling. På slutet var jag ordentligt sur i benmusklerna i uppförsbackarna. Det spelade ingen roll hur lätt jag trampade, men ack så härligt det är med endorfinerna i kroppen. Jag älskar det!

Motvinden var väl inte roligast idag, men medvinden var underbar. Motvinden ger bra träning, och vinden var varm - då kan man inte klaga heller. Och sen har jag kommit på att benen inte har en aning om när det är motvind eller när det är uppförsbacke - det är bara skallen som spelar en ett spratt.

I morgon är det dags för sista och femte dagen i min streakcykling. Hoppas på lite lugnare vind då! Sen blir det vilodag!