Här är en bild på det taggade gänget innan start i marathon/halvmarathon.

Jag och Maja följdes åt till en början och jag fick verkligen hålla igen för att inte springa för fort. Kroppen kändes pigg och efter ca 12K sprang jag före Maja. När jag sedan kommit dryga 25K började det kännas lite tungt och det dröjde inte länge innan jag fick börja gå i vissa backar, och ett tag kändes det som att jag bara fick gå hela tiden. Mina lår saknade kräm och jag var på väg att bryta flera gånger. Jag försökte lura kroppen med socker utan större resultat och vid sista varvningen meddelade jag, med tårar i ögonen, att jag skulle bryta. Som tur var kom Maja ikapp mig precis här och jag begav mig ut på sista varvet med Maja som draghjälp. Utan henne hade jag inte orkat slutföra maran.
Vi kom i mål på 4h 5min och Maja tog sig i mål några sekunder före mig.
Kvällen avslutades på Tanumstrands hotell med julmiddag och show.
Vilken underbar dag!
- Posted using BlogPress from my iPhone

3 kommentarer:
Så.roligt att du kan springa så långt igen! Nu är du på gång igen ... På riktigt! :)
Tack själv för pepp, draghjälp och gott humör!! Nu är luciamaran en väletablerad tradition! Kram!
Tack mina vänner!
Maja, det är definitivt en tradition nu. Kram
Skicka en kommentar