Slut i rutan

Sen jag lämnade blod har jag inte orkat någonting alls. Jag orkar knappt cykla till jobbet, jag blir andfådd av att gå uppför tre trappor upp till min lägenhet. När jag cyklar får jag mjölksyra i benen av att cykla i nedförsbacke.
Visst, jag har lämnat blod. Men så här brukar det inte kännas. Jag brukar inte vara så här slut för minsta lilla ansträngning.

Vad göra?

Jag knaprar järntabletter. Vad mer kan jag göra?
Visst, jag får troligtvis boka tid på vårdcentralen - så småningom. När jag ätit lite järn. Jag har ju just lämnat blod.

10 saker om mig

Jag har fått en award "I think you are an awsome girl!" av Petra. Tack Petra!! =)
Till denna award hör en utmaning som går ut på att berätta 10 saker om mig själv och skicka vidare denna award till tre andra tjejer.
Jag skickar vidare awarden till Maja, Sussie och Bureborn.



1. Jag är en riktig av- eller på-människa. Antingen gör jag jättemycket och är jätteengagerad eller så slår jag av totalt. Vaför ska man köra på halvfart när man kan köra full fart?

2. När jag var yngre provade jag mig igenom diverse idrotter allt från balett till ishockey. Idag är det löpning, yoga och klättring som prioriteras, även om klättringen fått kliva åt sidan extra mycket detta år till fördel för löpningen.

3. Jag sprang min första mara 1997 i Stockholm. Sedan fick jag min mor att springa med mig och vi har jag sprungit 3 st Stockholm Marathon tillsammans. Årets upplaga av Stockholm Marathon sprang vi båda två, men var för sig. Ni kanske kan förstå att jag beundrar min mor. I september åkte min mor och jag till Australien och även hon sprang Sydney Marathon (som var hennes nionde mara).

4. Om jag ska välja mellan uteliv och uteliv, så trivs jag bättre ute framför en öppen eld under bar himmel än ute på krogen.

5. Jag är väldigt duktig på att skratta och gråta, och dessutom samtidigt. Det gör jag mycket av!

6. Vin, whisky och öl är så gott, men in mycket måttliga mängder. Jag står inte ut med tanken att vara däckad en hel dag efteråt och inte ha möjligheten att göra vad jag vill.

7. Jag är sjukligt morgontrött och kämpar mig upp på morgnarna. De morgnar jag tar mig upp och hinner träna innan jobbet är jag supernöjd, det känns som att jag hunnit så mycket de dagarna.

8. Jag jobbar som optiker, men innan jag utbildade mig till optiker läste jag till naturgeograf. CSN och jag har ett tight förhållande, och CSN kommer nog aldrig att vilja göra slut.

9. Jag har massor med stora löpardrömmar; att springa fort, att springa långt, att springa ultralångt. Eftersom jag inte är nån gasell så lär det bli långsträckor jag strävar efter i första hand.

10. Jag är ett godismonster. Har jag godis hemma måste jag äta upp allt, på en gång. Det går inte att gömma godis för mig, jag är som en blodhund och sniffar mig fram till det. Jag undviker att köpa hem godis!

Simträning

I morse träffades jag och min kompis Anna på IKSU för att simma ett morgonpass innan jobbet. Anna är en av mina vänner som kan crawla och som jag har lejt för att lära mig lite teknik. Jag kan nämligen inte crawla alls. För mig gäller bröstsim och med jämna mellanrum undrar jag om jag gör rätt när jag simmar bröst.
Nåväl, vi började med ett gäng längder bröst för att värma upp. Det är länge sedan jag simmat, och mitt plaskande i vattnet i Australien kan man inte kalla simning. Jag lekte ju mest i vågorna då.
Anna visade mig lite att tänka på - armföring, kroppsposition och takt på simning för att få in andningen i simningen. Om jag bara tänkte på armföring och kroppsposition gick det relativt bra, förutom att jag efter ett tag var tvungen att gå upp för luft. Det blev mycket pustande och frustande. När jag bara tänkte på andning och takt fick jag till andetagen både i tvåtakt och tretakt, men det blev ett väldans plaskande med armarna och jag simmade sicksack. Till slut fick jag ihop en hel längd med kombinerad armföring/kroppsposition och andning i tretakt. Jag är jättenöjd! Nu vet jag ju hur det känns när allt fungerar, och nu är det bara att slipa vidare på teknik och andning.

Efter jobbet hade jag dejt med min frisör. Håret fick en lite mörkare ton och blev lite kortare. Det är så skönt när håret torkar snabbt och är snabbfixat.

Blod

Idag blev det blodgivning för hela slanten (eller slanten gick snarare till Cancerfonden idag), och en träningsfri dag. Den enda aktivitet jag sysselsatt mig med idag är min dagliga cykeltur till och från jobbet. Det ger mig en blygsam total runda på 8K, men det ger mig ju lite friskluft i alla fall.
Sist jag lämnade blod var veckan efter Stockholm Marathon. Innan maran hade jag känt mig trött och hängig, och haft hög puls på träningspassen, och efter att ha läst runt på lite bloggar insåg jag att mina järnvärden kunde ha del i trötthetskänslan. Detta gjorde att jag var och köpte järntabletter på Apoteket som jag åt från ca 3 veckor innan maran och en bra bit efteråt. När jag var och lämnade blod i början av Juni bad jag sköterskan på Blodcentralen att hon skulle kolla mitt järnstatus eftersom mitt Hb brukar svänga upp och ner ganska mycket, men det enda hon ville ta var Hb-värdet. Det kapillära Hb-värdet var bra, nu kommer jag inte ihåg exakt - men det låg kring 135-140. Idag när jag skulle lämna blod togs ett nytt kapillärt Hb pga förra gångens slutgiltiga Hb låg på 125! Dagens kapillära Hb låg på 145. Det blir spännande att se vad det slutliga Hb-värdet ligger på nästa gång jag lämnar blod. Hb-värdet är väl ändå det sista man ser järnbrist på!?

Idag har det med andra ord inte blivit någon träning. Istället blir det morgonträning imorgon. Jag satsar på simning eftersom jag inte hinner springa imorgon kväll. Jag ska till frissan och få ordning på den "stora råttan" som hamnat uppe på min skalle! Yeey!

Ska bläddra lite i nyanlända Runner´s World innan jag somnar...

Årsmålet uppnått

Jag hade satt ett årsmål på 1200K löpning, dvs 100K/månad. Idag gick jag över detta mål med 15K. Månadsmålen som är kvar lyder som följer - åtminstone 10K till denna månad för att uppnå novembers månadsmål och 100K under december månad.

Vad ska jag lägga upp som månadsmål och årsmål för 2010?
Vilka sträckor är realistiska?

Sol på blixtvisit

Den här månaden har solen inte visat sig många timmar. Det känns som att det mest regnat och varit gråtrist. Men i lördags visade sig solen - en helgdag med sol. Underbart! Jag hade tänkt göra ett löppass men kroppen ville annat, jag åkte nämligen på huvudvärken Harry och blev liggandes större delen av dagen. Så läste jag Majas inlägg om deras underbara långpass och blev än mer sugen på ett långpass.
Idag var det fortfarande relativt soligt, inte riktigt så fint som i lördags då det var klarblå himmel - men ändå helt underbart väder. Temperaturen låg kring nollan och det var lite frostigt på backen, och vattenpölarna var frusna. Jag drog iväg vid 12-snåret och hade planerat att springa SM-spåret på Gammlia för att få ett backigt pass. Mitt planerade tempo var 6 min/km - Jag hade tänkt ta det lugnt idag. Dock inledde jag i lite väl högt tempo för distansen sett, 5:30-tempo och jag kände snabbt att pulsen åkte upp väl mycket. När jag efter 2,5K kom fram till Bräntberget och skulle kliva på SM-spåret försökte jag verkligen att dra ner på tempot eftersom det var nu den backiga biten började. Pulsen låg fortfarande högt (högre än den brukar för tempot i vanliga fall), men jag kämpade på i uppförsbackarna och vilade i nedförsbackarna. Värsta mördarbacken på hela spåret avklarades i relativt god stil, trots att pulsen kom upp i närheten av maxpuls - jag hade 190 i puls som mest uppför denna backe. Ett par tio minuter senare började det gå riktigt tungt och jag fick bitvis gå upp för vissa backar och ändå fick jag inte ner pulsen under 170. När jag avklarat SM-spåret på ca 56minuter och skulle vända tillbaks hemåt ville inte benen sluta springa, även om pulsen signalerade högljutt ansträngt läge. Jag sprang rakt över till Nydalabadet och fortsatte en runda runt Nydalasjön innan jag kom hem.
Det blev en runda på 21,4K idag. Med en del promenerande hamnade jag på ett medeltempo på 5:47/km, och en medelpuls på 172bpm.

Efter en relativt tidig middag bar det av till IKSU för ett 90 minuters yogapass. Förutom att jag darrade som ett asplöv i flera av de stående positionerna, var det kanonskönt att få sträcka ut musklerna efter långpasset.

Nu har jag myst ner mig i soffan med en pläd över benen, en katt i knät, en kopp Chai-te och bläddrar i senaste numret av Marathonlöparen. Ute regnar det igen.

Stinkande dojjor

Mina Icebugs är fantastiska när det är lerigt, isigt, snöigt, halt, ospårat osv. De är dock inte lika fantastiska när de står inomhus. De stinker, de stinker riktigt mycket. Som om katten varit där och pinkat, men jag är helt säker på att katten inte har varit i dem. Efter backpasset i tisdags sköljde jag av dem och handtvättade igenom dem som hastigast med lite tvättsåpa. Det gjorde ingen jättestor skillnad, men lite bättre blev det i alla fall.

Har ni några bra tips på att få bort odören från skorna?

Fullt

Nu är det fullt på Stockholm Marathon 2010. Igår kväll hade 20 000 personer anmält sig till maran.
Det är helt otroligt att trycket är så stort, och inte minskar det direkt av att man själv hetsar på och anmäler sig. Rädslan är för stor att missa en startplats, då kan man inte dra fötterna efter sig och hoppas på att få tillgång till en startplats senare.

Ikväll blev det ett yogapass för att träna styrka, balans och stretcha ut korta muskler. Härligt svettigt pass. Jag älskar att yoga kan vara så lugnt och sansat och ändå så krävande.

Imorgon blir det ett löppass igen.

Nu är det God Natt!

Backträning

Ikväll blev det backträning på Bräntberget. Berg och berg, snarare en kas eller kulle, men det är ju en backe i alla fall. En backe som kändes brant att springa uppför i regn och lervälling. Det blev sex stycken intervaller uppför som enligt min Garmin mätte drygt 170 meter. Jag var tvungen att stanna efter två tredjedelar av sträckan varje gång och låta pulsen gå ner innan jag fortsatte sista biten upp.
Under tiden jag sprang upp för backen började jag fundera på om jag egentligen borde springa upp på baksidan av backen istället, där det är en grusväg upp och betydligt flackare lutning samt att det blir några meter längre att springa. Eller är det bättre att springa på framsidan som är brantare och vattenmättad? Det suger då ordentligt i benen av att springa upp på framsidan i alla fall.
Vad är bästa sättet för att maximera backträningen?

Ikväll hittade jag förresten en bild på min mormor, hennes bror och deras mor på nätet. Det var en släkting som lagt ut bilden på nätet eftersom mormors bror är hennes farfar.
Jag lånade den och måste bara få visa den. Visst är den fin!

SM-spåret

Yeeey! Idag blev det en sväng runt SM-spåret på Gammlia. Tanken med dagens träning var egentligen att simma och sedan köra yoga. När jag skulle boka in mig på yogapasset på IKSU idag visade det sig att passet redan var fullt. Jag ändrade snabbt planerna och drog på mig mina Icebugs och pannlampan. I natt hade det snöat en del, men sen började det regna istället och slaska. Jag gör två tummar upp av två möjliga för neoprensockor och Icebugs. Pannlampan drog jag på mig eftersom det var becksvart ute, och trots att elljusspåret var upplyst behövde jag lite hjälp av pannlampan för att se skyltningen, annars är det lätt att missa i korsningarna. Det blev drygt 15 härliga kilometrar, mycket backar och en hel del slask och regn, och lite is - men vad gjorde det. Det var underbart att få springa lite kuperat. Jag har kört alldeles för mycket löpning på platt backe på sistone. Nu ska jag försöka springa SM-spåret en gång i veckan fram till dess att det blir för mycket snö för att springa där - dvs när de börjar dra skidspår där istället.

Lycka är att springa i ett slaskigt, regnigt mörker.
Eller som min vän Maja skriver: "Uppförsbackar ger nerförsbackar".