Endorfinlycka

Jag var lite orolig i morse att det skulle börja regna, att det inte skulle bli någon cykling. Molnen hotade med regndroppar, men mer än så blev det inte. Stämde träff vid Hässlörondellen med Bjarne och Peter, som tränar inför Vätternrundan, Slänged med kartan i cykelväskan för att ha koll på orienteringen under cyklingen. Var lite orolig att grabbarna skulle trampa på i hejdundrandes fart och att jag inte skulle hänga med, men farten anpassades bra. Det var i uppförsbackarna som jag fick hänga av dem och sen fick jag försöka ta igen deras försprång i nedförsbackarna. När vi kom upp till Tortuna gjorde vi en liten paus innan vi fortsatte vidare, och vi passade på att fylla på energi i form av glass. Det var vårens första glass för mig - vanlig strutglass från GB. Smakade gott i solen! Sen trampade vi vidare mot Tillberga och jag tror att jag blev kär i vägen mellan Tortuna och Tillberga - den var jämn och fin, nylagd asfalt helt enkelt och lite småkuperad. Från Tillberga hade vi värsta motvinden - Ovanligt? Nej, jag tror inte det. Det har i alla fall alltid varit motvind tidigare när jag sprungit hem från Tillberga.
Det blev 57km lycka för mig. Det är underbart att få träna, och att kunna hålla på ett längre tag och helst med tanke på att jag knappt kunnat träna nåt alls på ett ett gäng veckor. Det känns riktigt bra i adduktorerna vid cyklingen, dvs de protesterar inte alls.

Vilken tur att jag köpte mig en vit springare, när jag inte själv kan springa.