Jag och brorsan talades vid ikväll. Han rackade storstilat ner på min kvällspromenad. Det var ju absolut ingen träning. Träning är att åtminstone köra chins eller dips. Gym behövs inte (som svar på tal när jag sa att jag inte ville inomhus för att träna).
Det var lite lätt provocerande. Jag tycker inte heller att en promenad är träning i vanliga fall, men när jag inte klarar av mycket annat - och knappt klarar av att promenera - så blir till och med promenaderna träning för mig. Det är kroppsrörelse - och klarar jag av att röra kroppen så får jag likställa det med träning. Det är dagens sanning! OCH det är så jä-la (ursäkta uttrycket) illa! Jag får lov att "belöna" mig själv för att jag kunnat röra på mig på något sätt, vilket sätt som helst - hur mesigt jag än skulle tycka att det var i vanliga fall. Missförstå mig nu inte - Det finns de som aldrig tränat eller rört på sig, och om de börjar med minsta lilla rörelse så är det en bedrift och någonting att fortsätta framåt ifrån. Men för mig, som har kört längre distanser än någonsin tidigare, så känns mina försök till "träning" som halvmessyrer.
Jag längtar efter att vara "fit for fight". Jag längtar efter att springa långt, efter att känna endorfinkicken rusa runt i kroppen. Jag vet - jag är en endorfinist. Det är till och med jobbigt att jobba just nu - alla dessa långa arbetsdagar känns skitjobbiga. Hade jag haft lite endorfiner hade det varit en lek i parken. Jag hoppas att jag får leka snart igen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Vad har jag missat? Varför kan du inte träna? Men promenad kan visst vara träning. Allt är som bekant relativt. :-)
Promenader är ULTRAträning Lisette! :) Om man inte kan promenera på ett bra sätt så tappar man mycket på ett riktigt långt lopp. Superbra träning för Kaustinen alltså! :)
Ingmarie: Jag har en överansträngning i adduktorerna, och förhoppningsvis inte mer än så. Till och med att promenera är svårt då jag har mer ont vissa dagar, med haltande "gravid-gång"-varning på mig. Andra dagar är det bättre och då går jag nästan obehindrat kortare sträckor.
Johanna: Ja, du har så rätt. Synd att det inte gynnar mig att promenera med smärta, annars hade jag kunnat träna ännu mer pannben. ;-)
Jag hoppas verkligen att jag kan springa långt då!
Jag håller tummarna! Det är ju långt kvar till augusti, men skynda långsamt (fast det är svårt!) så kanske du slipper bakslag!
Skicka en kommentar