Så tokigt det kan bli

Jag skulle bara springa lite grann idag. Skulle bara springa 10K, en kort kvällsrunda efter ytterligare en lång dag på jobbet. Drog på mig skorna och ställde mig utanför huset för att klockan skulle få plocka upp satelliterna. Var jag inte lite snuvig? Kanske lite ont i halsen? Nja, i så fall bara lite och absolut bara så lite att jag absolut kunde träna. Startade i 5:40-tempo och såg på klockan hur pulsen gick upp.... hmm.....kanske det ändå berodde på att jag kände mig lite snuvig. Nåväl, inte spelar det så stor roll när jag bara ska ta det lugnt och springa max 10K. Pulsen gick inte upp så mycket mer och när jag blivit varm i kläderna utgjorde inte nivån på pulsen något hinder, det började kännas riktigt skönt. Jag ligger rätt högt i puls och jag kan ligga ganska länge på "höga" pulsnivåer (om jag jämför vad andra löpare ligger i för puls - annars ligger jag nog normalt för mig). För varje kilometer som gick ökade jag upp tempot något, och någon enstaka kilometer gick tempot ner lite t.ex. när det var mer uppförsbackar. Jag avverkade stadsdel efter stadsdel och när klockan pep efter 10K insåg jag att det var åtminstone 3K hem, och inte kunde jag sluta redan då. Så det blev att avverka lite fler stadsdelar och sen gasade jag hemåt. Som snabbaste kilometer låg jag på 5:01 och summerade 16,6K.

När jag kommer upp i högre tempo måste jag tänka rätt mycket på löpsteget för att klara av att hålla hastigheten. Imorgon blir det löpteknikträning med Markus Stålbom på klubbträningen.

På onsdag blir det vilodag. Biodag kanske?

Bjuder på en bild från helgen på Johannesbergs slott. Jag blundar nästan inte alls på kortet - brukar annars ständigt stå med helt stängda ögon på alla fotografier som tas på mig.