Ringkallen

Peppad till tänderna klev jag upp i morse. Åt frukost, gjorde mackor, kokade ägg och kaffe, packade klätterryggan. Klockan åtta blev jag upphämtad och så bar det av mot Ringkallen. Vi lämnade ett soligt Umeå och ju närmare Örnsköldsvik vi kom desto tätare blev molnen, och så kom regnet. I Ö-vik var det blött på backen, men så fort vi kom strax söder om stan var det åter igen snustorrt. Kanoners! 19 mil senare var vi på plats i Ringkallen. Blåsigt som bara den, och kallt. Jag hade inte tagit på mig underställsbyxorna och dunjackan hade jag lämnat hemma. Efter promenaden upp till klippan var jag varm i alla fall, men svidade om till underställsbyxor under klätterbyxorna. Efter att ha lånat ihop lite skrot att hänga på selen gav jag mig upp på Negerpojken (5). Lite kallt om händerna i jammen och jag satt en sväng för att blåsa liv i fingrarna. Det blev många psykologiska säkringar, men det kändes ändå bra att göra ledpremiär. Skallen var definitivt med mig idag. Sedan fortsatte jag med Näsblod (5) som gick som en dans. Kruxet märkte jag inte ens av, det flöt på fint hela vägen upp och placeringarna av säkringarna var kanon hela vägen. Vi gick vidare upp till nästa vägg och där gjorde jag Noll Positiv (5+). Här fick jag stå och vänta lite på ett replag som var före och jag hann bli kall igen. På kruxet fix jag en riktig Elvisskak i benen (det var så kallt så hela kroppen vibrerade) och fingrarna var rejält frusna. Istället för att gå på valde jag att åter igen sitta i en säkring och värma fingrarna innan jag fortsatte. Klättringen kändes bra och jag hade bra flyt, men kylan tog ut sin rätt. Nu var jag och min replagskamrat Karin ordentligt hungriga, så vi firade ner och åt lunch - hmmm...ja, klockan var efter tre, så man kanske skulle kallat det middag istället. Jag peppade för att försöka på Jerry vad gör du (6-), men var inte direkt påstridig. Istället frågade jag Karin om hon ville prova leda Lepra (5-), så hon rackade på. Sen repeterade jag standplatsbygge med henne under tiden vi väntade på att replaget före oss skulle avsluta leden. Karin ledde stabilt och det var rätt sent innan vi var klara. Bara att packa ihop och bege sig ner till bilen igen för 19 mil hem. Det blev en underbar heldag med klättring, trots att vädret bjöd på blåst och kyla, sol och blåst, någon regndroppe och blåst, hagel och blåst. Det var väldigt blåsigt helt enkelt!

Det var kul att se att det var så många tjejreplag och så många tjejer som ledde idag. Det är inte den vanligaste synen. Go Girls!