Blåbergsträff

I fredags bar det av till Blåberget direkt efter jobbet. Längtan efter tältnätter var stor. När vi kom fram hade det redan dykt upp lite folk vid vindskyddet och ett par killar hade kommit ut redan på torsdagen. Det blev lite snack runt elden innan det var dags att krypa ner i sovsäcken. Jag hade tagit med mig sommarsäcken och mitt på natten frös jag en liten stund, men det var inte svårt att somna om.


Lördag morgon bjöd på sol och värme även om det hade varit kallt under natten. Vi klättrade i ett replag om tre tjejer. Det var glatt humör och klättersuget var totalt. Petra dansade upp för Ikaros första repa och jag ledde den enklare replängden, Ikaros andra repa. Målet för helgen var dock att få göra Ikaros första repa utan fall eller häng i säkringar. Jenny dansade sig upp för Snipp som värsa prima ballerinan. Jag följde med stånk, stön och frustande. Snipp ligger långt bort att göra just nu, men förhoppningsvis kan jag ha chans på den senare i sommar. Jag ville även leda Mammutsprickan så jag och Jenny klättrade motvilligt upp Till Ankis första, mycket igenvuxna och mossiga replängd. Men det kom regn och jag ville inte stå mitt på Mammutsprickan i regn så jag beslutade surt att vi skulle fira ner igen. Regnet upphörde ganska fort, så vi gick bort till stenen i skogen och la topprep. Händerna fick ta mycket stryk av jammen, handryggarna blev rejält uppslitna efter både Snipp och He e bar å klätter, men jammen satt fint. Jag kanske måste börja fundera på att tejpa jamhandskar - Det är inte så kul att jobba med kunder när händerna är alldeles fulla med märken och rispor efter klättringen.


Söndagen bjöd även den på sol, men lite svalare väder än lördagen. På agendan stod Ikaros första replängd för mig. Nu skulle jag ge järnet! Men jag fick storstryk. På första kruxet stod jag med värsta Elvisen i benen och höll på att skaka av klippan. Jag tittade på fötterna, på säkringen några decimeter under mina fötter, på fötterna igen och insåg att jag inte kunde lägga någon säkring. Det var antingen skaka av klippan eller försöka fortsätta. Beslutet blev att kliva högre upp från sista säkringen och när jag tagit mig några move upp och stod jag betydligt bättre, och kunde lägga en säkring igen. Sen var det dags för nästa krux. Jag gick upp och försökte några gånger men hade sån pump i vänster arm att jag inte kunde släppa höger för att gå vidare. Jag fick gå ner och sätta mig i säkringen och vila. Efter det kunde jag göra det sista på repan. Topprepade igenom replängden en gång för att känna igenom moven igen. Nästa gång ska jag fixa repan utan vare sig häng eller fall!


Det blev ett topprepsförsök på Första färden också, men jag hade sån pumpfest i armarna att jag fick ge upp innan jag kom upp till det riktiga kruxet. Så var det slut på klättringen för denna helg. Summerat blev det en underbar helg med kanske inte flest replängde gjorda, men vi körde på rätt bra i alla fall tycker jag (förutom Till Ankis miserabla replängd). Jag längtar redan efter att få sova fler nätter utomhus och på att få sätta mina projekt.

Kan förresten inte sluta skratta åt mina Elvisben - de skickade tydligen vibrationer hela vägen ner efter repet till Petra, som stod och säkrade mig.