Vinterhalvan i Sala

I dag gick Sala Vintermarathon och Vinterhalva av stapeln. Det var ett gäng VLKare som var anmälda och som dök upp i Sala på förmiddagen. Jag hade bestämt mig för att köra halvmaran, och kände när jag anmälde mig, att jag nog inte orkar längre än det med den löpträning jag haft under hösten. Sen for jag iväg på ultralöparhelg i Enköping (fortfarande med inställningen att jag inte tränat så mycket under hösten). I morse vid nummerlappsutdelningen kom frågan om jag inte skulle byta distans till maran istället, men det kunde jag ju inte göra eftersom jag kört hårt med kroppen förra helgen. Dock så kanske jag hade kunnat anmäla mig till maran från början, med tanke på att jag fixade ultrahelgen...

I veckan snöade det och sen har snön långsamt tinat bort och det har även kommit enstaka regndroppe. Jag hade ingen aning om vilka skor jag skulle ta - tidigare i veckan när jag var ute och provade löpsteget var det Icebugs som gällde för att inte halka omkring, men de är definitivt för tunga för att springa långt i. Man kan lufsa runt i dem på vinterväglag och is, eller i terräng, men springa snabbt i dem går inte. Nåväl, det blev mina Salomon Speedcross och det var ett bra val.

I morse var det ca 3 grader, mulet och ingen vind att tala om. Perfekt löpväder alltså! De startande i Vintermarathon startade klockan 10 och vi som skulle delta i Vinterhalvan startade 15 minuter senare. Loppet startade med ett kort varv för oss halvmaradeltagare och två korta inledande varv för maradeltagarna, sen bar det ut på storvarvet som skulle löpas två varv för halvmaran och fyra varv för maran.

Något jag tycker är svårt i starten är att lyckas hålla igen när alla andra rusar på i deras tempo, som är betydligt högre än mitt eget. Idag var inget undantag och jag fick hålla igen ordentligt för att inte dra iväg i ett tempo högre än 5min/km. Det dröjde inte länge innan jag började knappa in på folk som hade lagt sig i ett väldigt högt tempo i början och jag kunde springa om. Jag blir stark av att springa om, tänker mig att jag suger energi från den som ligger före mig och så kan jag springa om. Efter ca 6km hamnade jag bakom två killar som låg i precis rätt tempo och jag lät dem ligga precis framför och dra mig. Efter nån ytterligare kilometer var det min tur att ligga och dra och jag gick upp lite i tempo, eftersom jag tyckte det verkade funka bra. Men tji fick jag och blev ensam resten av halvmaran. På andra varvet stumnade benen ordentligt i uppförsbacken vid Sala silvergruva, men med mental pepp och med Kentas "Just idag är jag stark" som malde på i huvudet hela tiden kunde jag rulla på när backarna var över. Snart dök en av killarna upp, som jag tidigare haft som draghjälp av, och han hade helt klart kommit in i en andra andning som inte var av dess like. Killen brassade förbi mig så det rök om skorna. Det var kul att se, och jag önskar att jag hade haft mer kräm kvar i kroppen så jag hade kunnat ta rygg på honom. Det som fanns i kroppen för min del var för att hålla mig runt 5min-tempo men inte mer.

Jag tog mig i mål på nytt PB i alla fall. Det blev med tiden höga 1h 45min.

Flera VLKare gjorde kanonbra lopp idag, jag har dock inte tiderna på deras målgångar. Men alla är värda stora grattiskramar för prestationerna! Grymt bra!