November - en mängdmånad

I augusti hade jag ett projekt att nå 310K på de 31 dagar som augusti månad har. Jag tog mig inte långt i den planen eftersom jag stötte på en förkylning som var väldigt segdragen. Efter det fick jag köra igång lugnt och långsamt. Det kändes jobbigt till en början, eftersom jag varit borta relativt länge från löpträningen. Men sen kom jag igång och huxflux hade jag kommit igång med träningen igen. Oktober blev en rätt bra månad med 194K löpning och nu är snart november månad slut. I och med kvällens löppass har jag fått ihop 310K under november, och då återstår det ytterligare ett löppass denna månad och det är morgondagens träningspass med VLK.

Ikväll körde jag ett löppass i vinterkylan. Det bet ordentligt i kinderna och det tog drygt 2K innan jag kände mig varm i kroppen över huvudtaget. Jag sprang ner mot Svartån och, precis som jag hade räknat ut, var det betydligt kallare nere i sänkan vid ån. Det nöp ordentligt i kinderna och jag fick värma dem under tiden jag sprang den relativt korta sträckan vid ån innan det var dags att börja springa uppåt igen. När jag sprang nere vid ån stötte jag på fyra rådjur och ett par harar, annars var det rätt dött. Något som slår mig varje vinter är hur folktomt det blir, och varje vår tinar löparna fram. Så nu är den "döda" årstiden inledd, och man får räkna med att inte stöta på så många när man är ute på sina rundor. Nåväl, jag sprang upp från Svartån och några kilometer senare så såg jag faktiskt två andra löpare som var ute på sitt kvällspass.

Det är så roligt att se hur årstiderna präglar oss att överge utomhusträningen för den bekväma värmen inomhus. Det ska bli kul att se när folk börjar tina fram igen och röra sig utomhus igen. För det är på samma sätt som när löven spricker ut och grönskan kommer - när folk syns utomhus igen, då vet man att våren är här igen. Men vi har en liten bit kvar till dess.... det är några mörka, kalla månader kvar med tomma gångvägar innan löparna metamorfoserar igen och blir varelser som drivs ut i friska luften igen.

Tills dess kommer jag njuta av knarrande snö under fötterna (så länge snön ligger kvar), eller blank is under mina 'bugs. Det funkar till och med med plaskande i regnpölar, även om jag hellre ser att den underbara snön ligger kvar.

Det verkar som att jag hade massor att avhandla, och det finns mer som snurrar i min skalle. Jag ser att det är tillräckligt rörigt i detta inlägg som det är, så jag avrundar mina löparfunderingar för nu. Mer virriga inlägg kommer säkert att dyka upp så småningom.