Det blev nästan "Kut tills du stup!" idag. Från första steget kändes långpasset jobbigt. Jag hade verkligen ingen energi, och jag var törstig hela tiden och torr i munnen som sandpapper. Hur jag än försökte ta det lugnt så hade jag hög puls, det spelade ingen roll att jag nästan gick. Som vanligt körde jag 9min löpning och 1 min gåvila/vätska. Solen sken och vädret var underbart, men lite väl svettigt för mig, fast jag så småningom började småfrysa samtidigt som jag svettades. Jag var rädd att 1,5 liter vatten skulle vara för lite - det var det jag hade med i platypusen. Efter ca 16K plockade jag fram en flapjack och tröck i mig den - Vilken tur att jag hade den med mig. Efter ca 19K plockade jag fram ett äpple och tuggade i mig det. Sen vatten på det - så mycket jag kunde samtidigt som jag försökte undvika stinnhet i magen. Från 23K fick jag börja gå längre sträckor än 1 min vilan, och från 25K var jag tvungen att gå i alla uppförsbackar. Folk började titta konstigt på mig - jag tror att jag vinglade litegrann. Jag var sååå trött!
När jag kom hem landade klockan på 3h 13 min och en sträcka på 29K. Tyngre än så här kan det knappast bli.
I morse när jag ställde mig på vågen vägde jag 64,3kg och efter långpasset stod vågen på 64,0kg. Jag svettades otroligt mycket, och trots att jag drack allt jag kunde verkar det inte varit nog.
Nu ska jag bara softa. Nästa vecka blir en lugn vecka, jämfört med denna vecka då jag skrapat ihop 71,17K. Det är nog det mesta jag någonsin sprungit på en vecka tror jag...
Kanske inte så konstigt att jag är trött!?
4 kommentarer:
Låter som om en hård vecka tog ut sin rätt. Men sånt är bra - för det är ju grispassen som bygger pannben! Perfekt uppladdning inför kommande maran alltså. Som jag är sjukt avis på!
Denna vecka tog absolut ut sin rätt. Skönt att köra skiten ur kroppen och pressa skallen.
Börjar drömma 4h-drömmar. Inte så jag tror att jag kan springa på det med resultatet från långpasset, men man ska väl sikta mot stjärnorna!?
Klart du ska drömma om 4-timmar. Eller drömma förexten, det fixar du! Visst, en halvtimmes förbättring på maran är ingen enkel sak. Men mycket tror jag sitter i skallen. Med samma inställning som du hade i Stockholm kan du helt klart pressa dig en bra bit till. Go girl!
Tackar för pepp! Jag ska helt klart drömma 4h-drömmar och mentalt förbereda mig för ett sånt lopp!
Skicka en kommentar