Utekul

I lördags blev det ett pass på längdskidor. Jag premiärade för vintersäsongen på mina tio år gamla lagg. Belaget var dock fint och nypreppat och fästet var fixat med tejp. Det blev två varv på spåret runt Nydala och en totalsumma på 9K. Visst var det jobbigt, men jag trodde inte att pulsen låg så högt som den gjorde - medelpuls på 180bpm och 191bpm i max.
Igår kändes kroppen lite mör, främst då höftböjarna. Jag som inte har träningsvärk speciellt ofta... Men det var bara att slå upp ögonen på morgonen och dra på sig paltorna och packa ryggsäcken. Klockan 9 på morgonen var det samling på Sporthallen för skridskotur med friluftsfrämjandet. Det var ett digert gäng som dök upp och ville åka skridskor. Planen var att åka en bit söder om Umeå och ut till Snöan. Det var dock några vänner som var lite sena, som dessutom hade varit ut på rektur till Snöan på söndagen så större delen av gänget åkte iväg före och vi andra skulle komma efter. När vännerna dök upp ändrade vi planen, istället för att åka söderut bar det av norrut. Vi satte målet till Holmön. Holmöns färja hade ju stått still när det var som kallast, men vi visste att den gick nu. Det fanns alltså is ut till Holmön, men hur långt ut?
Första biten bestod av slät is med en hel del frost. Det var dock lättåkt eftersom vi var pigga och utvilade. Ju närmare Holmön vi kom desto sämre blev isen, det blev mer och mer ojämnt och svåråkt och tillslut var det sån vrakis att det bara var att ta av sig skridskorna och gå. Efter ca 3 km promenad tog vi fikapaus strax norr om Holmön. Sen var det några hundra meter promenad till innan vi kom till slätare isar. Vi såg älgspår på isen och så småning om såg vi tre stora älgar springa norrut på isen. Vi drog på oss skridskorna igen och åkte runt Stora Fjäderägg. Det fanns häftiga formationer i form av isbroar och "rodelbanor" av is runt ön. Strax öster om ön hittade vi blankisen. Bättre än nyspolad is i en hockeyrink. Den var så blank att den kändes halkig att åka på. Helt underbart! Vi såg även öppet vatten - så det går inte att skrinna över till Finland - än i alla fall! Härifrån åkte vi norrut för att försöka undvika så mycket av vrakisen som möjligt. Klockan började bli mycket och vi visste att vi hade en bra bit tillbaks till fastlandet, samtidigt ville man inte annat än att stanna kvar - vi hade ju hittat årets bästa is, solen sken och det var årets bästa vinterdag. Till slut var vi tvungen att ta oss västerut igen och det var skrovlig is och svårbalanserat. Jag ramlade och hade ett antal nästan-fall. Energin tog slut och så kom vi äntligen till den lite slätare isen (med frostig hinna) och då kom motvinden. Jag visste att jag hade en apelsin högst upp i ryggsäcken - den fick bli min sista morot. Mörkret började falla och det var bara att staka på med ispikarna. Väl framme vid färjeläget kastade jag av mig ryggsäcken, slet upp apelsinen och skalade den och tröck in den i munnen. Så gudomligt gott!
Det blev ca 38K totalt på havsisarna.

Idag är jag ledbruten och har förkylningskänningar. Jag har harvat mig genom jobbet och nu sitter jag nedbäddad under en pläd. Jag drömmer om skidåkning och löpning, om skridskoåkning i solsken och underbart vinterväder. Men det får bli en annan dag. Ikväll blir det bara vila.