Sol på blixtvisit

Den här månaden har solen inte visat sig många timmar. Det känns som att det mest regnat och varit gråtrist. Men i lördags visade sig solen - en helgdag med sol. Underbart! Jag hade tänkt göra ett löppass men kroppen ville annat, jag åkte nämligen på huvudvärken Harry och blev liggandes större delen av dagen. Så läste jag Majas inlägg om deras underbara långpass och blev än mer sugen på ett långpass.
Idag var det fortfarande relativt soligt, inte riktigt så fint som i lördags då det var klarblå himmel - men ändå helt underbart väder. Temperaturen låg kring nollan och det var lite frostigt på backen, och vattenpölarna var frusna. Jag drog iväg vid 12-snåret och hade planerat att springa SM-spåret på Gammlia för att få ett backigt pass. Mitt planerade tempo var 6 min/km - Jag hade tänkt ta det lugnt idag. Dock inledde jag i lite väl högt tempo för distansen sett, 5:30-tempo och jag kände snabbt att pulsen åkte upp väl mycket. När jag efter 2,5K kom fram till Bräntberget och skulle kliva på SM-spåret försökte jag verkligen att dra ner på tempot eftersom det var nu den backiga biten började. Pulsen låg fortfarande högt (högre än den brukar för tempot i vanliga fall), men jag kämpade på i uppförsbackarna och vilade i nedförsbackarna. Värsta mördarbacken på hela spåret avklarades i relativt god stil, trots att pulsen kom upp i närheten av maxpuls - jag hade 190 i puls som mest uppför denna backe. Ett par tio minuter senare började det gå riktigt tungt och jag fick bitvis gå upp för vissa backar och ändå fick jag inte ner pulsen under 170. När jag avklarat SM-spåret på ca 56minuter och skulle vända tillbaks hemåt ville inte benen sluta springa, även om pulsen signalerade högljutt ansträngt läge. Jag sprang rakt över till Nydalabadet och fortsatte en runda runt Nydalasjön innan jag kom hem.
Det blev en runda på 21,4K idag. Med en del promenerande hamnade jag på ett medeltempo på 5:47/km, och en medelpuls på 172bpm.

Efter en relativt tidig middag bar det av till IKSU för ett 90 minuters yogapass. Förutom att jag darrade som ett asplöv i flera av de stående positionerna, var det kanonskönt att få sträcka ut musklerna efter långpasset.

Nu har jag myst ner mig i soffan med en pläd över benen, en katt i knät, en kopp Chai-te och bläddrar i senaste numret av Marathonlöparen. Ute regnar det igen.