Min mor

Min mor har alltid sprungit. När jag och min bror var små följde vi ofta med på korta rundor i skogen när vi var i byn (Maunu - för övrigt går Sveriges nordligaste landsväg dit). Innan helgens bastubad hos farbror Bertil (min mors farbror) så sprang vi allihop ut efter skogsstigarna tillsammans. Det var inga långa löpturer, men vi var ute tillsammans och hade det kul. Min mor arbetade natt på lasarettet i Kiruna i många år och hon och en kompis transportlöpte till jobbet på kvällen och från jobbet på morgonen, när hon började jobba dag fortsatte hon i samma anda och har så fortsatt sedan dess. Förutom transportlöpningen har hon alltid dragit ut på rundor runt milen på fritiden. När jag sprang min första mara 1997 i Stockholm hade jag och min mor pratat om att springa maraton ett bra tag, men det var bara jag som sprang det året. Hon var osäker på att delta av olika orsaker när jag pratade om att hon skulle anmäla sig till året därpå. På marathonexpot det året köpte jag en barn t-shirt med trycket "Jag tränar inför Stockholm Marathon år 2014" och ramade in den. Tavlan hängde länge i sovrummet hemma hos mina föräldrar. Första gången hon sprang Stockholm Marathon var 1999 och vi sprang tillsammans. Sedan dess har hon genomfört nio maror i Stockholm, och jag har sprungit totalt tre maror av dem med henne. Förra året sprang hon Sydney Marathon när vi var där för att hälsa på hos min kusin, och även jag och kusinen sprang den maran. Min mor har sagt att hon ska springa tio maror i Stockholm och att det sen får vara nog, men jag tror att hon kommer fortsätta. För hon, liksom jag, behöver målet med träningen. Visst finns det andra lopp att träna inför, men det har blivit en tradition att springa Stockholm Marathon och efter loppet ses vi alltid vid den "stora tallen" på Östermalms IP. Så om ni vill träffa oss efter nästa års Stockholm Marathon - kom till den stora tallen. Ni kan inte missa den! ;-)