Sydney Marathon - I did it!

Nu är Sydney Marathon avklarad. Som jag tidigare skrev så har Sydney många backar och dem fick man smaka på under loppet. Så klart var det vändbana åt alla håll och kanter så var det uppför åt ena hållet fick man känna på nedför åt andra hållet.

Om jag börjar från början så klev jag, min mor och min kusin upp kl. 4.30 i morse för att äta frukost, göra oss i ordning och transportera oss till starten. Starten skulle gå kl. 7.15 norr om Harbour Bridge. Innan vi begav oss från starten var planen att dumpa det stora lasset på toaletten - ja, ni vet vad jag menar. Men kroppen ville inte vara med.... (Klicka HÄR för att se bansträckningen)

Kl. 6.15 var vi på startområdet och förflyttade oss omgående till köerna med bajamajor. Inte heller denna gång ville kroppen vara med. Det var bara att starta ändå. Vi sprang upp på Harbour Bridge och ner till Botanical Garden, där började magen klaga och jag rusade in på toa. Njä, inte så att kroppen riktigt ville vara med, mer än lite. Sen sprangs det vidare till Centennial park - som vi döpte till "lungan" pga utseendet på banan och där blev det ytterligare toastopp. Efter parken skulle man göra några vändor efter olika vägar och det blev ytterligare ett stopp på bajamaja efter Alison Road. Sedan kunde jag hålla mig relativt länge, det blev inget toastopp förrän magen klagade ungefär vid Pitt Street. Jag och min kusin sprang tillsammans fram till ca 28K då jag ökade tempot litegrann. och sista vändbanan skulle avverkas. Det var mycket backar och varmt som bara den, men det kändes bra i kroppen och jag kunde hålla igång bra. Det var inte förrän på tillbakavägen i Pyrmont som jag var tvungen att hoppa in i en bajamaja igen. Detta var dock sista gången. - Det måste väl räcka med 5 gånger under en mara?

Under vägen var det väldigt lite publik som stod och hejade. Däremot var det väldigt mycket folk under de sista 2K som var kvar. Man riktigt lyftes fram. Klockan stannade på 4:26:18 för min målgång och 329 tjej i mål av 612 kvinnor. Jag hade haft ett mål på 4:15 men med tanke på krånglande mage och backigt så är jag mer än nöjd. Temperaturen under loppet låg som högst på 26 grader C. Totalt gick 2456 personer i mål på Sydney Marathon.

Jag har fått erfara australiensarnas mindre bra organisationsförmåga före, under och efter loppet. Före var det alldeles för få bajamajor, det var slut på papper och informationen innan start var undermålig. Family Fun Run skulle starta en kvart efter maran, men det var många familjer som lyckades starta med sina barn när marastarten gick. Vattentillgången vid vätskekontrollerna var bra, men sportdrycken hade tagit slut på många ställen, och de skulle servera energigel - men jag fick min första vid 30K (vilken tur att jag hade köpt med mig egna). Vid målgången var vattenflaskorna slut, men som tur var hade de muggar med vatten istället som de delade ut. Det stod i infobladet att man skulle få frukt vid målgången, men det såg jag inte skymten av, och som tur var hade vi med oss egna bananer, nötter och energikakor till efter loppet.

Positivt var att man för första gången fick åka gratis med lokaltrafiken under maradagen med sin nummerlapp.

Att starta tidigt var riktigt jobbigt, men det var skönt att ha gjort loppet under förmiddagen. Banan är definitivt jobbigare än Stockholm marathon.

Kroppen, förutom magen, har varit väldigt medgörlig under hela loppet. Jag gick inte in i väggen alls och andra halvan av loppet gick snabbare än första halvan.

Jag är riktigt nöjd!