Löpning = Livet

Läste Ultraschmultras inlägg angående löpning och fick mig en tankeställare.
Jag har nog tidigare varit en sån som vill "göra bort" löppasset för att hinna med allt annat mer eller mindre viktigt. Idag ser jag fram emot mina långpassdagar, och det är långpasset som existerar den dagen. Idag har jag löpningen med mig alla dagar, även om jag kanske inte kan springa alla dagar.
Idag är glädjen i livet min löpning, det är luften jag andas. Löpningen gör att jag kliver upp ur sängen på morgonen.

Det känns just nu aningen tungt - halsontet har gjort att jag inte sprungit på tre dagar och det kommer inte att bli löpning idag heller.
Endorfinkicken har ebbat ut och jag behöver få fylla på.
Längtar efter att få snöra på mig skorna!