Årets första tävling

Från början hade jag tänkt springa Munkastigen Trail Run denna helg. Gissningsvis 44 HÄRLIGA km i terräng. Men så började jag fundera på mina mål och kom fram till att Stockholm Marathon är ett stort mål, och att sätta en bra tid på detta lopp är något som jag mycket gärna vill göra. Denna insikt innebar en ändring i vilken tävling som jag skulle springa denna helg. Munkastigen blev utbytt mot Säter halvmaraton. Dagens mål var att hålla ordentligt tempo och känna på farten inför Stockholm. Mitt mål var från början 5min-tempo eller strax under, för att gå i mål precis under 1h 45min, men vid middagsbordet började det snart diskuteras om jag skulle kunna fixa 4:45-tempo. Nja, det trodde jag väl inte på, men nervositeten inför årets premiär späddes på i alla fall.

Grabbarna testar starten på Sätermaran.

Så drog vi upp till Säter i morse. Det var soligt och fint här hemma i Västerås, men sen drog molnen ihop. När vi kom upp till Säter sprack molnen upp, men det blåste på rätt kallt. Hade lite ångest över hur jag skulle klä mig på överkroppen och drog till slut på mig underställströja och klubblinne, något jag fick ångra under näst intill hela loppet (Men om man ser det positivt så fick jag testköra löpning i lite extra värme, dvs inte min favorittemperatur).

Starten för kvarts-, halv- och helmara gick samtidigt och det var rejäl tjurrusning. Så klart hade jag svårt att hålla igen, vilket gjorde att jag klockade första kilometern på 4:36. Jag var lite orolig att jag gått ut för hårt, och helst som jag hade två tjejer och en kille bredvid mig som snackade på för fulla muggar medan de sprang i tempot. Det enda som susade i skallen på mig var att jag ALDRIG skulle fixa prata i detta tempo. De fortsatte snacka och passerade mig rätt snart. Efter ytterligare några kilometer hamnade jag bakom två killar som låg i lagom tempo och jag utnyttjade deras draghjälp fram till strax efter vändningen, sen gick jag om och fortsatte själv. Ytterligare kilometrar passerade och så hinner jag ikapp en av tjejerna från "snacke-gruppen", hon stannar och stretchar och försöker springa och stannar igen. När jag passerar säger hon att hon ska försöka hänga med mig, men sen stannar hon igen. Nu börjar det kännas rejält tungt att hålla uppe tempot, det är varmt och jag känner mig trött. Det fick bli ett inre samtal med mig själv om att slappna av och vila i nedförsbackar och springa lätt och avslappnat och med hög frekvens i nedförsbackarna. Fixade med hjälp av detta en nedförskilometer på 4:32, även om kilometern efteråt kändes djuriskt jobbig istället. Vid sista vätskekontrollen, som var i en uppförsbacke, behövde jag återhämta mig och gick för första gången. En av killarna som jag haft som draghjälp i början passade på att dra om mig. Svordomar for i skallen, vad rackarns släppte jag förbi honom för?!
Nu var det bara sista kilometrarna och det blev loppets enda riktiga motvind. Jag flåsade, frustade och pustade,  harklade och lät som en gammal ångvält. Jag tror aldrig jag hört mig själv på detta viset, men så fort jag fick vända bort från motvinden släppte det. Då såg jag en tjej inte alltför långt framför mig. Hon skulle bara inte få gå i mål före mig, men jag visste inte hur jag skulle fixa att ta mig förbi henne. Jag ökade så mycket jag förmådde och ca 200m innan mål sprang jag om och höll i farten allt jag förmådde.

Glad efter nytt PB på halvmaran.

Jag tog mig i mål på höga 1 timme 39 min och blev femte kvinna i mål på distansen. Det blev ett nytt pb med 5 minuter. Efter målgången var det svårt att sluta le och jag har ju varit tvungen att tjoa lite under resten av dagen. Det här satt verkligen bra! Nu börjar jag hoppas på att kunna göra en tid på maratondistansen också. Att det bara är en månad till Stockholm marathon kanske inte är så farligt ändå. Är kroppen med mig så kanske jag kan sätta en drömtid!

Halvmaratid. Varvtempot skvallrar om spurten in i mål.

Idag fick jag mig en ny drömtid på halvmaran i alla fall, och även om jag är nöjd till tusen drömmer jag redan om att putsa till halvmaratiden också...

Jag lär drömma söta löpardrömmar i natt....