Åh, vad jag älskar det - Mina endorfinkickar. Då mår jag bra, då mår jag som bäst. Hur dåligt man än mår innan så mår man så gott efter att ha knarkat kilometer på ett långpass.
Som jag skrev tidigare så var jag ganska sliten idag sedan skidåkningen igår. Det blev ett långpass i alla fall på 19,6K i hyfsat låg puls, kanske inte riktigt så lågt som jag egentligen hade velat. Jag låg på 157bpm i snitt idag.
Jag fick sällskap idag av en kompis den första milen. Det är alltid kul att ha nån att springa och prata med. Att kombinera träning och att hinna träffas är guld, man hinner avhandla ganska mycket på den tiden. Nu blev jag i och för sig dessutom inbjuden att komma och äta middag senare, så vi lär ju hinna med mer prat över maten. Jag riktigt längtar till middagen - Jag blir bjuden på inget mindre än kött och palt. MUMS!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Knark är gott!
Endorfiner gillar vi allihop! (Och de som inte gör det har aldrig upplevt dem)Köttet och palten kan jag dock vara utan. ;-)
Håkan: LSD = Long Slow Distance är gott för kroppen.
Ingmarie: Ja, visst är det härligt med kicken. Jag kan tro att du hoppar kött och palt. Det är ju dessutom blodpalt. Jag tycker det är supergott!
Ett bra långpass och bjudmat, inte illa! :)
Janne: Det var kanonbra, både långlöpet och maten.
Skicka en kommentar