Efter en stadig frukost kom Robert och David och plockade upp mig kl 6.30 på lördag morgon och det bar av mot Skövde. Solen sken från en klarblå himmel och det kändes som att det skulle bli en kanonbra dag. I bilen ner började jag peppa upp mig för löpningen och tryckte i mig frukost nummer två som bestod av en macka och ett ägg. Ca 24 mil senare var vi framme i ett molnigt Skövde. Nummerlappar hämtades ut och fötterna fick sig lite vaselin och kompressionsstrumpor och sen var det dags för start. Maja och Henrik hade kommit från Götet för att springa och där stod vi vid startlinjen och snackade för fullt. Helt plötsligt gick startskottet och jag kände mig som en yr höna när jag inte ens stod i löpriktningen utan fick vända mig och samtidigt försöka få igång klockan.
Jag och Maja sprang tillsammans i ca 15km och sedan sprang jag själv ett tag. Kom i kapp Robert och sprang med honom ett tag, men kände att tempot var lite väl högt så jag saktade ner något och körde själv. Pluggade i hörlurarna till min iPod och lyssnade lite på musik. Så småning om stötte jag på Henrik och vi sprang tillsammans fram till min marathonpassering på ca 4 timmar. Vid ca 45km åkte jag på total soppatorsk och även om jag försökt äta var 20-30min så hade jag inte nog med kräm i kroppen. Det gjorde att jag fick gå ett varv och försöka stoppa i mig så mycket jag bara kunde. Det blev korv med bröd, godis, gel och en Runekaka. Under tiden fick jag sällskap av en man som hade startnummer 666 och han gjorde sin 666:e marathon (tror jag att det var). Det var väldigt intressant att höra hans berättelser under tiden vi promenerade runt det 1200m långa varvet. Efter detta kunde jag så smått börja springa igen och försökte fortsätta stoppa i mig energi under resten av loppet. Jag och Henrik sprang tillsammans ett tag till och Henrik sjön "Just idag är jag stark" för mig. Mycket trevligt inslag!
De sista varven kunde jag öka tempot något, men när Henrik körde iväg med älgkliven var jag chanslös.
Det blev inga rekord denna gång. Jag hade inte mer än 61 251 meter i kroppen. Men jag är rätt nöjd ändå!
Banan på 1200m var rätt blöt och lerig på den ena halvan och den andra halvan var torr. I början försökte jag hålla fötterna torra och sicksacka mellan vattenpölarna, men ju längre tiden gick desto latare blev jag och fötterna blev blötare och blötare. Ett tag funderade jag på att byta skor, men eftersom jag inte skulle bry mig om att byta sockor fick även skorna sitta kvar hela loppet. Det gick ju bra det med, fötterna såg ut som russin när de kom ut i friska luften men sånt går ju över.
Efter loppet blev det en uppfriskande dusch (totalslut på varmvatten) och in i bastun för att värma sig, och sedan middag och prisutdelning. Många vann utlottningspriser, och jag var en av dem. Jag vann ett par Iittala-ljusstakar (fick välja vad jag ville ha från prisbordet).
Så var det bara hemfärden kvar, det vill säga den nätta hemresan på 24 mil. Jag kan meddela att det blev en soft hemmakväll och en god natts sömn.
I morse var jag sugen på att dra iväg på klubbträningen kl. 9 på morgonen, men lite stela vader och trötta lår gjorde att jag hejdade mig. Det kanske är bra med lite vila efter 61K!?
Så klart har jag inte en endaste bild, vi kom på i bilen hem att vi inte ens tagit ett gruppfoto innan loppet startade. Skandal! Och då satt vi ändå och pratade kameror i bilen på vägen ner....
Lovar att jag ska bättra mig!
Jag höll ju på att glömma dessa underbara människor som hejade fram oss löpare under de 6 timmarna. Tack! Ni gjorde dagen! Och till Reima och kompani som hade ordnat loppet - Superbra! Jag lär komma tillbaks!

7 kommentarer:
Riktigt starkt jobbat!
Madde
Tur att andra tar bilder då :) , hittade på er och la ut ett "gruppfoto" på VLK:s hemsida.
Tack Madde! =)
Roger, du har då hökögon vill jag lova som hittade oss allihopa på bild från igår! ;-)
Mm, inga Memira-ögon här inte, än så länge.. ;)
Nä, inte än.... ;-)
Men du vet ju var jag jobbar!
Har säkert sagt det förr men säger det igen, du är verkligen imponerande och inspirerande. Jag kan faktiskt inte förstå hur man kan få kroppen att orka så länge och så långt, grymt bra:)
Når jag 50 km någon gång under detta år(eller nästa)så skulle jag vara sjukt nöjd:) Det är en av mina löpardrömmar...en ultra!
Tack Marie! Jag förstår inte heller hur korppen orkar, men ju mer man kör och ju längre desto mer vänjer sig kroppen. Den är helt fantastisk!
Du kommer garanterat att nå 50K, det fixar du!
Skicka en kommentar