Min VIKTiga sida

Dan för dan

2011-12-23T07:47:00.002+01:00

Jag kraxar vidare, förkylningen vill inte riktigt ge med sig. Visst har det blivit lite bättre, men det är långt ifrån bra. Jag var på Maxi igår och handlade och jag blev så matt att jag trodde att jag skulle svimma där jag stod med vagnen full av varor, och på det drog jag igång med en symfoni av rethosta. Det kommer dröja innan jag är redo för löpning igen. När tröttheten/mattheten sköljer över mig är det som att någon vrider ur energin ur mig som om jag vore en disktrasa. Energin tar slut på ett kick! Tuggar i mig järntabletterna och tänker på maten, jag lovar.

Det jag tycker är mest tråkigt just nu är att jag missar Tomtejoggen med VLK imorgon bitti. Jag får väl kanske åka ner och säga god jul till mina löpande vänner i alla fall, och så får jag ta en morgonpromenad istället.

Jag längtar efter att få träna!!

Blodvärden

2011-12-20T09:47:00.004+01:00

Igår fick jag ett brev från läkaren, jag har järnvärden som ligger i underkant. Jag har tydligen lätt blodbrist p.g.a. lätt järnbrist. Så måste jag fylla på med extra järn via tabletter, och tänka lite extra på maten. Inte konstigt att jag varit så trött och känt mig yr senaste tiden...

Fortsätter leka tysta leken idag.

Krax

2011-12-19T19:18:00.002+01:00

Så mycket mer säger jag inte idag....

Tappat rösten. Förkyld. Inget jobb. Ingen träning.

Hrrrmpf!

Dubba dojjor eller dubbade dojjor?

2011-12-15T10:16:00.002+01:00

Frågan är om jag ska köpa dubbar och dubba mina befintliga skor, eller om jag ska köpa nya dubbade löparskor. Jag hade ett par Icebugs som jag kasserade efter förra vintern. De skorna hade fått vara med tre vintrar och var så slut som de kunde bli. De luktade skunk och dessutom var den modellen som jag hade blytung på fötterna. Skon satt annars bra på foten. Nu verkar Icebugs ha kommit med nya modeller som är hyfsat lätta.

Jag får nog fundera lite..... Drar ut på en löprunda under tiden...

Pepp på lopp

2011-12-12T21:19:00.002+01:00

Idag känns benen oförskämt fräscha, trots att låren storprotesterade i lördags. Jag känner inget av skadan, och kände inget av den under loppet heller. Det bådar gott! Så nu sitter jag och dreglar på listan med lopp - Karlstad 6h, Skövde 6h, Borlänge 6h, Lapland Ultra. TEC är jag ju redan anmäld till.... *host* *harkel* ...och Stockholm Marathon.

Karlstad 6h är ju så klart fulltecknad, så jag fick lov att skicka ett mail och ställa mig på reservlistan.

Sen är jag ju sugen på en träningsvecka utomlands i vår också... Ja ja, vi får se hur det blir med det.

Det vattnas i alla fall ordentligt i munnen och suger i löpartarmen!

Luciamarathon

2011-12-11T09:00:00.001+01:00

Igår var det dags för Luciamaran i Bovallstrand. I och med att det var andra året vi sprang den, så är det numer en årlig tradition.

Här är en bild på det taggade gänget innan start i marathon/halvmarathon.

Jag och Maja följdes åt till en början och jag fick verkligen hålla igen för att inte springa för fort. Kroppen kändes pigg och efter ca 12K sprang jag före Maja. När jag sedan kommit dryga 25K började det kännas lite tungt och det dröjde inte länge innan jag fick börja gå i vissa backar, och ett tag kändes det som att jag bara fick gå hela tiden. Mina lår saknade kräm och jag var på väg att bryta flera gånger. Jag försökte lura kroppen med socker utan större resultat och vid sista varvningen meddelade jag, med tårar i ögonen, att jag skulle bryta. Som tur var kom Maja ikapp mig precis här och jag begav mig ut på sista varvet med Maja som draghjälp. Utan henne hade jag inte orkat slutföra maran.

Vi kom i mål på 4h 5min och Maja tog sig i mål några sekunder före mig.

Kvällen avslutades på Tanumstrands hotell med julmiddag och show.

Vilken underbar dag!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Det kommer och går...

2011-12-06T19:42:00.002+01:00

Senaste veckorna har jag inte tränat så mycket, förkylning och en otroligt trött kropp har satt stopp. Några enstaka pass har jag i alla fall tagit mig ut på, varav en tisdagspanna med ryggsäck idag. Det är länge sedan jag har sprungit med ryggsäck och det var tungt att springa, kroppen klagade på soppatorsk och jag fick stanna en del och mata lite energi och sedan fortsätta. Det som är bra med ett sånt här "tungt" pass är att det bygger pannben och man vet att det inte kan bli så mycket jobbigare.

Jag fick hur som helst ett par härliga timmar ute i sol och med lite lite pudersnö på backen. Gött!

Träning träning

2011-11-09T22:02:00.002+01:00

Härligt värre!

Igår blev det ett löppass med VLK. Tusingar efter Rocklundaspåret och då gick mycket av den tusingen i uppförsbacke - eller så kändes det i alla fall. Jag hade ingen klocka med mig så jag kunde inte avgöra avståndet och fick höfta på tusingen. Körde fyra snabba intervaller och en nedvarvningstusing. Det var precis lagom för kroppen, och jag fick väl ihop strax under 15km i skorna igår.

Ikväll blev det ytterligare ett pass i skorna och nu bjöds det på ett soft löppass. Vilken tur att jag hade med mig min (hrrmm) "bromskloss". Det blev ett riktigt skönt pass i prattempo.

Underbart att det börjar kännas som att jag kommit igång med löpningen igen. Jag börjar se en liten utvecklingskurva, och kroppen svarar fint. Försöker ta det så långsamt jag bara kan...

Börjar komma igång igen

2011-11-05T09:28:00.002+01:00

Ser att det gått bra lång tid sen jag skrev något senast. Jag hade tänkt att jag skulle komma igång med skrivandet så smått igen, får se hur det går.

Nu har jag i alla fall börjat komma igång och det känns ganska bra. Lite sliten i kroppen har jag varit och har därmed lyckats med att få halsont efter varje löppass jag varit ute på. Men, ta i trä, så har det inte varit så de senaste gångerna. Skönt!

Jag känner av min skada lite grann, men det är ingen egentlig smärta. Kanske är det så att det känns i ärrvävnaden mer!?

Börjar så smått tordas planera för att springa tävling också, och inte vilken som helst. I veckan anmälde jag mig till TEC. Nu ska jag ta revansch. I vår ska jag inte vara skadad, då ska jag starta!

Nu ska jag packa löparryggan för ett långpass och dra iväg i lufstempo.

Bjuder på en bild från när mina föräldrar var nere på snabbvisit för ett par veckor sedan och vi sprang Björnömilen. Härligt!

Lördagskul

2011-10-08T19:56:00.004+02:00

Idag blev det luftning av benen. Jag har haft träningsvila sedan klubbträningen i tisdags och nu behövde benen rastas igen.

Sol = Korta tights. (Sorry Kirunabor! Jag vet att ni har snö på backen nu.)

Jag hade egentligen ingen plan mer än att jag skulle springa minst 10km, och när jag efter dryga 3km närmade mig Rocklundaspåret blev det in i skogen och en milrunda för att sedan vända hemåt igen. Benen matade på bra, men jag hade problem att hålla igen på tempot. Pulsen svarade med att hålla sig hög under hela passet, men ljumske/baksida lår kändes väldigt lite.

Nu längtar jag efter att kunna springa längre distanser igen. Ska bara släppa av viktvästen som jag dragit på mig pga skadan.

Jag lever!!

2011-10-03T22:23:00.002+02:00

Jag lever, har inte alls gått under jorden om det nu skulle vara någon som trott det. Det har blivit lite sporadiskt med träning p.g.a skadan och jag har känt att det inte varit värt att skriva klagande om den. Nu börjar jag dock få rätsida på mina bekymmer, och med det börjar jag kunna träna så smått igen. Jag känner av min ljumske/baksida lår när jag börjar springa, men det blir inte värre - det är snarare så att jag känner mindre av det när jag blivit varm. Jag kan springa på asfalt igen. Igår var jag faktiskt iväg på ett 16km-pass och det kändes riktigt bra efteråt, för att inte tala om att det kändes bra under tiden jag var ute och sprang.

Jag har en bra bit för att komma tillbaks, men jag är på väg. Jag är rejält taggad. Nu måste jag försöka hålla igen och skynda långsamt. För om sanningen ska fram så började läkningen av skadan först när jag började totalvila. Med andra ord måste jag trappa upp långsamt för att hålla ihop också.

Mer härliga semesterdagar

2011-07-10T10:59:00.001+02:00

Vilken underbar sommar! Sol, bad, cykling och paddling, yoga, slackline - aktivitet och lata dagar. Precis vad som behövs för att ladda batterierna. Njuter för fulla muggar!

Umeåsemester

2011-07-03T20:39:00.001+02:00

Nu börjar min semestervecka i Umeå lida mot sitt slut. Det har blivit lite träning, lite simskola, lite klättring och träffa vännerna. Jag har då inte hunnit träffa alla, men det kan man ju knappast räkna med heller. Önskemålet från mig innan jag drar söderut är kött och palt, och det har jag fått igenom som middagsönskemål till i morgon. Yey!
Imorgon blir det morgonyoga, (löpning/)simning och lunchdate med söta löparkompisen Em.

Just nu klagar mina tår över att ha varit i klätterskor hela dagen. Det är nog ett år sen jag klättrat senast, men inte kommer jag ihåg att det gjorde så ont att ha på sig frickisarna.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Semester

2011-06-29T09:53:00.004+02:00

Det har varit lite dött här på bloggen ett tag, och det lär inte bli bättre heller. Nu är jag på väg norröver med min äventyrsbil packad med träningsleksaker. Ska hälsa på hos vänner och leka lite.
Trevlig semester på er alla!

Så länge får ni hålla till godo med lite Foo Fighters från konserten i Stockholm som jag var på för en vecka sedan.

I Kiruna

2011-06-17T15:16:00.002+02:00

Jag har börjat testa mina löparben. I morse körde jag tredje passet. Det känns ungefär som tandvärk i ljumsken, men jag har ingen huggande känsla. När jag blir varm avtar molandet, även om det inte försvinner helt. Pulsen är dock ett kapitel för sig, den åker upp på en gång. Det är som om jag aldrig hade konditionstränat tidigare.

Kan man se gladare ut?
Jag vill springa mer!

Svalka

2011-06-10T18:16:00.003+02:00

Nä, inte en tillstymmelse till svalka är det just nu. Men jag väntar, hoppas på att det blir lite svalare senare i kväll så jag kan dra iväg ut med cykeln en sväng. Planen är att köra ett cykelpass ikväll och ett imorgon bitti. Jag längtar efter att träna. Men just nu svettas jag av att bara sitta still...

Edit: Jag cyklade till affären och köpte jordgubbar istället. Nu ska jag svulla! ;-)

Kul med jobbet

2011-06-08T20:14:00.002+02:00

Igår hade jag skoj med mina kollegor. Vi åkte RIB-båt på Mälaren, softade i solen utanför Sjökrogen med en god öl och åt supergod trerättersmiddag på Björnögården. Smarresmaskens! Sen avslutade vi med lite soft kvällshäng på Varda. Tack för en kanondag mina kära vänner och kollegor. Ni är fantastiska!

Svetto

2011-06-06T16:55:00.003+02:00

Hej det är jag som är Svetto! Idag på cykelrundan var det varmt som tusan. Tur i oturen att det var sådan motvind som fläktade och svalkade något. Stannade vid ett tillfälle och då sprutade svetten från kroppen. Det var i Kärsta, precis bredvid en tomt som hade en vattenspridare på gräsmattan. Jag kan meddela att jag var grymt sugen att slänga ifrån mig cykeln och ställa mig alldeles bredvid spridaren för svalka. Sedan blev det medvind på hemvägen vilket innebar lite sämre avkylning, men å andra sidan var det mer lättrampat. Det höll på att bli en rejäl runda med nästan ytterligare två mil, men benen tyckte att de fått nog för idag med dryga 50km i värmen. Jag avslutade med att dricka en stor hink med vatten, törstig som en kamel var jag!
Svetto har gjort sitt för idag!

Nu ska man bara hitta på något att äta i värmen...

Längtar

2011-06-06T09:00:00.001+02:00

Tvättstuga, morgonkaffe, drömmar om löpning. Jag kör en favorit i repris.
Jag vill springa!!!

Lite längre

2011-06-06T07:35:00.003+02:00

För helgen hade jag planerat en lite längre cykeltur på springaren. Åtminstone 8-10 mil skulle avverkas på sadeln. Planen var att cykla på lördag, men när lördagen kom var vinden stark och solen väldigt varm, och kroppen var sliten. Det var bara att skjuta långcyklingen framför sig och vänta in lite mer gynnsamma förhållanden. Det innebar att cyklingen blev av igår istället.

Jag gav mig av strax efter kl 9 för att möta upp cykelsällskapet och så bar det av norrut i maklig takt. Jag hade bestämt att tempot skulle vara lite lugnare för att kroppen min skulle orka hela vägen och för att jag inte skulle känna av skadan. Efter ca 43km kom vi upp till Västerfärnebo och då hade jag haft kramp i musklerna baksida lår och rumpa ett tag så vi stannade för att stretcha ett litet tag på en liten gräsplätt vid vägen. Jag fick slåss lite grann med myrorna som ville envisas med att krypa på mina ben när jag satt ner på gräsmattan och stretchade. Plockade även fram cykelkartan för att se om det fanns något fikaställe på hemvägen- det närmade sig ju 11-kaffet och Salbohed såg lämpligt ut. På med hjälmar och fast med fötterna i pedalerna och trampa vidare.
I Salbohed passerade vi dock bara en butik och sen var vi ute ur byn. Ja ja, så det kan gå - egentligen var det nog ganska bra, eftersom vi sen kom till Sätra brunn och kurorten där. Stannade till vid restaurangen, och försökte få oss lite fika men blev hänvisade vidare till Broarnes café. Ett riktigt mysigt litet café med hembakt och gulliga damer. Solen värmde gott och fikat satt bra i magen. Sen forstatte vi vidare mot Västerås och tempot höjdes lite grann. Jag var tvungen att testa hur benen kändes och det är ju alltid lättare när man vet att man är på hemväg och distansen hem är kortast möjliga. Det kändes riktigt bra efter att jag fått göra den tidigare stretchingen, lite krampkänning visst - men fullt hanterbart.
Det blev en fin tur på 95km i helt perfekt väder och med strålande sällskap.

Vilar i värmen

2011-06-03T21:30:00.003+02:00

Idag jobbade jag halvdag, och sen kom käraste bror till Västerås. Det blev en tur ut till Björnön och en soft eftermiddag i solen med en god bok. Ingen träning för mig idag, men igår cyklade jag dryga 63 km. Jag måste erkänna att jag har lite träningsvärk från gårdagens träning, men imorgon ska jag vara tillräckligt fräsch för att kunna köra ett långpass på min springare.

Nu svalkar jag mig med en ale i värmen.

Insåg precis...

2011-06-01T21:43:00.002+02:00

Jag har haft min vita springare i tre och en halv vecka nu, och jag har avverkat 667km på den.
Det är inte illa....

Nu, eller NU!

2011-06-01T17:53:00.002+02:00

Oj, vilken lång kortdag det blev i dag. Jobbade full arbetsdag idag och vi hade behandlingsdag så det var full rulle på kliniken. I morgon blir det ledigt och sen jobbar jag halvdag på fredag.
Nu drar jag ut på hojen! ....och jag låtsas som att jag inte känner något av ljumsken (blev värre efter att jag sprang några meter med mor i lördags under Stockholm Marathon - och sen har jag varit dålig på att stretcha).
Planen är alltså ut på cykel och sen stretcha...
Jag lovar!

Skrattmuskler

2011-05-31T22:24:00.003+02:00

Ikväll efter jobbet blev det inställd cykeltur till förmån för tränande av skrattmuskulatur. Det är nog länge sen sist jag skrattat så mycket! Tänk att man kan ligga dubbelvikt av att bli fotograferad med en op-mössa. Jag har verkligen skrattat så tårarna sprutat! Det kan man kalla träning. ;-)

Imorgon ska jag ta mig ut med cykeln igen!

It´s a tough job

2011-05-30T22:08:00.003+02:00

Det må vara jobbigt att springa ett marathon, men det är inte enkelt att vara supporter heller. Fast jag lovar att jag helst av allt skulle kunnat springa själv...

Efter frukost på hotellet, och ha hållit min mor sällskap medan hon avverkade frukost nummer två begav vi oss mot Östermalms IP. Det blev verkligen sista minuten, och jag hann inte lyckönska andra innan - mer än via telefon och sms. Jag och brorsan klättrade upp på en mur mitt emot Stadion för att se starten. Härifrån är det också lättare att se de som startar och jag kunde ropa ut lite pepp åt passerande "kändisar", dvs vänner och klubbkompisar.

När båda startgrupperna kommit iväg promenerade vi iväg för att titta på loppet utefter banan, och vi rörde oss bort mot slutet av Odengatan/början av Karlavägen. Det var ett perfekt ställe att stå på då det dels inte vara så mycket folk och det var även en lite smalare passage vilket innebar att det var hyfsat lätt att få överblick på de passerande löparna.
Först dök ledarklungan upp och sen passerade det glesa led med löpare, och det var ganska lätt att få syn på klubbkompisar som passerade i hög hastighet. De var dock svårare att få fast på bild. När farthållarna började dyka upp blev klungorna med löpare rätt stora och det var betydligt svårare att få syn på vänner och bekanta. När mor hade passerat började vi röra oss bort mot Humlegården, eftersom det var blåsigt och kallt. Till och med jag hade börjat frysa vid detta laget, trots flera lager tröjor och en jacka. Lite rörelse gjorde susen och vi hann inte stå länge innan ledaren, Shumi Gerbaba, dök upp. På andra sidan Karlavägen fortsatte folk på första varvet passera förbi.

Brorsan gick iväg ner till strandvägen för att hinna heja på mor ytterligare en gång, medan jag bestämde mig för att bli kvar och försöka heja fram folk den sista dryga kilometern av loppet. Ojoj, vad jag hejade! Det blev framhejande av en massa VLK:are (snabba rackare det där), folk som jag sprungit med i Portugal, Kiruna- och Umefolk, bloggfolk och så morsan så klart (ingen nämnd - ingen glömd). När morsan passerade blev det bråttom och jag och brorsan skyndade oss till utsidan av Stadion för att heja på henne sista biten in. Jag sprang till och med en liten bit, det gick helt ok, men det känns i ljumsken så jag ska nog inte räkna med att springa så mycket än.

Efteråt mötte jag och brorsan upp med mor på ÖIP och hon gratulerades till sin tionde genomförda Stockholm Marathon, och sprang dessutom på sin snabbaste tid och dessutom exakt samma tid som hon gjorde år 2000 4h 46min 3 sek.

Grattis alla till kanonprestationer! Jag har sett en massa människor sätta nya personliga rekord och göra helt otroliga lopp. Jag är så imponerad!

Nästa år ska jag inte supporta, då ska kroppen vara hel och då är det min tur att sätta nytt PB!

Stockholm Marathon anno 2011

2011-05-29T22:30:00.004+02:00

En supporterrapport av dagen kommer så snart jag har tid att skriva!

Nummerlappar och pastaparty

2011-05-27T22:12:00.003+02:00

I förmiddags begav jag mig till den kungliga huvudstaden för att möta upp med min mor. Det blir ju, som sagt, supportande för hela slanten. Efter några timmars lugnt vallande runt stan av min kompasslösa mor begav vi oss mot Östermalms IP för nummerlappsutdelning, marathonexpo och pastaparty. Det var fantastiskt roligt att träffa person på person på person som jag inte sett på länge. Dels Kirunafolk som är nere för att springa maran, folk från KUL-helgen, men även folk från Portugalresan och klubbmedlemmar. Det blev mycket kramar och skratt. Helt fantastiskt! Provade sedan på pastapartyt och jag måste säga att det var den bästa pastan jag smakat, och då har jag provat några år. Mycket bra pasta - som omväxling!

Efter hallaballot på Östermalms IP drog jag och en klubbkamrat som jag vill hålla anonym, men vi kan kalla henne J, iväg till Bishops för uppladdningsöl. Det satt finfint! Nu väntar sängen och en ny dag med många löpare att heja på!

Det är tur (i oturen) att jag känner av min skada fortfarande, då är det inte lika svårt att inse att jag inte ska springa Stockholm Marathon själv i år.

Stockholm Marathon

2011-05-26T18:28:00.003+02:00

Imorgon drar jag till Stockholm. Det blir enbart som support, mitt rackarns ben kan jag ju inte springa på. Jag kommer definitivt att dyka upp på Östermalms IP på eftermiddagen i tid kring pastapartyt för att förhoppningsvis få heja och peppa lite vänner. Men jag tänkte att jag även skulle stå utefter banan på lördag och peppa alla er som springer.
En fördel är att veta vilket startnummer och vilka kläder ni kommer att ha. Skriv i kommentaren så ska jag försöka leta efter er under loppet på lördag. Jag ska göra mitt allra bästa för att peppa dig när just DU springer förbi!

Jag erkänner!

2011-05-25T17:47:00.002+02:00

Jag vet inte hur eller vad man gör när man inte tränar. Jag vet att jag måste vila idag, och benen säger att det är dags för vila. Men skallen säger att jag vill träna...
Är jag riktigt frisk eller??

Uppdrag genomfört

2011-05-24T22:19:00.002+02:00

Idag avslutade jag min streakcykling. Jag har fixat fem dagar med minst 50km cykling, eller minst 120 minuter. Egentligen tjuvstartade jag redan i torsdags med 42km - så den dagen räknas inte riktigt, men den känns i benen. Streakcyklingen gav 285km på 5 dagar (328km på 6 dagar).
Om det blåste igår så blåste det än värre idag, och vinden var inte alls lika varm. Kollade på nätet innan jag drog iväg - SSV 9m/s (14m/s i byarna - Yey!). Vi var tre stycken som drog iväg och jag kan säga att det var grymt skönt att få ligga bak på rulle och försöka återhämta sig mellan vindbyarna. Mellan Örtagården och Askökorsningen hängde en stackare på och fick lite draghjälp för att ta sig hem från jobbet. Mina ben protesterade rejält i uppförsbackarna, men jag försökte tänka bort dem. När vi kom till Eskilstunavägen bestämde vi oss för att fortsätta till Strömsholm, och där tog vi av vid slottet. Vilken härlig miljö, vacker skog och en kalasfin raksträcka där vi låg i upp emot 50km/h under en stund. Det gav ett riktigt lyckorus! Sen fortsatte vi tillbaks till Västerås via Dingtuna. Idag kände jag att det räckte precis som rundan var, jag hade verkligen inget extra att ge. Men jag är otroligt nöjd nu. Imorgon blir det vilodag, och jag blir lite konfunderad - Vad ska jag hitta på en kväll som jag inte tränar? Jag har ju suttit på cykeln 6 dagar i rad nu. Hade tänkt gå på bio, men så klart gick filmen sista dagen idag... Ja ja, får väl se vad det blir!

Så kan man också göra!

2011-05-24T17:57:00.001+02:00

Planen för imorgon, när jag ska ha vilodag... ut och trixa lite med springaren kanske!?

Nu drar jag ut och stångas med vinden igen - SSV 9m/s. Dvs som igår - och det blir något av en reprisrunda. Idag får jag två stycken som får dra mig i motvinden. Det ska faktiskt bli skönt med en vilodag imorgon, mina ben är lite småtrötta nu.

Streakcykling

2011-05-23T22:20:00.003+02:00

I kväll var det dags för fjärde passet på över 50km av fem stycken. Eftersom jag inte kan springa så kör jag cykling istället och då är det minst två timmars cykling som gäller, eller minst 50km.

När jag klev ut genom dörren från jobbet insåg jag att det blåste en hel del. Inte optimalt för cykling - men vad ska man göra? Det är bara att ge sig ut och hoppas att man väljer rätt runda.

Som tur var hade jag bra sällskap på rundan och vi kunde turas om att dra i motvinden. För det var en ordentlig motvind ut förbi Rytterne, och det var inte chans till mikrovilor någonstans. Det var bara att trampa på för att ta sig framåt. Men när vi vände fick vi skjuts i ryggen och kunde köra på ordentligt tillbaks mot stan. Nu blev det inte riktigt samma väg hem, för då hade rundan blivit för kort - istället blev det en extra runda som tillslut gav mig 61km cykling. På slutet var jag ordentligt sur i benmusklerna i uppförsbackarna. Det spelade ingen roll hur lätt jag trampade, men ack så härligt det är med endorfinerna i kroppen. Jag älskar det!

Motvinden var väl inte roligast idag, men medvinden var underbar. Motvinden ger bra träning, och vinden var varm - då kan man inte klaga heller. Och sen har jag kommit på att benen inte har en aning om när det är motvind eller när det är uppförsbacke - det är bara skallen som spelar en ett spratt.

I morgon är det dags för sista och femte dagen i min streakcykling. Hoppas på lite lugnare vind då! Sen blir det vilodag!

Söndagscykling

2011-05-22T17:33:00.003+02:00

Idag blev det en cykeltur med Västerås CK. Jag for till mötesplatsen vid Djäknebergsskolan, och rackarns så mycket folk det var. Hoppades innerligt att det fanns några långsammare själar som man kunde cykla med - och se, det fanns det. Jag la mig i den långsammaste gruppen för att inte riskera att behöva pressa på för mycket, och för att inte riskera att börja känna av låret. Vi började med lugn transport till Hälla, och därifrån ökade vi tempot något. Började med att köra in klungan, och det var en helt ny upplevelse för mig. Visst har jag försökt ligga bakom på rulle, men att köra kedja var helt nytt. Så det blev en del tankekraft som gick åt för att komma ihåg att flytta sig i kedjan, och att komma ihåg att inte öka när man gick upp först för att dra. Jag tror nog att det gick ganska bra till slut. Idag hade jag problem med att få fast klossen i pedalen efter stopp - något jag inte haft problem med tidigare. Säkert bara ett resultat av att köra i grupp. Hur som helst trampade iväg mot Ängsö och sedan mot Målhammar och vidare mot Orresta, Kärsta och Tortuna. När vi kommit en bit från Tortuna var det fri fart som gällde och jag teamade upp med en tjej från gruppen och vi turades om att dra i motvinden. Vi hade ändå relativt bra fart måste jag säga. När vi kom till Anundshög svängde vi upp mot Badelunda och det blev ett fikastopp i klubbstugan. Kul att se så mycket människor samlade för att träna, och sen var ju vädret underbart också. Klubben sålde dessutom cykelkartor över närområdet där de markerat ut grusvägar (och fikaställen), så nu ska jag inte behöva vända p.g.a den orsaken i alla fall.

Det blev 6 mil idag inklusive transporter, så jag har gjort mitt idag vad gäller min streakcykling! Härligt!

Uppdatering Nove Colli

2011-05-22T14:21:00.004+02:00

Jag fick sms av Kerstin som berättade att backarna var helt sanslösa, och att hon tog sig 10 mil innan hon klev av. Detta innebär att hon får en sluttid, och gjorde det som tvåa bland damerna på deletappen. Hon hade antagligen fixat några mil till, men hade ordentliga problem med sina benhinnor. Micke gick i mål på 22h 15min på 20,2 mil (3600 höjdmeter) och tog hem bronsplatsen. Vilka grymma löpare de är!!! Grattis till er båda! Jag är så imponerad!

Mosigt

2011-05-21T20:35:00.003+02:00

Min oplanerade soppatorsk idag på slutet av cykelpasset tog ordentligt på kroppen. Har matat in energi, men kroppen säger att den är lite trött. Skulle egentligen farit iväg på fest ikväll, men det får bli en lugn kväll hemma istället. Mosig är rätta ordet för hur jag känner mig just nu. Men planen för i morgon är att ha en pigg kropp och köra 50 nya fräscha UTAN soppatorsk.

I morgon blir det att testa köra med Västerås CK.

En fundering jag har är om min hjälm är osymmetrisk, eller om det är mitt huvud som är det. Varje gång jag tar på mig en hjälm och tycker att det känns som att den sitter rakt så sitter det ordentligt snett. Nu så här när jag funderar på det så är det inte bara min cykelhjälm utan även min klätterhjälm. Däremot sitter skidhjälmen rätt - fast det kanske beror på att den går längre ner på sidan av huvudet.

Om det är någon som tror att tjejer alltid luktar hallontårta, och som är känslig för diverse kroppsfunktioner. Sluta läsa nu! Stäng ner sidan och gå och gör något annat!

Förresten, när jag cyklar känner jag mig inte som världens fräschaste brud. Jag tror jag aldrig har snorat och snörvlat så mycket som när jag cyklar (jo, när jag åker längdskidor). Det finns ett litet problem med det. Jag har svårt att hålla för ena näsborren och fräsa ur den andra. Jag får liksom ingen fräs på det! Så hänger allt härligt halvvägs utanför och så hamnar det i ansiktet. Usch!

Ja, jag sa ju det - inte världens fräschaste = jag på cykel. Måste träna på det där med att tömma näsan snyggt...

Bortblåst

2011-05-21T18:04:00.003+02:00

Jag kände mig bortblåst idag. Det blåste ordentligt större delen av cykelturen idag. Kammade ändå ihop 55km på sadeln, men på slutet fick jag total soppatorsk och var tvungen att stanna för att klämma en Runekaka innan jag cyklade hem. Vad är det för fågel som cirkulerar över åkrarna? Rovfågel - ja, men sen då? Jag vill veta, men jag är ju urkass på pippifåglar.

Nove Colli

2011-05-21T11:33:00.002+02:00

Idag kl 12.00 italiensk tid startade Nove Colli Running 200km. Jag håller tummarna för Kerstin och Micke och skickar en virtuell lyckospark i baken. Det är en riktigt kuperad bana och tajta tider för att få fortsätta vidare i loppet.

Jag drar ut på min vita springare och planerar att riva av 50km idag igen.

Streak

2011-05-20T22:53:00.003+02:00

Nu när löparvännerna kört igång med 20km*5ggr så håller jag mig till cykeln. Jag har räknat med ca 2 timmar för ett löppass på 20km och om man översätter det till mitt cykelspråk handlar det om ca 50km landsvägscykling. Därför drog jag ikväll ut på ett 50km-pass på cykel efter landsvägarna. Jag körde ett träningspass på min vita springare igår också, men då blåste det rackarns mycket. Ikväll var det lite lugnare, även om det var en det vind på sina ställen. Hur som helst drog jag ihop dryga 53km ikväll. Det var härligt ute och solen sken - Jag kan säga att jag sken med den. Nästan varje gång jag har varit ute på cykel har jag sett rovfågel - så också i kväll. Tyvärr är jag fruktansvärt dålig på fågel, så jag kan inte säga mer än så. Nån som kan lära mig?

Imorgon blir det 50 nya fräscha kilometrar på min springare. Underbart! Jag hoppas att vädret är med hela vägen.

Susande

2011-05-19T22:22:00.003+02:00

I kväll susade jag äntligen runt på min vita springare. Det var dock inte bara jag som susade, även vinden ville vara med och leka. Jag hade rejäl motvind ut till Skultuna och sedan var det lite mer lättcyklat bort mot Tillberga, lite sidvind men aldrig någon riktig motvind. Däremot fick jag värsta motvinden från Tillberga, och när jag närmade mig Finnslätten kunde jag ändå inte förmå mig att cykla hem riktigt än. Så det blev en tur bort till Anundshög också innan jag styrde kosan hemåt. Det var bara att inse att solen var på väg att gå ner. Jag fick ihop dryga 42,5km i kväll, så det får jag vara nöjd med. Imorgon startar min utmaning, då börjar jag cykla 50km och det har jag tänkt göra i 5 dagar. Med en liiiiten reservation för att jag känner av adduktorerna sen gruscyklingen i söndags. Jag hade först tänkt cykla ett cykellopp på lördag - men det får bli cykling i egen regi istället.

Så här ser inte min vita springare ut.....

Vart tar veckan vägen?

2011-05-18T18:48:00.003+02:00

Detta är en vecka som känns som att den flyger iväg. Jag hinner absolut ingenting. Hur hade det varit om jag hade haft en familj att ta hand om? Hjälp! Då hade det varit ännu jobbigare. I måndags tog jag en vilodag - nu så här i efterhand kanske jag borde ha tränat i måndags eftersom det inte blev någon träning igår och det inte blir någon träning idag.
Igår for jag hem efter jobbet, slängde i mig en snabb middag och trampade iväg till Lidingöloppet On Tour-föreläsningen som var på Rocklunda. Det var väldigt intressant, men tyvärr höll den på för länge och när jag kom till badhuset strax efter åtta på kvällen hade de stängt. Så det blev ingen vattenlöpning som jag hade tänkt mig. Idag blev det en sen dag på jobbet, och nu har jag precis tryckt middag. Ingen träning idag heller eftersom det finns en tvättstuga som väntar på mig, och jag är i stort behov av att utnyttja den tiden. Annars hade jag hoppat tiden och slängt mig på cykeln för några mil trampande.

På fejjan är en utmaning upplagd som startar vid midnatt natten till fredag - Streakrunning 5 * 20 km (dvs fre t.o.m tis). Jag hade ju planerat att köra den utmaningen, men jag kanske får göra en variant på cykel. Det kanske är lagom om jag kör 5*50km, då får jag ju ungefär samma cykeltid som om jag skulle ha sprungit 20km. Ja, det är en utmaning som tål att tänkas på....

Förresten är det helt underbart ute nu - Syrenen blommar, och det doftar ju helt ljuvligt! I morgon måste jag cykla!

Vilodag

2011-05-16T21:01:00.003+02:00

Ojdå! Jag cyklade visst inte så lite förra veckan, det blev precis under 19 mil. Då köpte jag ju min nya fina cykel i måndags, och dessutom så har jag ju inte tränat precis supermycket på ett antal veckor. Det blev lite annat förra veckan, och jag kan meddela att jag idag känner mig lite trött, men egentligen mest i skallen. Hade det inte varit för att det kom nån regnskur på kvällskvisten så hade jag säkert dragit ut på min springare idag igen. Det är nog bra med en vilodag idag.

Imorgon är det Lidingöloppet On Tour-föreläsning som jag tänkte åka på, och sen blir det nog ett cykelpass för mig om det inte regnar och annars får det bli ett vattenlöppass på Kristiansborgsbadet.

Det gäller att fylla på med energi så man orkar!

Uppladdad

2011-05-16T00:45:00.004+02:00

I helgen har jag laddat för fullt. Cykling både på lördag och söndag. Lördagens cykling blev 57 km härlig cykling och söndagens kvällstramp gick till Ransta, 30 km, varav 12 km var äventyrscykling efter grusväg. Sista biten var inte optimal för min fina springare. Annars har jag haft besök av min fina vän Sussie och hennes son. Så roligt att träffa dem, det blir alldeles för sällan. Hoppas att jag hinner träffa dem en sväng i mitten av juni när jag kör en blixtvisit till Kiruna för att delta vid min kusins bröllop.
Nu är det ny vecka på G. Mer cykling på schemat. Promenad känns fortfarande i adduktorerna, det fick jag erfara idag. Ska försöka ta mig ut på ett rullskidpass också så jag får träna överkropp, och kanske blir det ett vattenlöppass också. Den som lever får se, men träna ska jag definitivt göra hela veckan!

Förresten så spanade jag in cykelpolarna i söndags som stod i vägrenen i närheten av Rytterne, med nån i gruppen som tydligen inte mådde så bra. Tydligen hade personen återhämtat sig senare och kunde trampa vidare. Inte långt därifrån spanade jag in en långlöpande klubbkamrat från VLK. Spaningen bedrev jag från bilen så klart eftersom jag, Sussie och hennes son varit på sightseeing under dagen.

Endorfinlycka

2011-05-14T15:41:00.004+02:00

Jag var lite orolig i morse att det skulle börja regna, att det inte skulle bli någon cykling. Molnen hotade med regndroppar, men mer än så blev det inte. Stämde träff vid Hässlörondellen med Bjarne och Peter, som tränar inför Vätternrundan, Slänged med kartan i cykelväskan för att ha koll på orienteringen under cyklingen. Var lite orolig att grabbarna skulle trampa på i hejdundrandes fart och att jag inte skulle hänga med, men farten anpassades bra. Det var i uppförsbackarna som jag fick hänga av dem och sen fick jag försöka ta igen deras försprång i nedförsbackarna. När vi kom upp till Tortuna gjorde vi en liten paus innan vi fortsatte vidare, och vi passade på att fylla på energi i form av glass. Det var vårens första glass för mig - vanlig strutglass från GB. Smakade gott i solen! Sen trampade vi vidare mot Tillberga och jag tror att jag blev kär i vägen mellan Tortuna och Tillberga - den var jämn och fin, nylagd asfalt helt enkelt och lite småkuperad. Från Tillberga hade vi värsta motvinden - Ovanligt? Nej, jag tror inte det. Det har i alla fall alltid varit motvind tidigare när jag sprungit hem från Tillberga.
Det blev 57km lycka för mig. Det är underbart att få träna, och att kunna hålla på ett längre tag och helst med tanke på att jag knappt kunnat träna nåt alls på ett ett gäng veckor. Det känns riktigt bra i adduktorerna vid cyklingen, dvs de protesterar inte alls.

Vilken tur att jag köpte mig en vit springare, när jag inte själv kan springa.

Fredag

2011-05-14T00:19:00.002+02:00

Avslutade min långa arbetsdag på BMB med AW och billig öl. Sen blev det Bishops och god öl. Nu avslutar jag dagen genom att få lite god sömn. Imorgon ska jag trampa med min vita springare! Lovely!

Förresten... tänk vad mycket man hinner planera över en smarrig ale. Både löpning, cykling och paddling. Det finns så mycket leksaker i denna värld att sysselsätta sig med. Tänk om det fanns lika mycket tid för att leka!
Ja, jag vet - Jag är barnslig och jag tycker om att leka! Utan lek blir livet alldeles för allvarligt. - Det finns nog mycket allvar ändå i denna värld.

Glöm inte bort att leka - och skratta! MYCKET!

Kvällstramp

2011-05-12T20:38:00.000+02:00

I kväll efter jobbet for jag iväg för att fixa växlarna på racern, de behövde verkligen justeras efter gårdagens cykling. Inte kunde jag fixa växlarna och trampa hemåt igen - Nej, jag var ju tvungen att dra ut på en runda efteråt. Tänkte att det inte skulle bli så långt, typ 30-40km fick räcka bra. Måste ju ta det lugnt så jag får se hur mina adduktorer reagerar på cykelträningen. Men musklerna protesterade inte speciellt mycket efter passet igår, så jag tordes testa cykla idag också. Det är så skönt att tordas träna två dagar i rad och inte känna nämnvärt av musklerna. Däremot gör minsta lilla för lång promenad att adduktorerna protesterar big time, så det får jag hålla mig undan ett tag till.

Idag cyklade jag via Anundshög upp till Tillberga och Hökåsen, och funderade hur jag skulle ta mig över till Skultuna. Kom inte på det så jag cyklade ner mot stan igen och via Önsta-Gryta (där jag så klart cyklade vilse och irrade runt ett tag) innan jag började röra mig hemåt igen. Klockan dog, eftersom jag inte hade tillräckligt med batteri, men jag fick ihop ungefär 40km idag.

Det var hur som helst fantastiskt att susa efter vägarna och det luktar så underbart av häggen som står i blom. Jag kan lugnt säga att jag trampar på för fullt och så slår dofterna emot mig och jag blir alldeles överväldigad, jag bara andas in djupt och njuter. Sen dröjer det inte länge innan hela proceduren upprepas. Vilken njutning för en "sniffare" som jag!

I morgon blir det vilodag, och på lördag blir det nog ett cykelpass innan min vän hemifrån Kiruna (och hennes son) kommer på eftermiddagen.

Extrem Skottkärra

2011-05-11T23:33:00.000+02:00

Om du inte har hittat ditt ultimata intresse så kan jag tipsa om denna sport. Jag har själv funderat på att testa det nån gång!

Glädjetjut

2011-05-11T22:37:00.000+02:00

Ikväll premiärkörde jag min vita springare. Jag skulle fått sällskap av två cyklande grabbar, men det blev bara en - den andre prioriterade tydligen pokerturnering framför träning. Konstigt tycker jag! Planen var att cykla ut till Rytterne och tillbaks, vilket vi också gjorde. Cykeln kändes kanonbra, men rumpan är ovan och domnade en del. Det var bara att lyfta på baken och låta den få en liten mikrovila innan man fortsatte trampa. Allt eftersom vi cyklade så satte sig växlarna mer och mer, och jag måste få växlarna fixade pronto för att kunna utnyttja dem maximalt. Cykeln monterades när jag köpte den och hade inte blivit provcyklad över huvud taget, så det är kanske inte så konstigt att växlarna måste justeras på en gång. Det blir att rusha iväg efter jobbet med cykeln för att få det åtgärdat.

När jag springer brukar jag få endorfinkick vid var 8:e km, nu vet jag inte var och när jag fick det - Men jag var då helt klart tvungen att tjoa lite grann. Så härligt att få pressa på lite i alla fall. Snittempot blev väl inte så högt, men när vi trampade på som mest (jag var begränsande faktorn) så låg vi på 36-37 km/h. Det blev drygt 51km på sadeln för mig ikväll, och jag var ju tvungen att svänga förbi härliga träningskompisen Jenny och visa upp min nya skönhet, min vita springare.

Väntan på premiär

2011-05-10T23:14:00.001+02:00

Jag går på tårna nu. Väntar på imorgon kväll, då jag ska ut och trampa med min fina vita springare. Jag ska susa efter vägarna och låta pulsen gå upp och endorfinerna kicka in. Ojoj, vad jag längtar. Jag är som ett barn på julafton! Kan det inte bli imorgon kväll snart?

Mosig

2011-05-09T22:02:00.002+02:00

I kväll var jag iväg till badhuset med goaste Kerstin. Vi skulle ta oss an uppgiften att få folk att skratta åt oss när vi skulle försöka oss på vattenlöpning. Vi lyckades dåligt med att få andra att skratta, men vi hade grymt kul själva. Kerstin paddlade på som en liten bäver och jag vred mig i skratt som värsta uttern. Jepp, vi är riktiga blötdjur! En timme senare halade vi oss ur bassängen, lagom möra och sega i kroppen. Bastun gjorde inte saken bättre. Jag tror nog att det kanske kommer att kännas lite grann i morgon, och jag kommer definitivt sova gott i natt.

Får se om jag klarar av att hålla i ett bowlingklot i morgon kväll när VLK firar 2-årsjubileum...

Hjääälp!

2011-05-09T15:36:00.003+02:00

Vad har jag nu gått och gjort.....
Det är farligt att vara ledig, då kan allt möjligt konstigt hända - och plånboken blev väsentligt tunnare....

Det är mycket lättare att köpa leksaker än att inreda ett hem, så mycket kan jag säga.

Svea rike

2011-05-08T19:49:00.003+02:00

En dag som denna känns Sverige väldigt avlångt. Jag har varit ute och rullat på mina rullskidor i värmen idag. Det blev 29km, med en hel del motvind på hemvägen och jag fick kämpa för varje meter jag tog mig framåt. Det var otroligt jobbigt och kilometertiderna var inte de bästa, men det doftade underbart av häggen som står i blom. Så fick jag några mms från norr när jag kom hem - av föräldrarna som varit uppe i Torneträsk och åkt skidor på sjön, och tydligen så är det ett riktigt lämmelår också, för jag fick även en bild på en upprörd lämmel.

Man kan väl i alla fall säga att jag anammar vintern med mina rullskidor - även om jag lätt skulle ge min högra arm för att få dra på mig löpardojorna och springa en lång runda i skogen nu.

I morgon blir det ett nytt besök hos naprapaten. Gött!

LU50K

2011-05-07T07:55:00.003+02:00

Idag skulle jag ha sprungit Lidingö Ultra 50km, men skadan sätter stopp för det. Det var inte oväntat, men lika tråkigt är det ju ändå. Stockholm marathon närmar sig med stormsteg och jag börjar inse att jag troligtvis inte kommer att kunna starta då heller.
Nåväl, jag får ta en dag i taget och så får jag hoppas på en massa andra roliga lopp senare i år i stället....

Minns med glädje förra årets LU50K. Så klart var jag en glad endorfinstinn ekorre hela vägen! ...och så hade jag underbart sällskap också!

SM 100K Tibro

2011-05-04T20:06:00.001+02:00

SM 100K Tibro, a set on Flickr.

Lite sent kanske, men nu har jag lagt ut bilderna från SM-premiären av 100 km i Tibro. Håll till godo!

Läser in mig på området

2011-05-03T20:18:00.003+02:00

Ju längre tiden går med denna smärta som inte vill gå över, desto otåligare blir jag. Igår tog jag ju en promenad och idag gör det mer ont. Promenerade till en kompis och sen fick jag skjuts hem. Tur var väl det, hur hade det annars känts idag?
Idag hade jag planerat in ett rullskidpass men när jag cyklade hem från jobbet blåste det på rätt ordentligt, eller i alla fall tillräckligt för att jag mest troligt inte skulle klara av rullskidpasset som ett stakpass. Jag fick ställa in det träningspasset.
Smart - Ja!
Tråkigt - Ja, svindrygt!

Funderingarna snurrar i skallen över hur lång tid det ska ta innan jag kan börja träna som vanligt igen. Som det känns just nu är det långt bort innan jag kommer kunna ta ett löpsteg igen. Jag fixar ju inte att promenera som vanligt. Rullskidor funkar rätt bra med enbart stakning, men cykling verkar vara det som fungerar bäst. Har inte provar simning än, men snart är det väl dags för det också.

Drömmer mig tillbaks till ett varmt Portugal med underbara löparvänner. På bilden ovan har jag ont som tusan, men jag är lycklig över att få springa - OCH jag fick oerhört bra support av bästa Johanna.

Förlåt att jag är lite neggo just nu. Jag lovar att jag ska bryta ihop och komma igen!

Diskussion med bror

2011-05-02T23:49:00.002+02:00

Jag och brorsan talades vid ikväll. Han rackade storstilat ner på min kvällspromenad. Det var ju absolut ingen träning. Träning är att åtminstone köra chins eller dips. Gym behövs inte (som svar på tal när jag sa att jag inte ville inomhus för att träna).
Det var lite lätt provocerande. Jag tycker inte heller att en promenad är träning i vanliga fall, men när jag inte klarar av mycket annat - och knappt klarar av att promenera - så blir till och med promenaderna träning för mig. Det är kroppsrörelse - och klarar jag av att röra kroppen så får jag likställa det med träning. Det är dagens sanning! OCH det är så jä-la (ursäkta uttrycket) illa! Jag får lov att "belöna" mig själv för att jag kunnat röra på mig på något sätt, vilket sätt som helst - hur mesigt jag än skulle tycka att det var i vanliga fall. Missförstå mig nu inte - Det finns de som aldrig tränat eller rört på sig, och om de börjar med minsta lilla rörelse så är det en bedrift och någonting att fortsätta framåt ifrån. Men för mig, som har kört längre distanser än någonsin tidigare, så känns mina försök till "träning" som halvmessyrer.

Jag längtar efter att vara "fit for fight". Jag längtar efter att springa långt, efter att känna endorfinkicken rusa runt i kroppen. Jag vet - jag är en endorfinist. Det är till och med jobbigt att jobba just nu - alla dessa långa arbetsdagar känns skitjobbiga. Hade jag haft lite endorfiner hade det varit en lek i parken. Jag hoppas att jag får leka snart igen!

Nä men...

2011-05-02T18:30:00.002+02:00

Vad är det här!? Det var ju lätt sunkigt väder idag på dagen när jag jobbade. Hörde att det ryktades om snöflingor, men allt jag såg var hagel och blöta fönster. Nu skiner solen, lagom till att jag slutat jobbet (sent hem från jobbet igen så klart). Jag hade tänkt åka rullskidor idag, men det blåser ju rackarns mycket. Jag kommer ju inte att ta mig framåt överhuvudtaget... Det får bli en promenad. Har jag tur kanske jag kan få en kopp kaffe på vägen...

Portugal

2011-05-01T15:15:00.003+02:00

Äntligen har jag börjat gå igenom Portugalbilderna. Det är snart en månad sen vi kom tillbaks från den underbara löparresan, som tyvärr gjorde att jag blev skadad. Men vilka härliga minnen, vilket väder , vilka människor. Jag saknar er!

Cykelrumpa

2011-04-30T23:33:00.003+02:00

I morse softade jag hur mycket som helst. Dåligt samvete fick jag också, men egentligen undrar jag varför man hela tiden ska vara så duktig? Det som borde ha gjorts blev inte gjort, men jag behövde nog den "bara vara"-tiden. Jag är ju rätt mycket på jobbet och när jag kommer hem är jag slut i rutan, nu behövde jag tid att bara vara och fylla på med energi.

Jag hade en fundering på att rulla med rullskidorna, men när jag såg hur mycket det verkade blåsa avstyrde jag min plan och bestämde mig för att det kanske inte var så dåligt att vila egentligen.

Det dröjde inte länge innan Jenny ringde och undrade om jag skulle hänga med och cykla lite. Det kunde jag ju inte säga nej till, och snabbt fick jag veta att jag kunde låna ett par skor till spd-pedalerna på Jennys hoj (som jag skulle få låna - och Jenny körde makens hoj). Packade väskan och cyklade till Jenny för att installera mig på racern och så bar det av ut mot Skultuna och vidare efter vägen mot Ramnäs. Vi hade fruktansvärd motvind och sidvind hela tiden och skrattade åt att vi skulle få en rackarns fart på hemvägen med all medvind. Tji fick vi! Det var mycket motvind och sidvind på hemvägen också. Jag vet inte hur det fungerar, men så var det. Innan vi vände tillbaks efter Ramnäsvägen stötte vi på ett gäng kor som var vilse ute på asfaltvägen. De irrade över vägen och jag tyckte det var bäst att vända, kor i panik vill man inte vara nära. Det blev 40K cykel idag, och jag tycker nog att det var helt ok med tanke på att det var länge sen jag cyklat, men nu är jag ordentligt öm i baken. Cyklingen kändes bra och jag kände minimalt av insida lår under hela rundan. Det känns väldigt positivt, och jag börjar så smått hoppas på att smärtläget vänder.

Belöningen efter cyklingen blev en bastu och så klart en öl till det, och gomiddag i form av grillad lax hos Jenny med familj. Vi tog oss iväg och tittade på en brasa, men sen började mina ögonlock kännas tyngre. Så nu är det dags att ta tag i skönhetssömnen!

Ps. Poppar Lisa Miskovskys nya skiva på Spotify! Om man kunde sjunga som hon...

Rullande

2011-04-29T23:40:00.003+02:00

Idag rullade jag, på mina rullskidor. Jag jobbade visserligen länge idag, och slutade "normal arbetstid". Sedan bar det av hemåt med en liten sväng förbi stan med apostlahästarna, och en pratstund med klubbkompis och medföljande barn i barnvagn. Efter att jag slängt i mig ätbart drog jag iväg med bilen till Rönnby för att ställa mig på rullisarna. Vilken lycka!
Förresten så passerade en rullskidåkare mig när jag promenerade hem från stan i eftermiddags, och jag drömde om att jag skulle våga åka hemifrån och till Skultuna och tillbaks. Bara jag inte var så rädd för att det ska börja göra för ont....
Tillbaks till mitt kvällspass. Jag hade bestämt att jag skulle vara strikt med stakningen. Benen fick endast användas i nödfall och i uppförsbackar om det gick för långsamt, och jag höll det - OCH benet kändes riktigt bra om jag bara gjorde enstaka frånskjut. Yey! Vilken lycka det var, och helst med tanke på vilket bakslag jag haft sen förra helgen med mer ont och extra mycket haltande.

LYCKA TILL! till alla i VLK som ska springa lopp i morgon. Jag håller tummar och tår för er alla - Munkastigen och Säter!

Nå näää!

2011-04-28T18:39:00.001+02:00

Inte idag heller - Ingen träning alltså. Det blev en lång dag på jobbet igen. Nu rullar jag hem min otränade tunna till kropp. Kalenderfunktionen i mobilen larmade om att jag har tvättstuga om 20 minuter. Nu går jag hem och vaskar byken!

Sen lär det väl bli god natt!

Suck!

Fortsatt halt

2011-04-27T22:09:00.003+02:00

Imorse blev det ett nytt besök hos naprapaten. Nu har jag ingen uppkrullad muskel längre, iställe har jag "bara" ont i muskelfästet. Typ högst upp i skrevet/insida lår/ljumske. Gissa hur lätt det är att stretcha, eller för den delen behandla.

Efter en lång dag på jobbet hade jag tänkt mig ut en sväng på rullskidorna, istället blev det en promenad till löparkompis med familj för middag och födelsedagstårta. Det var den sötaste maräng/godistårta jag någonsin skådat. Sockerbehovet tillgodosågs ordentligt. Imorgon kväll ska jag rulla - på skidor, inte pga att jag känner mig som en tunna.

Frustrerad

2011-04-26T18:54:00.002+02:00

Det känns som att min kropp inte vill vara med. I morse när jag promenerade till jobbet haltade jag hur mycket som helst. Jag bara väntar på att det ska sluta göra ont - eller jag väntar inte bara, jag försöker alternativträna när kroppen tillåter det, och jag stretchar och försöker yoga. Jag hade mer än gärna tränat idag, men då kommer kroppen protestera än mer.

Jag hoppas att kroppen vill vara med igen snart...

Soleksem

2011-04-24T19:17:00.003+02:00

Precis som igår blev det en heldag utomhus här i Järnboås. Resten av veden skulle klyvas och lastas in i vedboden, resten av gruset på uppfarten skulle skottas och vi hade bara tagit hälften av gräsmattan med mossrivaren igår, så det fanns att göra. Underbart väder med sol och värme. Helt otroligt att kunna arbeta i endast korta cykelbyxor och bikiniöverdel, men det resulterade också i att jag har kroppen full av soleksem. Så nu kliar det något infernaliskt. Hoppas att bastun råder bot på kliandet.
Mitt lår/rumpa är inte riktigt med mig. Både igår och idag på morgonen har jag haltat omkring som värsta gam´tanten, men sen ger det med sig litegrann i alla fall.

Imorgon far jag tillbaks till Västerås. Hoppas att jag fixar att köra ett kort pass på rullskidorna då...

Kroppsarbete i solen

2011-04-23T18:28:00.002+02:00

Igår for jag till Järnboås för att umgås med mina kusiner. Idag har vi spenderat hela dagen utomhus. Det har blivit kroppsarbete för hela slanten. Städa bastun och badtunnan, riva upp och kratta mossa på gräsmattan, klyva ved och fylla upp vedboden. Nu blir det middag och smarrig efterrätt, och sen bär det av till bastun och badtunnan.
Jag gissar att vi kommer att sova gott inatt!

Rullar vidare

2011-04-21T22:54:00.003+02:00

Min skärtorsdagsplan bestod ju i att köra ett rullskidpass efter jobbet, och visst höll jag planen. Det blev dock lite senare än planerat då jag hade jobb upp över öronen till halv fyra på eftermiddagen.
Hem, hoppa i träningskläderna, lasta in pjux och rullskidor i bilen och sen iväg till Rönnby för att försöka gasa på ännu snabbare med rullisarna, jämfört med förra passet ut till Skultuna. Dessutom fick jag trevligt löpande sällskap som inte hade några som helst problem att hålla mitt tempo. Vad säger detta om min rullskidåkning? Utvecklingskurvan kan bara peka uppåt.

Vilket härligt väder det var - perfekt för 3/4-tights och t-shirt. Hade säkert kunnat köra i korta tights och linne idag, men rädslan för att klota gjorde att jag nästan drog på mig långtightsen.
Nu gick det ju bra och Bambi gjorde endast mindre felskär och behövde inte sikta in sig på fall i dikesrenen.

Hur mår benen då? Jo tack, musklerna känns men det verkar inte bli värre av rullandet. Däremot lär det dröja innan jag har ben som är springdugliga.

Glada påskkramar till er alla!

Omvända världen

2011-04-20T20:17:00.002+02:00

När snön försvunnit börjar jag åka rullskidor. I och för sig pga att jag inte kan springa, men ändå.

Förra påsken var jag hem till Kiruna och åkte skidor till fjälls i vårsolen. I år blir det kanske rullskidor, och samtidigt som vissa träd (fråga inte vilka - jag kan bara björk, tall och gran) börjar få musöron.
Efter jobbet imorgon blir det nog ett rullpass och på fredag styr jag bilen mot Örebrotrakten och mina kära kusiner. Jag verkar inte få fara till Blåkulla i år heller, så det lär väl bli en lugn hemmakväll i morgon kväll...

Saknad

2011-04-18T21:29:00.002+02:00

Det är fruktansvärt så mycket man kan sakna endorfinkickarna. I lördags försökte jag andas in endorfinångorna när 100K-löparna passerade. Det fungerade för stunden och jag var(och är fortfarande) så lycklig över hur bra det gick för alla.
Men kicken av endorfinångor står sig för kort stund i förhållande till hur en egen endorfinkick håller sig kvar i kroppen.

Hur får man tag på endorfinerna när man varken kan eller får springa? I torsdags rullades det långsamt på rullskidorna, och i kväll rullades det lite snabbare. Om låret mitt tillåter ytterligare tempoökning så kanske jag snart kan få kicka på endorfiner - dock lär det behövas lite längre sträcka än de 14-15km jag hittills åkt.

Om låret är med mig rullar jag redan imorgon kväll igen. Annars kanske jag måste försöka bekanta mig med ett badhus för vattenlöpning (hur man nu gör det?).

Fantastisk SM-dag

2011-04-16T21:25:00.000+02:00

Idag har jag fått vara med om en historisk händelse. SM i 100km löpning gick av stapeln idag. Vi var fem stycken från klubben som åkte ner till Skövde igår, tre som skulle springa och två som support. Jag tillhörde supporten.
Efter lite småproblem att hitta till Snickarvallen i Tibro fick jag lyckönska en hel drös med löparvänner, och kl.8 gick starten. Sen följde ca 11 timmar av hejande, applåderande, peppande och langande av vätska. Det var helt fantastiskt att se alla dessa fantastiskt duktiga ultralöpare och jag blev lätt endorfinstinn bara av att se alla springa.

Anders Szalkai tog förstaplatsen bland herrarna, efter att ha fått kämpa ordentligt. Andraplatsen tog Mikael Andersson från VLK. På dansidan vann Torill Fonn Hartikainen, och vår suveräna Kerstin Rosenqvist tog silvermedaljen. Vår tredje VLK-löpare Robert Brinck gjorde en fantastisk debut på distansen på dryga 10 timmar. Jag är så imponerad av mina klubbkamrater. Grattis! Ni är fantastiska!

Det fanns så klart fler fantastiska löpare i Tibro idag. Helst skulle jag vilja säga ingen nämnd, ingen glömd - Men det är ju så svårt när jag vill hylla alla dessa underbara människor och löpare.
Grattis Micke, Kerstin, Robban, Magdalena, Fredrik, Kristina, Cecilia, Kristina, Jan-Erik, Miranda, Bernt, Reima, Torill, Anders, Pernilla, Sofia, Jonas,....

Tack Roger och Sandra för en supersupportdag med er!

SM 100km

2011-04-13T22:14:00.002+02:00

Tänk vad roligt det hade varit att springa 100km om kroppen hade varit hel. Nu är det ju inte så, tyvärr. Istället har jag funderingar på om jag ska ta mig ner till Tibro för att heja på mina klubbkompisar som ska springa SM 100km i helgen. Kanske kan det hjälpa dem om jag sjunger en trudelutt med min vackra (hmm...) stämma.

Lidingöloppet On Tour

2011-04-12T21:42:00.004+02:00

I kväll var det dags för Lidingöloppet On Tour att komma till Västerås. En av Lidingöloppets sjukgymnaster höll ett föredrag om skador och träning, och efter det drog gruppen på dryga60 personer iväg ut på en löprunda på 10km i fartgrupper. Själv åkte jag hem efter föredraget och körde lite yogaövningar.

Lidingöloppet On Tour kommer tillbaks tisdagen den 17 maj för ytterligare en fōreläsning och ett träningstillfälle, och 14 juni då man kan springa ett seedningslopp inför Lidingöloppet. Föredrag, träning och seedningslopp är gratis. Häng med!

Edit: Seedningsloppet den 14 juni kostar 195 riksdaler. Kom och spring!

Veckoslut

2011-04-10T20:05:00.002+02:00

Så var denna vecka över, och jag har vinkat av både föräldrar och bror som varit på besök över helgen. Jag hade ju lurat ner föräldrarna för att pacea mig på TEC, istället fick det bli en stilla helg i Västerås.
Både igår och idag provade jag på kortare promenader på hela 1,5K (ja, visst är det komiskt kort) och idag gick det faktiskt helt ok. Mor har bistått med massage och jag har stretchat. Imorgon blir det naprapatbesök igen, och jag tror faktiskt att jag kommer att kunna köra alternativträning inom en mycket snar framtid.

Vad gör man en söndagkväll som denna då?
Jo, tar det lugnt, tänder ljus och läser en bok. Jepp, soft är ordet! Vetskapen om att jag är ledig imorgon också är inte dum den heller.

Förresten, Grattis alla TECare! Ni har varit grymt starka i helgen. Jag är så imponerad!

Pannben

2011-04-09T23:01:00.002+02:00

Vilka kämpar de är, alla som startat på TEC idag.
Jag önskar att jag hade haft fler mobiltelefonnummer så jag hade kunnat skicka fler pepp-sms.
Två som definitivt får mina sms är Maja och Henrik. Maja har avverkat 50 miles och har klivit av banan. All cred till dig, Maja. Du har gjort ett grymt lopp. Nu är Henrik kvar på banan och jag håller tummar och tår för att han fixar 100 miles. Klubbkompisarna Jonas, Bosse och Daniel kämpar också på, och Sandra kör så det ryker om dojorna. Carina knep en tredjeplats på 50 miles - Grattis tjejen!
Kämpa på i pannlampsskenet, mina löparvänner.

TEC

2011-04-09T08:58:00.002+02:00

Lycka till idag på TEC alla löparvänner! Stor lyckospark i baken!
Jag kommer att följa er framfart med spänning.

Algarve

2011-04-07T18:55:00.006+02:00

Lägger ut lite bilder från den härliga veckan i Portugal. Det får bli som en liten kortversion av resan. Vilken fantastisk vecka! - Vilka fantastiska människor! Jag har varit till naprapaten idag och blivit klämd på. Ont gjorde det och det är alternativträning som gäller för mig nu. Hur gör man när man cyklar/simmar/vattenlöper? Hjääälp!!

I verkligheten igen

2011-04-03T21:35:00.002+02:00

I eftermiddags landade vi på svensk mark igen. Från att ha fått uppleva portugisiska sydkusten till fots i underbar sol och värme till att landa i ett gråkallt och regnigt Sverige. Jag har lärt känna underbara människor och fått dela fantastiska upplevelser med dem. Det är alltid tråkigt att skiljas och jag hoppas att få återse flera av dem inom en snar framtid.

Jag återkommer med en reserapport och bilder, och så klart ska jag ge en statusrapport om kroppen också.

Kort rapport

2011-04-02T13:14:00.003+02:00

Sitter pa Nox i Monte Gordo och uppdaterar mig. Vi kom hit igar och jag har avverkat 22,5 mil pa 5 dagar. Det har blivit lite olika distanser for oss som har deltagit under Aventyrsveckan. Jag har haft problem med min rumpa/insida lar och det gor ordentligt ont. De forsta tva dagarna gick det bra att springa, pa onsdagen gjorde det ont pa formiddagen men sen gav det med sig efter lunch. Torsdag och fredag har varit ren pina med mycket promenerande eftersom det gjort sa ont. Varje kvall har jag funderat pa om jag ska avbryta, men det har varit svart att veta hur ont det egentligen var forran jag borjade springa. Sa jag har kampat pa, byggt pannben och det har runnit en del tarar. Men jag har haft en underbar side kick, min livboj Johanna som har lotsat mig igenom de sista tva dagarna.
Igar nar vi kom fram till Monte Gordo hade vi en stor valkomstkommitte som stod pa trappan vid hotellet. Det var en underbar kansla och inte kunde jag halla tararna borta heller. Idag kanns det lite tomt - Det ar skont att fa vila skadan, annars ar jag pigg i kroppen och har inga skavsar alls. Men det kanns konstigt att inte dra pa sig lopardojorna och dra ivag i samlad trupp mot nasta stad.
Jag var till naprapaten pa hotellet som konstaterade att mina problem ar muskulara, och sa tryckte han sa jag skrek av smarta. Nu ar det bara stretch och vila som galler. Det blir inget TEC for mig. Jag raknar inte heller med att vara fit for fight till Lidingo Ultre, men hoppas pa att jag kan delta i Stockholm Marathon.

Visst ar jag besviken pa att ha ont, men jag ar otroligt nojd over att ha gjort denna vecka och att ha traffat sa manga underbara manniskor. Nar jag kommer hem lagger jag ut bilder (bara jag far internetuppkoppling hemma - det verkar som att internetleverantoren har stora problem med att fa det att funka) och skriver lite mer om sjalva veckan.

Flipp & Flopp

2011-03-26T12:24:00.003+01:00

Snart bär det av söderöver. Ikväll drar jag, Jenny och Kerstin iväg till Arlanda för en natt där, och tidigt imorgon (en timme tidigare pga ändring till sommartid i natt) flyger vi till Portugal.

Jag har precis jobbat färdigt för idag, och nu har jag officiellt semester en vecka! Yey!

Idag blir det kamerainköp och packa färdigt. Får se om det blir en flipp med ny kamera. Och blir det flipp eller flopp att springa långt i Portugal en vecka innan TEC? Kommer kroppen att hålla? Kommer jag att hålla mig frisk?

Ni får ha det så gott i Svea rike, så hörs vi om en dryg vecka.

Minnesbilder

2011-03-25T20:00:00.002+01:00

Dagens i-landsproblem är om jag ska köpa mig en ny kamera eller inte. Om jag inte köper en kamera blir det kanske enstaka bild med mobiltelefonen under tiden jag är i Portugal. Funderar på en Canon Powershot S95.
Jag ska in till jobbet en sväng på dan i morgon, och sen blir det ett besök på NetOnNet om jag bestämmer mig för att köpa kameran.

Jag har fortfarande känningar i baksida lår, men det har lättat något. Jag har ju, som tur är, fortfarande några dagar kvar att vila...

Tokiga drömmar

2011-03-24T21:58:00.003+01:00

Jag har ju glömt att berätta om en tokig dröm som jag hade för ett par nätter sedan. Jag drömde att jag sprang maran på 3h 9min. Det var en fantastisk känsla även om sista biten var så tung att det kändes som att jag kröp fram på knäna.

Jag kan inte låta bli att skratta. Det är en lång väg till ett sånt resultat. Först måste jag komma ner mot 3h 30min, sen kanske jag kan jobba vidare mot min galna dröm.

Fortfarande nätlöst hos mig...

2011-03-24T19:38:00.003+01:00

Jag börjar vara lite less på att inte få i ordning på uppkopplingen. Det lär väl inte bli fixat innan jag drar iväg heller.

I tisdags tränade jag med klubben. Tvåminutersintervaller stod på schemat.Det blev ett roligt pass och strax under 18K den kvällen. Sen fick jag tyvärr problem med baksida lår/rumpa. Helt enkelt en huggande känsla när jag belastade vänsterbenet. Idag är det bättre, lite molande men inget hugg vid belastning. Jag väljer att vila och stretcha tills jag är i Portugal. Då ska det nog gå bra.

Var förresten och besiktade min lillmazze idag. Fick idel beröm för min välbevarade lilla pärla från 1993. Lillmazze får hänga med ett tag till...

Nätlöst

2011-03-21T17:19:00.004+01:00

Sedan i fredags har jag varit utan ett internät hemma. Det vill inte funka, har felanmält det och så får jag se när det vill bli fixat.

I lördags hade jag tänkt springa tillsammans med VLK från Eskilstuna till Västerås, men min hals ville inte vara med. Under flera dagar hade jag småont i halsen och ett par av dagarna totaldäckade jag när jag kom hem. Jag låg bara under täcket och frös. Hur mycket av det som var förkylningskänningar och hur mycket av det som beror på att vi håller på att få renoverat på kliniken, med massor av små partiklar och en gammal sunkig heltäckningsmatta som luktade värre än värst (nu är den utriven och luften på jobbet känns genast lite bättre) vet jag inte. På lördagen kändes det i alla fall bra i halsen, så jag och Jenny drog ut på ett löppass i solen. Löparryggan var packad och då kan man ju inte springa kortare än 25km. Det dröjde dock inte länge innan jag sa att vi kanske skulle springa en mara. Sagt och gjort - 43K senare var jag hemma. Kan man vara annat än lycklig efter ett gäng timmar i den värmande vårsolen?

I söndags kliade det i löparbenen igen och jag drog på mig löpardojorna igen och packade ryggsäcken. Jag hade inte en blekaste aning om hur långt jag skulle springa - Men ryggsäcken sa mig att det skulle bli dryga 25km i alla fall. Solen strålade och det var underbart. Dock fick jag springa i en del motvind men det gick fint det med. Efter ca 22km började det kännas lite tungt i benen och det kändes som att jag hade mycket motlut, eller snarare att det var slakmota hela vägen. Sista kilometrarna fick jag bygga på pannbenet rejält och dessutom hade jag fått en blåsa under en av mina alldeles för krokiga tår. Bara att igorera och trampa på hemåt. Klockan stannade på 29K och jag hade gärna gjort en kilometer till bara för att ha fått ett jämnt antal kilometrar, men kroppen sa att det fick vara nog för idag.

Idag känns benen oförskämt fräscha, men jag tar en vilodag idag. Men imorgon blir det ett pass i dojorna igen! Yey!

Nu är det inte länge kvar tills det bär av till Portugal!

Irro

2011-03-17T20:08:00.004+01:00

Nu är jag allt bra irriterad. Jag betalade in mitt medlemskap till Svenska Marathonsällskapet och betalade samtidigt in till dem för att få tidningen Runner's World. Tidigare har det inte varit några problem, men nu i år verkar det vara storartade problem. Det verkar som att det kommit ut två nummer av tidingen och jag har INTE fått en enda av numren. Jag har mailat till Svenska Marathonsällskapet, och de ska ha hört av sig vidare till Runner's World. Det verkar trögt i maskineriet så jag slänger iväg en fråga själv till tidningen. Vi får väl se om de svarar nåt....

Irro! Jag vill ju inte betala för en tidning som jag inte får! Grrrrr!!

Bildbevis

2011-03-15T22:56:00.003+01:00

Maja, jag och Jan-Erik

Foto: Frykenmo

Som jag tidigare berättade så blev det inga bilder tagna av mig innan starten på Skövde 6-timmars. Här om kvällen såg jag att Frykenmo hade skrivit på forumet på jogg.se att han tagit bilder från loppets första och sista timme, och att han kunde försöka leta fram bilder om man ville ha bild på sig själv. Jag nappade så klart och slängde iväg ett mail. Så nu kan jag lägga ut bildbevis från loppet där jag, Maja och Jan-Erik susar mot varvningen.

Idag blev det för ovanlighetens skull en kort dag på jobbet. Jag hade bokat tid för att fixa barret. Efter två timmar i stolen kunde jag gå ut med en ny fräsch frisyr. Jag nämndes inte tala om för frisören att det egentligen inte var någon idé att hon fixade i ordning frisyren eftersom jag bara skulle hinna hem och byta till träningskläder. Jag hann säkert vara superfin i håret i nästan en timme. Sen drog jag på mig ett träningskläder och ett pannband och drog iväg på träning med klubben. 16km senare var jag lagom svettig och rufsig i håret. Det är inte tacksamt att vara min frisör...

Ett tag sen

2011-03-14T18:42:00.002+01:00

Ikväll ska jag äntligen få springa med bästa löparkompisen Jenny igen. Det var ett tag sen sist, men nu ska det bli av igen. Det blir ett lugnt pass med tanke på de 61K som sitter i benen sen i lördags. Lite stel i vaderna är jag, men annars känns det oförskämt bra i kroppen.

Jag vill springa mer långpass!!

Skövde 6-timmars

2011-03-13T12:01:00.004+01:00

Så där ja! En stadig söndagsfrukost och lite morgonsamtal i telefon om löpning, och nu kan jag redogöra för gårdagens 6-timmarslopp i Skövde.

Efter en stadig frukost kom Robert och David och plockade upp mig kl 6.30 på lördag morgon och det bar av mot Skövde. Solen sken från en klarblå himmel och det kändes som att det skulle bli en kanonbra dag. I bilen ner började jag peppa upp mig för löpningen och tryckte i mig frukost nummer två som bestod av en macka och ett ägg. Ca 24 mil senare var vi framme i ett molnigt Skövde. Nummerlappar hämtades ut och fötterna fick sig lite vaselin och kompressionsstrumpor och sen var det dags för start. Maja och Henrik hade kommit från Götet för att springa och där stod vi vid startlinjen och snackade för fullt. Helt plötsligt gick startskottet och jag kände mig som en yr höna när jag inte ens stod i löpriktningen utan fick vända mig och samtidigt försöka få igång klockan.

Jag och Maja sprang tillsammans i ca 15km och sedan sprang jag själv ett tag. Kom i kapp Robert och sprang med honom ett tag, men kände att tempot var lite väl högt så jag saktade ner något och körde själv. Pluggade i hörlurarna till min iPod och lyssnade lite på musik. Så småning om stötte jag på Henrik och vi sprang tillsammans fram till min marathonpassering på ca 4 timmar. Vid ca 45km åkte jag på total soppatorsk och även om jag försökt äta var 20-30min så hade jag inte nog med kräm i kroppen. Det gjorde att jag fick gå ett varv och försöka stoppa i mig så mycket jag bara kunde. Det blev korv med bröd, godis, gel och en Runekaka. Under tiden fick jag sällskap av en man som hade startnummer 666 och han gjorde sin 666:e marathon (tror jag att det var). Det var väldigt intressant att höra hans berättelser under tiden vi promenerade runt det 1200m långa varvet. Efter detta kunde jag så smått börja springa igen och försökte fortsätta stoppa i mig energi under resten av loppet. Jag och Henrik sprang tillsammans ett tag till och Henrik sjön "Just idag är jag stark" för mig. Mycket trevligt inslag!

De sista varven kunde jag öka tempot något, men när Henrik körde iväg med älgkliven var jag chanslös.

Det blev inga rekord denna gång. Jag hade inte mer än 61 251 meter i kroppen. Men jag är rätt nöjd ändå!

Banan på 1200m var rätt blöt och lerig på den ena halvan och den andra halvan var torr. I början försökte jag hålla fötterna torra och sicksacka mellan vattenpölarna, men ju längre tiden gick desto latare blev jag och fötterna blev blötare och blötare. Ett tag funderade jag på att byta skor, men eftersom jag inte skulle bry mig om att byta sockor fick även skorna sitta kvar hela loppet. Det gick ju bra det med, fötterna såg ut som russin när de kom ut i friska luften men sånt går ju över.

Efter loppet blev det en uppfriskande dusch (totalslut på varmvatten) och in i bastun för att värma sig, och sedan middag och prisutdelning. Många vann utlottningspriser, och jag var en av dem. Jag vann ett par Iittala-ljusstakar (fick välja vad jag ville ha från prisbordet).

Så var det bara hemfärden kvar, det vill säga den nätta hemresan på 24 mil. Jag kan meddela att det blev en soft hemmakväll och en god natts sömn.

I morse var jag sugen på att dra iväg på klubbträningen kl. 9 på morgonen, men lite stela vader och trötta lår gjorde att jag hejdade mig. Det kanske är bra med lite vila efter 61K!?

Så klart har jag inte en endaste bild, vi kom på i bilen hem att vi inte ens tagit ett gruppfoto innan loppet startade. Skandal! Och då satt vi ändå och pratade kameror i bilen på vägen ner....

Lovar att jag ska bättra mig!

Jag höll ju på att glömma dessa underbara människor som hejade fram oss löpare under de 6 timmarna. Tack! Ni gjorde dagen! Och till Reima och kompani som hade ordnat loppet - Superbra! Jag lär komma tillbaks!

Lite pepp

2011-03-11T22:41:00.001+01:00

En ny 6-timmars-upplevelse väntar

2011-03-11T21:36:00.002+01:00

Tidigt imorgon bitti bär det av till Skövde för att springa 6-timmars. Det ska bli så roligt!

Nu är väskan snart färdigpackad och jag ska hoppa in under täcket för att få mig några timmars skönhetssömn.

Imorgon är det dags igen!

Kaos

2011-03-10T18:47:00.002+01:00

Inte har jag packat upp alla lådor. Istället har jag jobbat till sent på kvällen och kommit hem och däckat. Nu är jag sååå sugen på att springa, men behöver dona med låd*svordom*orna.

Äh, jag drar ut och kutar istället. Orkar jag så får jag ta tag i lådorna senare....

Söndagsbio

2011-03-09T22:25:00.004+01:00

På lördag är jag i Skövde för att springa 6-timmars. Det blir ett bra träningspass. Om jag hade varit lika tuff som Sandra hade jag också lagt ut på fejjan det hon la ut "För varje "gilla" springer jag 1km i helgen." Jag vet inte hur mycket jag fixar att springa just nu - efter all vila för att låta hälsenorna återhämta sig. Jag hoppas på dryga 60K på lördag i alla fall.

På söndag kväll tänkte jag gå på bio. Det blir att se Atleten, om Abebe Bikila, på Folkets Bio. Nån som hänger med?

Life Is A Highway

2011-03-07T20:03:00.000+01:00

När jag gick hem från jobbet dök denna låt upp i skallen. Nu sitter den fast. Egentligen är väl Tom Cochrane-versionen bättre, men denna kunde jag lägga upp på bloggen. Håll till godo!

Nu ska jag skaka lös bland flyttlådorna! Yey!

Missy Higgins - Steer

2011-03-06T15:16:00.001+01:00

Gick inte att lägga upp denna låt på bloggen, så klicka HÄÄÄR istället!!

Kör Missy som fixa och dona-musik. Yey!

Inflyttad

2011-03-05T19:45:00.003+01:00

Nu är jag inflyttad i lägenheten, men med det inte sagt att allt är uppackat. Jag har en bra bit kvar, men jag börjar se hur jag vill att det ska se ut. Det behövs lite inköp dock för att få till lägenheten. Spenderade tid på IKEA både igår och idag för att kunna göra iordning garderoben. Det är en garderob som man går in i och det finns bara en stor hylla och stång så jag behövde komplettera upp där lite. Sen har jag inga persienner i sovrummet, och den mörkläggningsgardinen jag hade i lägenheten i Umeå är för liten. Jag har fått göra en provisorisk lösning med silvertejp och sopsäckar. Mycket fashionabelt! NOT! Imorn åker nya rullgardinen upp! Yey!

Idag tog jag mig även ut på ett löppass. Hälsenekänningar och förkylningskänningar har gjort att jag har fått ta mig i kragen och hålla mig lugn. På det har jag jobbat hur mycket som helst och sen har jag packat lägenhet. Det var med stor glädje och en liten lätt rädsla jag drog på mig löparskorna idag. Rädd för vad hälsenorna skulle säga. Det gick dock bra att springa, hälsenorna kändes bara lite lätt stela men det gav med sig när jag fått upp värmen. Rätt halt ute var det, men jag försökte hålla hög kadens och höll mig på fötter även när det var som halast.

Jag sprang upp till Norrleden och gav mig av mot Bjurhovda och sedan vidare ner till Björnövägen. Sen sprang jag ut till Tegeludden och spanade in alla människor ute på isen. Oj, vad sugen jag blev på att åka långfärdsskridskor (om jag inte hade haft ett bomnedslag till lägenhet hade jag sprungit direkt hem och hämtat dem). Från Tegeludden försökte jag hålla efter stranden så mycket jag kunde och sen följde jag Svartån upp till Norra Ringvägen och sen var det bara att ta sig hem. Jag fick en solig och blåsig runda på 16km. Helt underbart! Vilken glädje! Vad jag har saknat mina endorfiner!

Jag hoppas jag hinner springa en sväng imorgon också.

Fast jag skulle ju vilja hinna åka skridskor också.... Får väl se vad det blir imorgon...

PS. Mina Icebugs har fått gå i graven i och med flytten. Snyft! Men nu beställer jag vår och sommar, så då behövs de inte mer!

Skövde 6h

2011-03-03T03:27:00.000+01:00

Jepp!

Anmäld! Need I say more?

Flyttröra

2011-02-24T21:21:00.002+01:00

Nej, jag ska inte flytta bloggen.

Jag ska bara flytta mitt bohag till en annan del av Västerås.

Det lär inte bli övermycket träning på ett tag. Istället blir det packa flyttkartonger så flyttgubbarna har något att flytta om en vecka.

Efter det kanske jag syns till här igen....

Dagdrömmar

2011-02-22T20:53:00.002+01:00

Under tiden jag vilar mina smågrymtande hälsenor dagdrömmer jag mig bort till min första Portugalresa. Läs här om planen för veckan med löpning genom Algarve tillsammans med Rune Larsson. Kan det bli bättre?

Stretchar lite till och drömmer mig ut i löparskorna.

Benen är annars helt oberörda av söndagens långpass. Makalöst!

Laddade batterier

2011-02-21T21:07:00.004+01:00

Fredag morgon bjöd på alpin start eftersom jag skulle ta mig till Karlstad för frukostmöte med jobbet, sen bjöd dagen på transport ner till Stockholm. Efter ett besök på Runner's Store ruschade jag och Jenny med väskor till vandrarhemmet för att inte bli alldeles för sena till Ultratinget på söder. Vi kom mitt i alltihopa, och försökte smyga in så tyst som möjligt. Efter Ultratinget bjöds det på otroligt god buffémiddag och efterrättssvullande i makabra mängder. Innan läggdags gick vi förbi en pub i Gamla stan och tog en öl och snackade löpning och sen var det skutt i säng.

Vandrarhemmet skulle enligt egen utsago bjuda på enklare frukost, men det såg vi inte mycket av. Tur att vi handlat med oss lite egen fil och bröd så vi fick fylla våra magar. Sen bar det av mot föreläsningarna med Timothy Noakes och Rune Larsson. Man kan inte sluta imponeras - Dels av att man får många aha-upplevelser av allt de berättar och så är de båda otroligt duktiga talare. Jag hade gärna hört mer om träning inför ultralopp och om hur elitlöpare tränar. Under pauserna bjöds på gofika och kanonbra lunch, och efter sista timmen med frågestund bar det av till Sats Odenplan för ombyte inför ett kort löppass på ca 10K i Hagaparken. Dessutom fick jag springa med Maja och hennes Henrik, som jag inte träffat på ett tag. Efter löppasset åt vi en dundergod middag och det blev massor av kul löparsnack innan det var dags att åter igen bege sig mot vandrarhemmet och krypa till kojs.

På söndagsmorgonen hade vandrarhemmet plockat fram en spartansk frukost, men vi hade åter igen egen frukost som vi åt istället. Sen var det bara att packa ur sig ur rummet och söka sig upp till Stortorget för samling. Vi var nog kring 70 löpare som drog iväg i olika grupper. Mäktigt! Dessutom stötte vi på TSM-grupper som var ute och tränade. Det blev en hel del hejjarop och vinkande. Alltid lika roligt! Solen strålade och trots kylan så var det en underbar dag, och det dröjde inte länge innan vinterkylan inte kändes längre.Istället hade man fullt upp med att prata med någon trevlig löpare i sällskapet. Gruppen jag sprang i hade som mål att hålla ett tempo på ca 6-6:15min/km och vi höll det nog ganska bra större delen av tiden. Det var ett bra komfort- och snacketempo.
Jag hade äran att springa i samma grupp som bland andra Miranda, MarathonMia, Madeleine, Sandra, Björn, Janne, Karin och Emelie. Totalt var vi 20+ när vi startade och allt eftersom vi sprang droppade det av folk. Efter drygt 21K blev det ett litet stopp efter Norrmälarstrand för mat och dryck och sedan fortsatte vi vidare. Vi intog ö efter ö, och efter att vi intagit 11 av 14 öar och tillryggalagt ca 41K var jag tvungen att vika ner mig. Mina hälsenor hade småklagat ett tag och jag kände att jag var tvungen att lyssna på kroppen. Jag hoppas att detta gör att jag inte åker på något långdraget i alla fall. Hur som helst var det svårt att lämna gruppen eftersom jag gärna hade velat fortsätta - så jag sa knappt hejdå till de som var kvar (i rädsla för att jag skulle ändra mig och stanna kvar). Som tur var fick jag Sandra med mig, eftersom hon hade ett tåg hem att passa. Det blev en kort löpning tillbaks till vandrarhemmet och klockan stannade på strax under 42K.

De som löpte hela vägen runt alla 14 öarna hamnade någonstans mellan 55-60K. Grymt!

Efter en skön dusch promenerade jag till Centralstationen där jag köpte mig en tågbiljett och smaskade på lax- och räksushi i väntan på att få fara hem.

Vilken härlig helg det blev! Man kan ladda batterierna på många olika sätt, och denna ultrahelg var toppenbra för uppladdning av kroppens batterier.

I morse när jag vaknade kändes kroppen otroligt fräsch. Jag hade ingen träningsvärk alls, det enda som klagar lite är just hälsenorna. Så idag har jag vilat från träning, bara promenerat till och från jobbet och stretchat. Imorgon hoppas jag på ett lugnt löppass om kroppen (dvs hälsenor) medger.

Det blev visst ett långt inlägg. Önskar att jag haft lite bilder att visa, men jag har inte tagit ett enda kort. Jag ska skärpa mig!

Jobbar

2011-02-16T21:38:00.003+01:00

Jag har ett jätteroligt jobb, men just nu har jag så mycket på jobbet att jag får prioritera bort träningen. Det känns lite tråkigt. Jag får satsa på att ta igen allt till helgen när det blir Ultraevent i Stockholm för hela slanten.

Train & Run 2.0

2011-02-13T21:50:00.005+01:00

Igår var det dags för månadens löparutflykt med Västerås LK. Det var Bosse som planerat löparutflykten som skulle gå från Eskilstuna till Västerås. Han hade kollat upp tågtider och bussar så att det gick att följa med på diverse olika distanser från 18km upp till 51km. Det tidiga tåget gick 7.35 mot Eskilstuna och det var jag, Gunilla och Bosse som begav oss ca 30 minuters tågfärd söderut för att sedan springa hem. Solen sken från en klarblå himmel och termometern visade nog närmare -10 grader när vi startade från Eskilstuna. Efter lite felspringning hittade vi ut från stan och började vår löptur mot Kvicksund via Torshälla och Tumbo. Efter 20km kom vi fram till Kvicksund där vi tog ett kort stopp för att trycka i oss lite energi, och Robert och Roger anslöt. Jag hade varit lite dålig på att trycka energi fram till 20km vilket gjorde att jag blev lite energilåg vid ca 30km och fick trycka ett par geler innan jag började känna mig som människa igen. Vi passerade Rytterne och Barkarö, och benen började kännas segare och segare vid varje nystart efter de korta stopp vi gjorde. När vi hade ca 7km kvar att springa insåg jag att min camelback var totalt tom. Jag hade druckit 2 liter vätska, och behövde mer. Som tur var hade Robert en flaska med Resorb som jag fick dricka ur.

Med felspringningen fick jag och Gunilla 53,5km, Bosse sprang hem från tågstationen i Västerås och slutade på närmare 60km, och Robert och Roger sprang ca 33km. Vi fick allihopa en helt fantastisk löpardag. Hoppas att fler kan vara med nästa gång!

Kolla in Bosses blogg där han skrivit och lagt ut bilder från löpturen!

Idag har det varit vilodag. Känns oförskämt bra i benen. De är bara lite trötta, men inte så värst stela. Det är fascinerande hur kroppen vänjer sig vid långlöpningarna.

Nästa helg blir det långlöpning i Stockholm!

High on life

2011-02-13T16:17:00.005+01:00

Det har tagit ett tag att smälta förra helgens 6-timmars i Karlstad. Jag kan berätta att jag har skrattat hysteriskt och jag har aldrig tidigare varit så hög på endorfiner som efter detta lopp. Men för att ta allt från början....

(Nu blir det ett låååååångt inlägg!)

Som ni kanske vet bestämde jag mig för att delta i loppet bara en vecka innan, och jag fick en plats bara för att någon annan hoppade av. Tanken med loppet var att få ett längre långpass som träningspass inför TEC och jag hade bestämt mig för att vara nöjd om jag gjorde 55 km på 6 timmar.

Vi var två stycken från Västerås LK som skulle åka till Karlstad för att springa 6-timmars. Min "partner in crime" för helgen var Robert, som hämtade upp mig tidigt på morgonen och så styrde vi bilen mot soliga Karlstad och Våxnäshallen. Nummerlapp och chip hämtades ut och vi gjorde oss i ordning för start. Arrangörerna hade dukat upp ett dignande långbord med vätska och energi i form av bl.a. banan, choklad, chips, bilar, nötter och vi hade dessutom ett bord till förfogande där vi fick lägga vår egna medhavda dryck och energi.

Foto: Robert

Efter lite information av arrangörerna om löpregler under loppet var det dags för start. Startskottet gick och alla tävlande började springa. Vissa pinnade på i mycket bra fart, medan andra tog det lugnare. Jag hade bestämt mig för att gå ut lugnt och försöka hålla ett jämnt tempo. Jag såg hur de snabba tjejerna varvade mig gång på gång (och så klart även de snabba killarna). Första timmen höll jag ett snittempo på ca 5:50-6min/km och sen var jag tvungen att kliva av och gå på toa en sväng. När jag kom tillbaks sa informationstavlan att snittet låg någonstans kring 6:15. Efter ett tag hade jag sprungit upp mig så jag låg precis under 6min/km i snitt. Under tiden jag sprang kom jag underfund med hur jag skulle få i mig vätska och energi. Var tjugonde minut drack jag vatten och fick i mig energi i form av bananbitar, egen medhavd gel eller bilar. Vid två tillfällen drack jag även cola, men sportdrycken höll jag mig undan eftersom jag vet att magen lätt pajjar. Jag fick dock ändå springa på toa två gånger till, en gång vid 2,5h och en gång vid 4,5h.

Arrangörerna hade öppnat storporten ut mot världen utanför för att vi skulle få in lite frisk sval luft och jag hörde hur de frågade flera gånger om temperaturen i hallen var bra. Det var underbart att springa förbi den öppna porten och få lite svalka. Arrangörerna kollade också läget ett flertal gånger för att försäkra sig om att vi som sprang mådde bra. Guldarrangörer helt klart!

Det var inte mycket publik, men jag såg hur folk kom och gick och sen var det några underbara själar som stannade hela eller större delen av loppet. Det var en liten men naggande god publik som befann sig i Våxnäshallen. De applåderade och gjorde vågen och jag hejade och gjorde vågen tillbaks. Det var så roligt att få hejarop och applåder, och att heja tillbaks gav mig så mycket energi och glädje. Jag fick så småningom statusrapporter av ett underbart par som hade dator med sig och fick veta att jag kunde ta in en placering. Jag vet inte när under loppet detta var, men efter detta fick jag kontinuerligt statusrapporter av dem om hur jag låg till och när jag kunde plocka placeringar. Utan dem hade jag aldrig ens funderat på att plocka placeringar (mentalt hade jag ju bara varit inställd på att göra ett träningspass). Efter första timmens löpning låg jag på en sjunde plats, och sedan plockade jag en placering varje timme. Jag gjorde min näst bästa marathontid på 3h 58min och låg då på en fjärde plats. Speakern ropade upp namnen på de första tre tjejerna och sen sa han att jag var snabbast och låg på 5:05-tempo. Ni kan tro att jag blev skraj. Det kändes jättebra i kroppen men hur länge skulle jag orka hålla det tempot? Antingen var det att satsa på att hålla tempot eller försöka hålla igen lite grann. Jag gjorde försök med båda, helt plötsligt hade jag börjat varva de snabba tjejerna och ibland försökte jag hålla igen och ta rygg på någon, som jag tyckte, höll lagom fart.

Det var sån glädje i löpningen att jag inte kunde sluta le. Jag hade tagit med mig min iPod, men den behövde jag inte använda en enda gång eftersom det spelades musik i hallen hela tiden. Jag hade dessutom varit lite orolig över att springa inomhus, detta just på grund av att enda inomhuslöpningsupplevelsen (vilket långt ord) jag haft tidigare är på löpband, vilket jag verkligen avskyr. Detta var inget sådant och inget hamsterhjul heller, som jag också bävat för. Istället hade jag hela tiden nya saker att titta på, nya ryggar att passera och bli passerad av, och andra medlöpare att heja på, och dessutom publik som var helt fantastisk, och på slutet så var det även en hel del hejande från arrangörerna. Jag kunde inte vara annat än lycklig!

När det var 40 minuter kvar hade jag bara en placering kvar att ta, att gå från andra till första plats. Mentalt var det jobbigt och jag var lite orolig över om jag skulle orka hålla första platsen om jag knep den. Detta även om jag såg att den nuvarande ettan var trött och fick promenera en hel del. Min underbara support med dator och statusuppdateringar peppade mig och talade om hur trött hon såg ut att vara och efter ett glas cola och knappa 30 minuter kvar att löpa gick jag om henne.

Helt plötsligt låg jag först bland damerna, och detta var enda gången under hela loppet som det kändes jobbigt att hålla igång löpsteget. Nu tordes jag inte heller stanna vid vätskekontrollen av rädsla för att tappa placeringen, och jag hoppades att jag inte skulle få någon plötslig energidipp under de resterande minuter som var kvar. Jag varvade tvåan och insåg att jag skulle få hålla min plats och helt plötsligt var det bara en minut kvar. Min "partner in crime" Robert, som haft ett tungt lopp med kramper i benen, sprang med mig i slutet på loppet och paceade mig och när det bara var en minut kvar sa han "Nu spurtar vi!" och så brände han iväg. Jag kunde inte öka farten alls utan fortsatte i samma tempo och fick stanna precis innan varvningen när målskottet ljöd.

Helt plötsligt hade jag vunnit Karlstad 6-timmars och dessutom tagit nytt svenskt damrekord på 6-timmar inomhus med en distans på 65 045 meter. På herrsidan vann norrmannen Gjermund Sørstad med 84 955 meter. Där ligger man i lä!

Efter loppet fick jag gratulationer av bl.a Coyntha, som även hon gjorde ett strålande lopp, och Sandra, som kom och kikade på loppet och hejade.

Foto: Sandra

(hoppas det är ok att jag lånade bilden)

Efter loppet for alla deltagare till Scandic för buffémiddag och prisutdelning, och sedan var det dags för hemfärd till Västerås. Jag och Robert satt och asgarvade hela vägen hem. Mycket av konversationen bestod av: "Fattar du?" och "Nä, fattar du?", följt av asgarv.

Det finns säkert en massa mer att berätta om loppet. Jag har så mycket tankar och känslor om loppet, men det viktigaste jag vill få fram är vilket underbart lopp det var och vilka fantastiska arrangörer IF Göta är.

Mer om loppet finns att läsa på IF Götas hemsida samt i VF och nwt. Även Ultradistans har skrivit om loppet.

Fullständiga resultat finns HÄR!

Pausfilm

2011-02-10T19:08:00.002+01:00

Jag har haft alldeles för långa arbetsdagar för att hinna skriva om Karlstad 6-timmars. Hoppas att ni har lite skoj när ni tittar på pausfilmen, i väntan på berättelsen om 6-timmars.