Gott Nytt År!

Idag tar jag en vilodag, om än något ovilligt. Jag har sedan jag kom upp till Kiruna aktiverat mig varje dag, och har under dessa dagar löptränat, åkt långfärdsskridskor och skidor, och summerat 105km på åtta dagar. Jag känner mig lite trött i kroppen, så nu måste den få vila. Jag skulle egentligen velat dra en runda på längdskidorna, men tog tag i dammsugaren istället (Yippie! Vad kul det är att städa....not!) när mor och far drog iväg ut på skidorna.

Ikväll ska här ätas så det står härliga till. Osten som jag köpte ska bli till ostfondue och en västkustsallad är redan gjord. Nu är det bara att låta timmarna gå så man får fylla magen med gotta.

Pratade med min kära kusin i Oz en sväng i morse. Där är de närmare 12-slaget än oss och jag fick önska henne ett Gott Nytt År. Det verkar som att det inte blir något Sydney marathon för mig nästa höst - eftersom kusinen planerar att flytta därifrån, får se vad jag hittar på istället. Det var ju liksom min semesterplan för 2011, nu måste jag försöka planera om....
Nåväl, nog om detta!

Hoppas att ni alla får ett riktigt Gott Nytt 2011!

Där satt det!

Idag passerade jag mitt reviderade årsmål. Jag har nått 1500K löpning under 2010. Nu är det dags att köra längdskidor - bara det blir lite mildare först, som det är nu är det svinkallt ute på myrarna och man förfryser ansiktet om man tar sig dit ut. Då går det bättre med löpningen, som man kan göra uppe runt centrala Kiruna.

Fick precis veta att jag fått kontrakt på en lägenhet i Västerås, den jag var och tittade på innan jag for upp hit till Kiruna. Från den 1 mars har jag en lägenhet, eller om det går att ordna så kanske jag kan flytta in i lägenheten en eller ett par veckor tidigare. Puh! Det var en sten som lyftes från mitt bröst, även om jag vet att saker och ting brukar ordna sig.

Nedräkning

Idag har jag tillryggalagt ytterligare drygt 10K i löparskorna. Det innebär att jag har ca 12km kvar att avverka innan klockan slår tolv på nyårsaftonsnatten. Förhoppningsvis ska detta inte vara några problem att fixa, men om man tittar på temperaturskillnaderna i denna stad så kan det bli svårt om det vill sig riktigt illa. Uppe på stan idag var det som mildast kring -10 grader medan det i de riktiga kallhålen, som jag så klart var tvungen att passera under mitt löppass, var så kallt som -25 till -30 grader. Det var så kallt att näsvingarna ville frysa fast mot septum vid varje inandning, och ögonfransarna bestod av en stor mängd frost och gjorde det nästan omöjligt att blinka. Även dagens pass blev ett lågpulspass tillsammans med min mor, men jag längtar efter att få köra ett riktigt långpass. Kanske inte bäst att satsa på det vid de temperaturer som råder just nu.

I eftermiddag var jag och hämtade mina nya längdskidor, men det blev ju tyvärr inget pass på dem idag på grund av temperaturen. Får se när det blir bättre förhållanden för skidträning (Löpträningen kan man ju förlägga uppe på stan, och då är det ju inte lika farligt kallt...).
Istället blev det en kvällspromenad med käraste vännen Lotta. Vi hade mycket att prata ikapp om eftersom vi inte setts sen jag flyttade från Umeå, och jag hoppas att vi hinner med någon träff till innan hon, och hennes man och barn, åker tillbaks till Umeå igen.

Småkyligt

Idag blev det ett besök på en av stans sportaffärer för att kolla på längdskidor, och imorgon sitter bindningarna monterade på skidorna - så sen är det bara att köra på. Hoppas att det inte är för kallt ute imorn bara. Det verkar som att kvicksilvret kryper neråt.

På eftermiddagen drog jag på mig löparskorna i vanlig ordning och idag fick jag med mig min far på löprundan. Vi sprang tillsammans i 3km innan han vände tillbaks hemåt och jag fortsatte in mot stan för att få köra lite backar. Oj, vad jag har saknat att springa backar - om man springer uppför så får man också nedförsbackar att rulla utför. Härliga tider! Vid dryga 8km kom endorfinkicken och leendet spred sig över hela mitt frusna ansikte. Jag såg säkert jättefånig ut där jag trampade på ensam i kylan med ett fånigt leende fastspänt över läpparna. När jag kom ner till Tuolluvaarakorsningen hade kvicksilvret krupit ner någonstans under -20 grader och jag hade så mycket frost på ögonfransarna att jag inte kunde blinka ordentligt. Härifrån blir det en riktigt lång slakmota och jag kunde inte låta bli att göra den så lång som möjligt, men sen var jag ju tvungen att vända hemåt. Nästan i alla fall, för jag sprang förbi vägen hem och gjorde en liten krok till för att få en extra liten uppförsbacke och sen stoppade klockan på 14,30km.

Jag har ett projekt över de sista dagarna i december och det är att samla ihop kilometrar så jag får ihop 1500km detta löparår. Min plan var egentligen att få ihop 1800km, men det har jag nu reviderat och hoppas gå över 1500km istället. För att lyckas med detta har jag ca 22km kvar att springa detta året. Hoppas att temperaturen håller sig och att det inte blir för kallt för löpning dessa sista decemberdagar.

Post- Födelsedag

I morse väcktes jag av skönsång och tårta och kaffe på sängen. Jag fyllde tydligen år och jag blir ju faktiskt bara yngre och yngre.... Schhhh, låt mig få tro det, jag försöker ignorera åldersnojan som smyger sig på sakta men säkert och jag har levt flera dagar på att jag nyligt hade en kund som trodde att jag var 25.
Efter en härlig frukost med risgrynsgröt så bar det av på ett löppass med min kära mor. Det är tur att hon vill springa lika mycket som jag, och det blev ett lågpulspass på 10K. Sen började det tårtsuktande folket dyka upp. Alltid lika trevligt att få besök och större delen av eftermiddagen bestod i kaffedrickande och tårtbjudande. På kvällen blev det förflyttning till mors lägenhet där jag träffade mina kära vänner och vi hade en liten hemvändarträff med vin och en massa snack. Som avslutning hamnade jag och ett par av vännerna på Mommas för en öl. Vi hade det trevligt men det kändes mer som att vi hamnade i en dolda kameran-inspelning, eller kanske en uppföljare av filmen Jägarna, än att vi kände några av de som höll till på krogen. Mommasbesöket blev inte långt och att försöka gå vidare på något annat ställe i denna stad är inte att tänka på. Så nu är det tack och god natt för idag, klockan är ju ändå två på natten och det är ju inte längre annandag - imorgon blir det förhoppningsvis ett nytt härligt löppass!

Bara några bilder

Bara några bilder till från dagens skridskoåkning.

Jag och brorsan.

Fikapaus

God Jul!

God Jul och Gott Nytt År! - kör det säkra före det osäkra och önskar gott nytt också ifall jag inte skulle hinna med det senare.

Det känns som att jag ligger lite efter vad gäller att uppdatera min blogg just nu.
Igår på julaftonsförmiddagen drog jag och min mor på oss löparkläderna och varsin tomteluva och drog iväg ut på tomtejogg i det milda vintervädret. Vi körde en variant där vi sprang förbi hemma hos släkt och vänner och önskade dem god jul. Vi var ute i två timmar, men av det sprang vi endast 75 minuter - men ack så kul vi hade, och jag tror att de som fick besök blev glatt överraskade.
Senare på dagen kunde man med gott samvete sätta i sig allehanda godsaker från julbordet.

Jo, det är Lapporten där i bakgrunden!

Idag for jag tillsammans med min far och bror iväg till Abisko för att åka långfärdsskridskor över Torneträsk. Även idag var det milt vinterväder och det var en strålande dag att spendera utomhus. Vi fick ihop ca 23 km på skridskor och såg både varg- och järvspår på norra delen av sjön och norra stranden. Aldrig smakar fika så gott som när man är utomhus, eller vad sägs om varm choklad och hembakt bröd med leverpastej och så en lussebulle på det!?
Smarr!

Kiruna

Efter mycket om och men hamnade jag i Kiruna till slut. Det blev så klart förseningar och jag fick spendera två och en halv timme extra på Arlanda pga att flygplanet som skulle gå upp till Kiruna inte kunde lyfta från Köpenhamn pga snöovädret. Som tur var hade jag sällskap av vänner som också skulle till Kiruna, och vi kunde fördriva tiden med att prata strunt och ta en öl. För ett tag sen blev det souvas till middag och nu bär det av ut på en löprunda i vinterstaden. Det har varit alldeles för mycket sittandes på baken idag!

Nu är det dags!

Nu är det snart dags för resa norrut. Väskan är packad - allt förutom ett stort lass ost. Löpardojjor - check! Dunjacka - check! Klänning - check!
Hoppas på inte alldeles för många minusgrader imorgon när jag kommer fram så jag kan köra ett löppass.

Det ska bli otroligt skönt med lediga dagar och att få träffa familjen, och förhoppningsvis blir det en hel del träning också.

Jag gissar att det blir en eller annan rapport från norr!

Snart börjar en ny vecka!

Jag har ju inte så mycket att skriva - mer än att jag har vilat i dagarna tre. Vila som kroppen verkligen har behövt, och nu går vi snart in i en ny vecka. Det blir en vecka med träning och en med kropp laddad för löpning.

Jag längtar och är laddad till tänderna!

Nu ska det springas igen.

Psst..... jag hoppas infödingarna har koll på pizzeriorna i Västerås inför tisdagens City Rogaining.

Kroppen säger Zzzzz....

Jag har träningssug till tusen, men kroppen säger att den är trött. Det känns som att det kan vara en förkylning på G om jag inte väljer att ta det lugnt nu. Jag var duktig och lyssnade på kroppen igår och jag är duktig och lyssnar på kroppen idag också - när jag egentligen hade velat vara ute och springa långpass.

Det kanske ändå var dags att ha en lugn vecka....

Kvällslektyr

Efter en lång arbetsdag med jobb i Stockholm så var jag tröttare än tröttast när jag satte mig på tåget tillbaks till Västerås. Innan tåget gick hann jag vara ner i Hötorgshallen och köpa en stor mängd fondueost. Nyårsafton firas in genom att äta ostfondue och då är det inga nådiga mängder ost som går åt. Det är dessutom så att det inte finns ordentligt lagrad ost att köpa i Kiruna, och då är det min uppgift att finna bra ost. Jag köpte närmare 2,5kg ost! Ojojoj, vilken tegelsten som kommer att ligga i min mage på nyårsafton!

Tillbaks från sidospåret ost.... Jag var otroligt seg när jag klev av tåget i Västerås, men efter att jag hade promenerat hem kände jag mig på nytt motiverad till att dra ut på en kvällsrunda. Det var bara att svida om och dra ut på en gång. Jag fick ihop 10K i snömodd tillsammans med löparkompisen Jenny. Vi sprang två steg fram och halkade ett steg bak, och jag lovar att jag var trött i kroppen efter passet.

I brevlådan i kväll låg två rykande färska tidningar - Runner's World och Allt om Whisky. Nu är det svåra att veta vilken av tidningarna som jag ska börja bläddra i. Det kanske blir en snabbläddring i båda för att sen gotta ner sig i artikel för artikel. Vi får se.....

Luciamarathon

Nu är jag tillbaks i Västerås igen efter en härlig helg på västkusten. I fredags slutade jag jobba vid lunchtid och for iväg till Bohuslän för att träffa vänner och springa Luciamarathon i Bovallstand. Mina vänner har en stuga ute på Hamburgö där vi bodde i helgen, och jag kunde inte vara annat än lyrisk över stugan, läget och havsutsikten. Helt underbart!

Efter en stadig lördagsfrukost packade vi ihop oss i bilen och begav oss mot färjan som skulle ta oss mot fastlandet. Vi missade den så klart med ca 3 sekunder och fick vänta en kvart på nästa avgång, och var därmed lite sena till starten på maran. Det visade sig dock att det inte var så farligt, vi hade ca 25 minuter till godo för att hämta nummerlappar och lämna av grejer i omklädningsrummet, men det blev inte mycket till uppvärmning innan starten. Jag imponerades av att arrangörerna IK Granit använde sig av chip för tidtagningen, och det var ett stycke gigantiskt chip på vardera skon som man skulle ha. Vädermässigt visade sig Bohuslän från sin bästa sida, det var nollgradigt och lätt molnighet. Dock slaskade det på sina ställen och det var en hel del snömodd och även en hel del väldigt isiga partier. Vi var en liten, men naggande god skara som startade klockan elva på lördagsförmiddagen. Vissa skulle endast springa ett varv på den 5275 meter långa varvbanan, medan vi som sprang maran skulle avverka åtta varv. Jag fick ganska snart sällskap av en kille från Haninge och vi snackade på och avverkade kilometrarna på 5:25 i snitt. Det gick väldigt lätt till en början trots att banan var kuperad och att det var rätt isigt på backen. Lägg därtill ett gäng 90-gradiga svängar så förstår ni att man ibland kanade runt som Bambi på hal is. På det femte varvet drog min mage ihop sig och jag fick sänka tempot ordentligt ett tag, tills jag kunde springa in i skogen och lätta lite på tarmtrycket. Detta är helt klart min stora akilleshäl! Efter dumpen var det inga problem att springa, men det gick betydligt långsammare. På varv 6 var jag väldigt sockerlåg och fick klämma i mig två geler innan jag kände att det gav effekt, och sen gick varv 7 och 8 bra även om jag inte fixade att få upp hastigheten igen. Alldeles för sent tittade jag på klockan och insåg att jag inte skulle fixa sub 4 timmar. Det var definitivt varken de bästa förhållanden eller den bästa banan för att sätta pers. Fördelen med att springa ett sånt här litet lopp med få startande är att man till och med har chans att vinna. Enligt resultatlistan hade jag andra bästa tiden bland damerna och jag lyckades knipa första platsen i K35-klassen. Dock sprang K35-tvåan egentligen snabbare än mig, men eftersom starten inte gick på chip fick hon inte sin tid justerad. Ulricehamnstjejen åkte i diket med bilen på vägen till Bovallstrand och startade därför 45 minuter sent (jag är imponerad att man ens väljer att starta då), men hennes starttid räknades från klockan 11 på samma sätt som alla andras starttider.

Jag är definitivt nöjd med resultatet och jag vet att jag kommer att kunna göra snabbare tider på marathondistansen. Det har jag bestämt mig för och då är det bara att borra in pannan och köra!

I morse när jag vaknade var det minusgrader, sol och klarblå himmel. Benen, och förresten hela kroppen, kändes oförskämt pigg. Lite stelhet - ja visst, men inget att snacka om. Jag och mina vänner åt en härlig söndagsfrukost och gick sedan ut på en långpromenad i det härliga vädret. Det blev två timmar i solen innan vi gick tillbaks till stugan för att tillaga en söndagsstek och sedan var det bara att packa ihop, städa ur stugan och bege sig hemåt igen. Det har varit en otroligt energigivande helg och jag har fyllt på med massor av löparglädje, nya möten och härliga vänner. Det är sol i sinnet för hela slanten!

Tyvärr blev det inga bilder tagna i lördags i samband med maran, ni får hålla tillgodo med lite bilder från dagens promenad i underbart vinterväder.

Min tid? Jag kom in på 4:01:00.

Yey! ....eller...

Jag har precis fått veta att jag fått en startplats i TEC. Hur mycket kan jag klämma in på en vår?

Vi ses på andra sidan helgen

Det bådar gott inför helgen - Milt väder och uppehåll. Vissa väderprognoser har hotat med snö på lördag, men jag väljer att ignorera detta.

Lørdag 11. desember

	Varsel	Nedbør	Temp.	Vind
	neste 6 timer		på klokkeslettet
kl 0		0 mm	0°	Svak vind2 m/s
kl 6		0 – 0,1 mm	-2°	Lett bris4 m/s
kl 12		0,1 – 0,3 mm	-1°	Svak vind3 m/s
kl 18		0,3 – 0,5 mm	-2°	Lett bris4 m/s

Vi ses på andra sidan helgen. Då får ni veta hur det gått med snurrandet runt Bovallstrand.

Jag laddar för åtta varv. Undrar hur kuperad banan är?

Strategi!?

Dagens stategi för att inte löpträna var att jobba en lååååååång dag. Jag har alldeles nyss kommit hem och nu är det bara middag som gäller och sen ska jag försöka sova tidigt (Haha! Jo tjena, jag som har så lätt för att gå och lägga mig - NOT!). Imorgon skulle jag behöva försöka vara tidigt på jobbet för att göra färdigt den planering som jag inte gjorde helt klart ikväll trots de långa extratimmarna.

Imorgon kväll blir strategin packning inför färd västerut direkt efter jobbet på fredag, och på fredag blir strategin åka bil västerut.

Sen är det ju lördag, och på lördag får jag springa igen! Yey!

Viktiga vila

Jag gör allt för att inte ge vika för instinkten att dra på mig dojorna och dra ut på en löprunda.

Imorgon blir det ett löppass och sedan väntar tre dagars vila. Det kan dock tänkas bli lite yoga för att ta hand om musklerna....

Ute eller inte

Runt om i bloggosfären diskuteras det om utomhusträningens vara eller icke vara. Många drar sig för att löpträna utomhus över huvud taget och ställer sig hellre inomhus på ett löpband. För mig existerar inte denna frågeställning alls, för mig är det självklart att träna utomhus året runt. Det som kan hindra utomhusträningen är att det är alldeles för kallt eller om det är alldeles för mycket snö - och då menar jag rejält kallt och/eller rejält mycket snö. Jag älskar att träna ute!

Det är många som pratar IceBugs nu. För min del har jag gått över till mina vanliga löparskor igen eftersom det knappt är någon is på gatorna och gångvägarna längre. Det gör att 'bugsen inte är lika nödvändiga. De kan vara sköna att ha om det känns kallt om fötterna, men då kör jag ullstrumpor istället. Är det riktigt kallt kan det dock var skönt att dra på sig 'bugsen. Till vardags använder jag knappt några andra strumpor än ullblandningar - det är de bästa sockor som finns både sommar och vinter.

Igår var jag in till Stockholm och besökte Runner's Store, Löplabbet och så var jag ju tvungen att kika in på några Naturkompanietbutiker, Playground och Addnature också. Det blev mest ögonshopping men på Runner's Store köpte jag ett nytt par Salomon SpeedCross 2 eftersom jag kört så många mil med de jag har. Mina favvodojjor med andra ord! Jag testade även Nike Lunaracer+ 2. Det är inte omöjligt att det blir ett inköp av ett par sådana till våren. Sen blev det en ny sport-bh också, de jag har börjar bli rejält sunkiga.

Leksaksaffären med stort L är ju Addnature - denna gång blev det inget köp, men en beställning av en ny dunjacka - Klättermusen Loke. Åh, vad jag längtar tills den kommer. Jag kommer att gosa in mig i den totalt!

Eftersom jag var i Stockholm igår fick det bli en vilodag, dock med mycket promenerande. Istället fick det bli ett lugnt långpass tillsammans med Jenny idag, i 6min-tempo. Tanken var att köra 20K, men det var ju så roligt att vi förlängde det lite till. Jag tyckte att vi kunde springa 22K, men så förlängde vi passet ytterligare lite grann och jag fick till slut ihop 25K.

Oj, vad bra jag mår efter dessa långpass. De ger mig energi och endorfiner och jag vill bara skrika ut min lycka!

Hoppas att ni också har haft en bra träningshelg och att ni går in i den nya veckan med massor av ny energi!

Lite småseg

Igår blev det en lång dag på jobbet, vilket är rätt så vanligt. Många av mina dagar består vanligen av lång arbetsdag, träning, äta och sova - tryck sedan på repeat.

Nåväl, tillbaks till igår - Jag var superseg. Hade egentligen helst vuxit fast i soffan, men samtidigt kände jag att jag behövde få komma ut. Jag behövde få friskluften och rörelsen efter en hel dag sittandes på min bak. Så jag tog tjuren vid hornen och drog på mig löparstassen och begav mig ut. Utanför dörren möttes jag av underkylt regn och -13 grader, min FR405 fick snabbt en isbeläggning och jag såg knappt siffrorna. Det spelade ju i och för sig mindre roll eftersom det skulle gå långsamt. I början bet det i kinderna av minusgraderna och motvinden som jag hade, men ju längre jag sprang desto varmare blev det i luften och det underkylda regnet övergick till snöflingor, och i slutet av passet var temperaturen -7 grader. De sista två kilometrarna började jag känna att kroppen kom igång och var mer löpvänlig och jag tänkte "Nu hade jag kunnat fortsätta hur långt som helst". Det kanske var tur att jag avrundade passet precis där och då när det kändes som allra bäst. Eftersom kroppen känns trött så lägger jag vilodag idag och även imorgon. På söndag får det bli löppass igen, men inte före det.

Imorgon ska jag försöka mig på att uppdatera skogarderoben med ett par fräscha löpardojjor.

Referensramar

Jag förundras över hur mina referensramar ändras. När jag för ett par år sedan började springa igen, efter att ha fastnat en sväng i vinkelvolten, var det jobbigt att springa mer än 6K men jag jobbade mig upp till 10K rätt snabbt ändå. Alla pass över 10K räknades som långdistans och efter pass längre än 15K var jag grymt slut och träningsvärken, som för övrigt kom som ett brev på posten, var fruktansvärd. Långsamt jobbade jag mig upp till att anse att pass över 17K var långpass och pass på dryga 22K gav träningsvärken Tore. I våras hade jag jobbat upp mig i att kunna köra 30K, vara måttligt trött och kunna dra iväg på andra aktiviteter efter ett sådant långpass och träningsvärken Tore slutade dyka upp efter passen. Sen blev det inte jättemycket löpning under sommaren och till nu i slutet av september, och jag fick jobba mig upp igen i distans. Lyckan var att det gick snabbt att komma upp i distans igen, och ett pass på 15-17K är ett enkelt kvällspass och jag räknar det inte som ett äkta långdistanspass. Nä, ett långdistanspass nu är 20K++ (eller mer åt 25+). Har jag gått och blivit knasig i bollen nu eller?

Visst har tempot betydelse också. Ett högre tempo gör mig ju självklart trött - och i kombo med längre distans så blir jag ordentligt trött. Det är dock sällan jag får någon träningsvärk att tala om. Ett långdistanspass i komfortpuls känns som att det skulle kunna bli rätt så långt. Jo, det har nog snurrat lite nu!

Nåväl, det spelar ingen roll att det har snurrat lite i skallen. Jag blir så himla lycklig av mina löppass och jag hoppas att detta "state of mind" håller i sig länge länge!

För övrigt har jag haft vilodag idag, så jag tränar mentalt istället. Det är minst lika viktigt det!